Bäst att utgå från den enskilda gården

Mjölkproduktionen i Pennsylvania, som bland annat omfattar en stor del av USA:s Amish-kultur, står för en mycket liten andel av delstatens totala miljö- och klimatpåverkan.

En blick över Atlanten kan ge lite perspektiv på diskussionen om mjölkproduktionens miljö- och klimatpåverkan.

För närvarande förs en diskussion om vilka metoder som är bäst för att räkna fram mjölkproduktionens miljö- och klimatpåverkan. Detta på grund av det faktum att gårdar som räknat på både Arlas klimatkoll och alternativa metoder kan få fram vitt skilda värden beroende på vilken metod som använts.
För att få lite perspektiv och få något annat att tänka på kan det vara intressant att se hur forskare i andra länder har räknat.
I en studie publicerad i Journal of Dairy Science i år har forskare vid USA:s jordbruksdepartement och vid University of Wisconsin försökt räkna fram miljö och klimatpåverkan från enskilda mjölkgårdar i delstaten Pennsylvania.

Klimat, energi, vatten och kväve
De faktorer som ingick i studien var utsläpp av klimatgaser, förbrukning av rent vatten, utsläpp av kväve och användning av drivmedel, allt fördelat på mängden producerad fett- och proteinkorrigerad mjölk i kg. I beräkningarna ingick energianvändning, växtnäring, kalkning, utsäde, maskiner, växtskyddsmedel, plast, foder samt köpta och sålda ungdjur.
De gårdar som ingick hade både uppbundna djur och lösdrift. Det fanns även flera ekologiska och Amishgårdar med i studien och gårdar som hade extensiv betesdrift. Gårdarna valdes ut för sin representativitet för de olika inriktningar som finns i delstaten för att kunna fånga upp eventuell variation. Med utgångspunkt från de olika inriktningarna gjordes sedan en simulering baserad på förhållandena i sju olika regioner. I modellen ingick jordart och lokalklimat.

Likvärdig klimatpåverkan
Utsläppen av klimatgaser motsvarade 0,99 kg koldioxidekvivalenter per kg ECM med en variation på mellan 0,86 och 1,17. Det är värden som stämmer väl överens med motsvarande beräkningar för Europa, även om vi i Sverige kan komma ner under dessa.
Den fossila energianvändningen uppgick till 2,69 MJ/kg ECM. Svenska beräkningar som nu har drygt tio år på nacken anger ett värde på 2,0 MJ fossil energi per kg ECM. Med tanke på ökningen av andelen för­nybar energi i det svenska energi­systemet och den ökade produktiviteten, finns det anledning att anta att det svenska värdet nu ligger ännu lägre.

Kväve svårbedömt
Utsläppen av kväve beräknades till cirka 9,6 g per kg ECM. Här saknas relevanta jämförelsetal för svenska förhållanden, men vid en djurtäthet på 1,0 djurenheter per hektar och 9000 kg ECM per ko och år skulle det motsvara ett läckage på 86 kg kväve per hektar. I Greppa näringen anges ett kväveöverskott på cirka 135 kg per hektar på de gårdar som gjort minst två växt­näringsbalanser mellan 2001–2016.
Förbrukningen av blått vatten beräknades i Pennsylvania-studien till 13,6 liter per kg ECM. Även här är det svårt att hitta lämpliga jämförelsetal, men en uppskattning av mjölkkors vattenbehov inklusive rekrytering skulle indikera en förbrukning på i storleksordningen 5–8 liter dricks­vatten per kg ECM, alltså något lägre än de amerikanska siffrorna.

Enskild rådgivning
Forskarnas första konstaterande var att miljöpåverkan först och främst berodde på markens egenskaper och inte driftsform eller inriktning, något som inte stämmer överens med vad som brukar anges för svenska producenter. Det skulle kunna förklaras med att skillnaderna i grundförutsättningarna mellan gårdar i Sverige är mindre och därför skulle management få större genomslag i svenska studier. En gemensam slutsats för Sverige och Pennsylvania är dock att för att få till stånd minskad miljö- och klimatpåverkan är det bättre att utgå från den enskilda gården än att arbeta med generella åtgärder.
Sammanfattningsvis konstaterar forskarna att mjölkproduktionen med undantag för ammoniak står för en mycket liten andel av miljö- och klimatpåverkan i förhållande till andra verksamheter.

Av Lennart Wikström