I svallvågorna efter sommarens torka och problematiska foderbrist är det svårt att förstå Arlas agerande. Foderbristen är akut, och särskilt kännbar för ekoproducenter som i hög grad förlitar sig på eget grovfoder och har svårare att komplettera eventuella foderbrister genom inköp från andra ekoproducenter.
Att då inom regelverket ge dispens för möjlighet att använda konventionellt foder kan lätta något på trycket. Det är heller inte något unikt; att låta den konventionella produktionen bistå den ekologiska med olika typer av förnödenheter är något vi vant oss inom växtodlingen, både när det gäller utsäde och stallgödsel. Detta må vara hyckleri men också uttryck för det mått av pragmatism som präglar det ekologiska marknadskonceptet.
Sten på börda
Vad gör då Arla? Jo, i en ytterst pressad situation lägger föreningen sten på börda för de ekologiska mjölkproducenter som är tvungna för att inte behöva slakta ut sin besättning att välja konventionellt foder. De straffas med ett prisavdrag på 29,3 öre från och med september. Naturligtvis har detta väckt berättigad kritik, men förklaringen blev tydlig när föreningen strax därpå valt att ge alla sina ekoleverantörer – även dem som straffats med avdrag – en merbetalning på cirka 30 öre från och med 1 oktober.
Det går fram och tillbaka – ungefär som när den socialdemokratiskt styrda regeringen först tar med ena handen och sedan ger med den andra. Men vi måste kunna förvänta oss mer av lantbrukarnas eget företag. Att det skulle handla om principer förefaller också väldigt ihåligt. Istället inser nog fler producenter liksom Vadsbo Mjölk att en sjunkande priskvot mellan ekologisk och konventionell mjölk är ett tecken på att marknaden för ekologisk mjölk stagnerar och därför går tillbaka till konventionell produktion.
Däremot ska Arla-ledningen ha all heder av sitt beslut att betala ut hela årets vinst som återbäring till medlemmarna. För svenskt vidkommande blir det dock bara en mindre andel, eftersom de svenska medlemmarna utgör knappt en fjärdedel av hela medlemskåren.
Av Lennart Wikström