Att sila Glyfosat och svälja 2,4-D och dicamba

Lantbrukets Affärer har undersökt vad som kan dölja sig under mattan i många villaträdgårdar. I kampen om den grönaste gräsmattan är många uppenbarligen beredda att ta till vad som inom idrotten kallas otillåtna medel.

Vindanpassat skyddsavstånd, skyddsåtgärder hälsa, skyddsavstånd mot skyddsvärda biotoper, behovsanpassad bekämpning, val av preparat, rätt ­dosering, hänsynstagande till pollinerande insekter. Detta är några av punkterna som är med i kursplanen för grundutbildningen och vidareutbildningen i användningen av växtskyddsmedel utomhus samt i och omkring växthus.

För att du ska få tillstånd att använda växtskyddsmedel yrkesmässigt ska du ha gått en grundutbildning i användning av växtskyddsmedel, ansöka om tillstånd för att få använda växtskyddsmedel och sedan förnya ditt tillstånd vart femte år genom ett gå en vidareutbildning.

Mot den bakgrunden är det högst intressant att se vad vanliga konsumenter kan köpa – och köper – på nätet.

Otäcka föroreningar

Fenoxisyrorna hormoslyr och 2,4-D förbjöds i Sverige på 1990-talet efter BT-Kemi-skandalen och debatten om användning av hormoslyr i skogsmark. De är väldigt lättrörliga och innehöll vid det tillfället mycket hälsoskadliga föroreningar i form av polyklorerade dibensodioxiner (dioxin). Nu har framställningen av dessa kemikalier för­bättrats och de har kommit tillbaka i olika växtskyddsmedel inom lantbruket.

Faktum kvarstår dock att ämnena är lättrörliga men med relativt kort halveringstid när de kommer ut på mark som är biologiskt aktiv såsom lantbruksmark är. Det är dock förbjudet att använda preparat som kräver tillstånd i trädgårdar och går ej att handla i svenska butiker. Vissa biologiska preparat är dock godkända såsom ättika och pelargonsyra.

Liten andel dagvatten renas

Det finns enligt SCB två miljoner hushåll som bor i småhus i Sverige. En stor del av dessa har med stor säkerhet en gräsmatta. I många fall har en fin gräsmatta blivit en statussymbol i villaområdena. Områden som vuxit upp i städernas utkanter, uppbyggda med fyllnads­massor och tunt matjordslager samt med mycket hårdgjorda ytor och stor risk för ytavrinning och läckage av näringsämnen och kemikalier i dagvattensystem och därifrån till våra vattendrag.

Dagvattnet avleds oftast i separata ledningar till närmaste sjö eller vattendrag, men i de äldre stadskärnorna kan dagvattnet i många fall avledas i samma ledning som spillvattnet i så kallade kombinerade ledningar och kommer då till reningsverket. Dräneringsvatten från mark runt husgrunder och annan mark som dräneras avleds oftast till dagvattenledningarna. Enligt uppgift är det cirka åtta procent av den totala volymen dagvatten som passerar reningsverk.

En giftig cocktail

Av en rapport om belastning och påverkan från dagvatten som gjordes 2018 på uppdrag av Naturvårdsverket framgick att 74 ämnen förekom i samtliga prover och ytterligare 117 ämnen förekom i en del av dagvattenproverna. Bland annat var det fråga om metaller och grund­ämnen, vissa dioxiner och furaner, alkylfenoler, antioxidanter, bekämpningsmedel, kolväten och olika flamskyddsmedel. Exempelvis bekämpningsmedlen tillhör föroreningar som inte prioriteras av Naturvårdsverket.

En stor del av metallerna och de polyaromatiska föreningarna kommer från mark som används till industri, ­handelsplats, grus- och sandtag, hamn och deponiverksamhet. Som en indikator kan nämnas att ftalaten DEHP däremot till största delen kommer ifrån tomtmark, parker, idrottsanläggningar och andra stora ytor, ofta med konstgräs. Allt detta visar att lättrörliga ämnen som sprids på förorternas gräsmattor har stor risk att hamna i dagvatten och därmed också i våra sjöar och vattendrag.

En bakdörr till villatomten

Därför är det intressant att i sociala medier ta del av det som diskuteras i olika grupper, som exempelvis Gräsmattans vänner med 25 600 medlemmar, byggahus.se med 2,4 miljoner unika besökare per månad och Dicotexens vänner. Den senare är en sluten grupp på Facebook med 3 700 medlemmar och mottot: ”Vi som är bekväma och skiter i moder jords framtid. Mer gift åt gräsmattorna!”

Där florerar goda råd och tips kring användning av exempelvis Dicotex som är ett ogräsmedel som säljs i andra EU-länder men som är förbjudet i Sverige.

Dicotex och dess systerprodukt Compo innehåller 2,4-D, dicamba, mecoprop och MCPA och används för att bekämpa ogräs i gräsmattor. Pro­dukterna är inte tillåtna att säljas i Sverige, men kan mycket enkelt beställas på nätet eller inhandlas vid besök i länder där det är tillåtet. Och till en gräsmatta behövs inte så stora mängder.

Svårt med procenten

Det är intressant följa trådarna på de nämnda sidorna. Här är ett exempel från Byggahus.se:

Anonym 1: ”Dicotex gör sitt arbete bra. Det som nu är lite jobbigt är att det jag trott varit ädelgräs kanske inte är det. När jag punktbehandlat till exempel klöver dör även delar av mitt ”gräs”. Kan det ha med blandningen att göra? Någon annan som upplevt samma sak?”

Anonym 2: ”Japp, upplevde exakt samma sak. Jag blev otålig och det kan ha hänt att jag kanske körde 2L/100m/2, blandat ca 50% Dicotex / 50% vatten. Det blev inget bra, eller så blev det för bra. Allt, inklusive mördarsniglar & grannens rhododendron tvärdog.”

Eller:

Anonym 3: ”Hur menar du, 2L färdig­blandad vätska med 50% dicotex 50% vatten? 1000ml dicotex per 1000ml vatten?”

Anonym 4: ”Om du gjort så som jag tolkar din text har du överdoserat med ca 10 000%. Grattis din gräsmatta är stendöd…”

Och så där fortsätter det. Det är fullt möjligt att själv gå in följa trådarna på exempelvis Byggahus.se och Gräs­mattans vänner, som är en öppen grupp på Facebook.

Lätt som en plätt

För att undersöka hur det hela går till gjorde vi ett litet test och handlade själva på nätet. Det finns en rad olika webb­sidor som det informeras om i de fora vi nämnt. Vi valde att gå in på Amazon.se. Där kunde vi inte beställa Dicotex, men det var fullt möjligt att beställa Compo som ju har exakt samma samman­sättning. På Amazons tyska sida gick det alldeles utmärkt att beställa både Compo och Dicotex. Dicotex i 1-liters flaskor och Compo i 0,4 l. Det tog en knapp vecka och sedan låg det i vårt postfack. Bara öppna och börja använda.

Mot bakgrund av de krav som ställs på professionell användning av preparat och substanser som är godkända är det märkligt att det för en lekman ska vara så enkelt att importera och utan kunskap eller några hämningar använda preparat som innehåller förbjudna substanser som är lättlösliga och därmed också lätt kan hamna i våra vattendrag.

Vad säger våra myndigheter? Kanske är det dags för ett Dicotexprojekt riktat till allmänheten? Någon valfråga lär det aldrig bli, därtill är småhusägare med smaragdgröna robotklippta drömmar en alltför stor väljargrupp.

Vi har anledning att återkomma i ämnet!

Av Åsa Cederström och Lennart Wikström