Nu är svenska lantbrukare inte att likställa med franska bönder, men det kanske ändå vore på sin plats att sätta klackarna i backen och säga: ”Hit men inte längre!”
Livsmedelsstrategin och Konkurrenskraftsutredningen som den förra i hög grad vilar på, tryckte hårt på betydelsen av att stärka det svenska lantbrukets konkurrenskraft. Det är enligt vår uppfattning två områden som är mest problematiska, den dåliga lönsamheten samt regler och villkor och hur myndigheterna väljer att tillämpa dessa.
Pressad lönsamhet
Trots medvetenheten om det svenska lantbrukets utsatta läge och att både den förra och den nuvarande regeringen tagit fram livsmedelsstrategier kan Jordbruksverket konstatera att konkurrenskraften i den svenska livsmedelskedjan försämrats. Mest uppenbart är detta idag inom mjölksektorn, där förlusten per producerat kilo mjölk ligger mellan 90 öre och en krona.
Grisföretagarna har gått igenom flera stålbad det senaste decenniet och brottas – trots stigande efterfrågan och priser – med dålig lönsamhet.
I spannmålsodlingen har lantbrukarna fått täckning för sina rörliga kostnader och i bästa fall delar av maskin- och markkostnader. Men inte ens idag, med en krona på nästan rekordlåg nivå och priser på den europeiska marknaden som närmar sig tvåkronan blir det täckning till företagsledning och vinst. Konsekvenserna av långvarig dålig lönsamhet är naturligtvis kostnadsfokus och snabb storleksrationalisering. Den är särskilt påtaglig inom mjölkproduktionen där företag med färre än 200 kor – där managementtaket låg i mitten av 2000-talet – idag är avvecklingsföretag. De stora blir större och korna flyttar ut på slätten. De som lägger ner ersätts heller inte fullt ut och därför ligger självförsörjningsgraden idag på runt 70 procent. Och sämre lär det bli. På en fungerande marknad produceras inte några varor om det inte är långsiktigt lönsamt.
Till lantbrukets nackdel
Inte nog med detta så kramas alltså lantbruket och företagare på landsbygden av myndigheter och tjänstemän som med varierande framgång bestämt sig för att tolka alla regler till myndighetens fördel och lantbrukets nackdel. Detta varierar mellan olika kommuner och regioner, vilket skulle kunna ses som något positivt – det är inte lika illa överallt – men är egentligen ännu mer problematiskt eftersom det skapar en rättsosäkerhet som gör att konkurrensförmågan inte bara försämras gentemot utlandet utan även snedvrids inom landet.
Här finns två väldigt oroande tendenser som framkom vid diskussionen om äganderätten och företagandets villkor på Lantbrukets Affärers 25-årsjubileum. Den ena är att myndigheter, ofta kommuner, inte nöjer sig med att fall som behandlats tidigare ska fungera som vägledande och därför inte bör tas upp igen. Det innebär att trots att en lantbrukare som i ett ärende som drivits till förvaltningsrätten fått rätt om exempelvis spridning av stallgödsel, så kan samma typ av ärende som kan förväntas få ett liknande utfall leda till att det tas upp till prövning av en annan kommun.
Detta är ett slöseri med både lantbrukares, kommuners, myndigheters och inte minst rättsväsendets resurser och måste upphöra. Läs domar och lär, kära handläggare!
”Dränk domstolarna i överklaganden om ni anser att ni har rätt och de har fel”
Oskäliga avgifter
Ett annat gissel är att kommuner, när de upptäcker att de inte fått tillräckligt i form av avgifter, gärna fakturerar företag. Detta gäller oavsett om det är skälig eller oskälig avgift. Ofta kan debiteringen till och med strida mot kommunallagen som säger att avgifter endast får utdebiteras motsvarande faktiska kostnader.
Tyvärr är många som får dessa fakturor lite för flata och summan det gäller så liten, att den inte motiverar kostnaderna för att driva ett ärende – det finns alltid risken att man kan förlora, i alla fall i första instans. Det är ju som bekant en skillnad mellan att ha rätt och få rätt. Dessutom finns det flera exempel på lantbrukare som av rädsla för att i framtiden få sämre bemötande hellre sväljer förtreten och betalar – skäligt eller ej.
Så om det är dags för ett nytt bondeuppror så är svaret ja. Lantbrukare i alla län, förenen eder, kräv rätt betalning och dränk domstolarna i överklaganden om ni anser att ni har rätt och de har fel. Vi på Lantbrukets Affärer kommer alltid att vara på lantbrukarens sida och stå upp för hållbar lönsamhet och bistå svenskt lantbruk.