Att sila mygg och svälja kameler

Ledaren augusti 2021

Vi vill alla göra gott och uppfattas av andra som ansvariga samhällsmedborgare som inte lämpar över våra skyldigheter på andra. Det är en del av vår särart som människor och sociala varelser. Det är mot den bakgrunden som vi ska läsa före detta LRF-ordföranden Helena Jonssons utredning Vägen mot ett fossiloberoende jordbruk.

Så gott som dagligen och i synnerhet sedan IPCC i början av augusti publicerade sin sjätte vetenskapliga konsensusrapport blir vi påminda om hotande klimatförändringar och hur olika väderhändelser tolkas som följder av dessa. Om lantbruket på något sätt kan bidra till att minska den påverkan som vi människor har på klimatet ska näringen så klart ta sitt ansvar. Men det är tveksamt om de förslag som läggs fram av Helena Jonssons utredning kommer att ha någon effekt på detta och om så är fallet kommer kostnaderna i hög grad att överstiga den klimatekonomiska vinsten.

”Även om utredningens förslag skulle vara framgångsrika skulle effekten på jordbrukets utsläpp bli försumbar”

Försumbara effekter
Jordbruket står för 12–13 procent av de av människan orsakade utsläppen av växthusgaser. En stor del av detta kommer från markanvändning, där organogena jordar och uppodling av nya marker tillsammans med utsläpp av främst metan från djurhållning står för merparten. I direktiven för utredningen utesluts utsläpp från djur och mark, och inte heller utsläpp som sker utom landets gränser skulle ingå, med undantag av framställning av mineralgödsel, som särskilt pekas ut direktiven.

Förutom mineralgödsel blir alltså fokus på drivmedel och uppvärmning, två områden som inte ens räknas till jordbrukets utsläpp. Så inledningsvis kan konstateras att även om utredningens förslag skulle vara framgångsrika skulle effekten på jordbrukets utsläpp bli försumbar.

I konflikt med livsmedelsstrategin
Inledningsvis konstateras i utredningen att omställningen inte drivs av lönsamhet. Eftersom svenska lantbrukare konkurrerar på en global marknad kommer åtgärder för att minska fossilberoendet att försämra jordbrukets konkurrenskraft. Redan här hamnar utredningens uppdrag i konflikt av med den av Helena Jonsson själv så omhuldade livsmedels­strategin. Enligt den ska jordbrukets konkurrenskraft stärkas – inte försvagas för att sedan kompenseras för detta.

Sista droppen till lantbruket
Ett av förslagen är att den återbetalning av skatten på diesel som görs idag ska växlas mot ett generellt jordbruksavdrag. Det kan synas märkligt att jordbruket har rätt till återbetalning av en del av dieselskatten, men det finns faktiskt en logik bakom detta.

En stor del av lantbrukets energianvändning är av förklarliga skäl drivmedel till traktorer och arbetsmaskiner. Medan andra energiintensiva branscher får nedsättning av sina energikostnader och dessutom har möjlighet att i högre grad elektrifiera sin produktion sitter jordbruket fast i en struktur där det lär dröja innan nya drivsystem utvecklats. Lönsamheten är så låg att investeringsförmågan i ny teknik är begränsad och förnybara drivmedel är dyra och tillgången i dagsläget begränsad.

Dessutom finns ett hållbarhetsskäl att faktiskt återbetala skatten: Inte i någon annan bransch ger en insatt kilowattimme tio tillbaka. Med det i bakhuvudet borde den sista droppen olja gå till lantbruket.

Gärna ett jordbruksavdrag
Förutom förslag på satsningar på forskning, innovation och utveckling med inriktning mot fossilfria arbetsmaskiner och förnybara drivmedel radas det upp förslag på nya stöd och utvidgning av gamla. Som om jordbruket inte är nog bidragsberoende. Både sökande och administration av bidrag och stöd innebär mer krångel. Och med livsmedelsstrategin i åtanke skulle krånglet minska, inte öka. Dessutom innebär stöd ofta att beroendet av politikers goda vilja ökar och att ett redan beslutat stöd med ett pennstreck kan reduceras eller helt tas bort.

Ett förslag som möjligen kan välkomnas är det om ett jordbruksavdrag – avdrag är alltid bättre än stöd – som kompenserar för de högre kostnader som svenskt lantbruk har jämfört med sina kollegor i andra länder. Dessutom behöver förnybara drivmedel och bränslen gynnas, gärna med en premie som föreslås, i synnerhet som de med föreslagna åtgärder från EU skulle missgynnas.

Så med all respekt, Helena, det goda du vill är inte med nödvändighet det bästa för svenskt lantbruk.