­Mjölkproducenter ges undantag från EU:s nitratdirektiv

De svenska mjölk­producenterna måste ha fler hektar att sprida på. Längre transportavstånd ger dyrare kostnad.

De stora mjölkproducerande länderna i EU har beviljats undantag från portalregeln i nitratdirektivet. De får istället för 170 kg kväve
tillföra 230 eller 250 kg per hektar vilket ger dem en kostnadsfördel.

Ett av EU:s mest ingripande direktiv är nitratdirektivet. Syftet är som namnet antyder att minska nitratkväveutlakningen från åkermark. Det är relevant för många länder i EU med nitrat i dricksvattnet. Det är dock inte lika relevant för länder som Sverige.

Enligt portalparagrafen får inte mer än 170 kg kväve per hektar och år spridas med stallgödsel.

Begränsar antalet djur
Direktivet som nu har 26 år på nacken, har fått kritik från lantbrukare under åren. Inte minst datumbegränsningarna för när djurens gödsel får spridas har skapat irritation. Irländska lantbrukare beskriver problemet med fasta datum genom att kalla det ”calendar farming”.
Portalparagrafen är ändå att inte mer än 170 kg kväve per hektar och år får spridas med stallgödsel. Det begränsar i praktiken hur många kor och grisar som kan finnas på en gård i förhållande till spridningsarealen för gödsel. Problemet uppstod när direktivet infördes och många gårdar redan hade en djur­täthet som översteg taket. Därför uppstod möjligheten att söka undantag.

Sex länder har undantag
Idag har sex länder i EU undantag från 170 kg N-regeln, de får istället tillföra 230 eller 250 kg N per hektar. Undantaget är i stort sett helt knutet till mjölkgårdar eftersom där odlas vall som har stort kvävebehov. Länderna med undantag är Danmark, Tyskland. Irland, Storbritannien, Belgien och Holland.
Undantag beviljas inte lättvindigt utan ansöks om av respektive land. Sedan får de andra länderna rösta i den så ­kallade nitratkommittén i Bryssel. Om det beviljas så löper undantaget i fyra år och ansöks sedan på nytt. Lantbrukarna som får undantag förbinder sig att göra miljökompensatoriska åtgärder i växtodlingen.

Sverige har en dubbelreglering
Sverige har tillsammans med Estland, som har ett tak på 25 kg P per hektar, en dubbelreglering. Det betyder att vi har ett spridningstak både för kväve på 170 kg N per hektar och fosfor på 22 kg P per hektar. Då skulle 22 kg fosfor motsvara den fosformängd som bortfördes med en normal skörd och några kg till. Med åren har skördarna ökat, inte minst på mjölkgårdar. Den som skördar vall fyra gånger per år eller har höga skördar av majs för ofta bort 25–30 kg fosfor per hektar. Det gör att mjölkgårdar inte alltid kan täcka egna grovfodergrödornas behov med egen stallgödsel.
Dags att lyfta frågan
Det är en merkostnad för svenska producenter att inte ha undantag. För exempelvis en svensk och en dansk gård med lika många kor så behöver den svenska mjölkproducenten ha fler hektar att sprida på. Det blir längre transportavstånd helt enkelt. Ofta används en schablonkostnad på fyra kronor per ton och km för att köra flytgödsel på väg. Att köra exempelvis 1 000 m3 fyra km extra skulle bli 16 000 extra i årskostnad.
Sverige har inte ansökt om undantag och om det gjordes skulle den svenska 22 kg fosfor-regeln behöva ändras. Extra transportkostnader för flytgödsel är kanske inte den enskilt största svenska merkostnaden men många bäckar små och det vore passande i tider av ny livsmedelsstrategi att lyfta frågan.

Av Markus Hoffmann. Foto Agneta Lilliehöök