Kommer två prejudicerande domar att vara tillräckligt för Länsstyrelserna eller kommer de att börja kräva markundersökningar av lantbrukarna inför sina beslut eftersom bevisbördan enligt miljöbalken ligger hos verksamhetsutövaren?
Bröderna Fredrik och Mattias Lindeberg på Olof Lars gård i Tvååker, Halland, får använda gödsel från mjölkgården även på huvudparten av de 200 hektar mark i fosforklass fem som Länsstyrelsen i Halland bannlyst gödseln från. Därmed inte sagt att Länsstyrelserna kommer att respektera prejudikatet från Mark- och miljööverdomstolen i kommande liknande ärenden.
Olof Lars gård som var nominerad till Lantbrukets Affärers byggnadsstipendium 2011 och belönad med HK Scans miljöpris i januari i år, har 770 mjölkkor och nötköttsproduktion baserad på gårdens 1000 hektar brukad mark. Gården har 19 anställda och omsätter runt 35 miljoner kronor.
Länsstyrelsen i Halland har sedan många år som praxis att säga nej till gödselspridning på all mark med fosforklass fem. För två år sedan överklagade bröderna Lindeberg beslutet till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg men förgäves, domstolen gav Länsstyrelsen i Halland rätt.
Bedömning i varje fall
Olof Lars gård begärde och fick prövningstillstånd av Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Som skäl anfördes att gården genom markprover kunnat visa att bara en mindre del av den aktuella arealen riskerade att läcka fosfor till det närbelägna kustvattnet. Tvärtom visade sig marken ha stor kapacitet att binda fosfor och beslutet i högsta instans gav grönt ljus för spridning av 15 kilo fosfor på nästan hela arealen.
LRF:s regionordförande i Halland Anders Richardsson har bland annat påpekat att domen innebär att Länsstyrelserna inte kan konstruera generella regler för olika kategorier mark utan måste bedöma den enskilda gårdens förutsättningar i varje enskilt fall.
Bevisbördan
Det låter bestickande, men LRF:s sakkunnige i vattenfrågor Markus Hoffmann som var den LRF-tjänsteman som bistått Olof Lars gård menar att saken inte är riktigt så enkel:
”År 2014 kom det en prejudicerande dom från Mark- och miljööverdomstolen som gällde precis samma sak. Den gången var det lantbrukarparet Mats och Cecilia Olsson på Holmsbergs gård i Ljungbyholm utanför Kalmar som fick rätt mot Naturskyddsföreningen, som den gången hade överklagat.”
”Vi trodde att Länsstyrelserna skulle följa det beslutet men länsstyrelsen i Halland viftade bort resonemangen i domen”, fortsätter Markus Hoffmann.
”Nu har vi två domar på samma tema men jag frågar mig hur mycket en prejudicerande dom från Svea hovrätt är värd. Att prövningstillstånd beviljades berodde i båda fallen på att Mark- och miljööverdomstolen fäste avseende vid mätresultat och redan utförda miljöåtgärder som lantbrukarna inkommit med. Men då blir frågan om Länsstyrelserna som ett motdrag kan börja kräva markundersökningar av lantbrukarna inför sina beslut eftersom bevisbördan enligt miljöbalken ligger hos verksamhetsutövaren?
Så långt Markus Hoffmann.
Foto Per-Ola Olsson
Vände förlust till seger
Lantbrukets Affärer har tidigare berättat om den vånda som fanns hos LRF kring Mats och Cecilia Olssons process mot Naturskyddsföreningen. Anledningen var, som bland annat nämnts i tidningen Grisföretagaren, att LRF bedömde att en förlust för Olssons kunde bli prejudicerande så att även andra djurbönder skulle kunna få begränsningar av gödselspridning på jord med fosforklass 4 och 5. Mot LRF:s inrådan fortsatte makarna Olsson processen, och vann. I fallet med Olof Lars gård kom LRF in i bilden först efter den inledande förlusten i Vänersborg och lyckades sedan vända förlust till seger.
Enligt Olof Lars gårds rådgivare Ulrik Lovang innebär vinsten i Mark- och miljööverdomstolen en årlig besparing för gården med runt 330 000 kronor.
Av Sven-Olov Lööv