Lantmännen kan berömma sig med att under de senaste åren ha lyft sitt resultat på bottenlinjen till en helt ny nivå. Vi har tidigare kommenterat detta och konstaterade då att äntligen gav fusionen för 20 år sedan resultat, även om vägen dit var lång och beströdd med törnen. Det är mot den bakgrunden bara att lyfta på hatten och gratulera den nuvarande ledningen.
Men Lantbrukets Affärer misstänker att hos fler än någon enstaka lantbrukare fastnar hurraropen i halsen. Visst är det utmärkt att Sveriges idag viktigaste lantbruksbaserade företag går bra. Lantmännens roll för forskning och innovation och en seriös dialog med landets beslutsfattare är svår att överskatta, i synnerhet mot bakgrund att över två tredjedelar av landets livsmedelsindustri både avseende omsättning och antal sysselsatta är utlandsägda.
Var gör pengarna bäst nytta?
Men precis som hos Bill och Melinda Gates och nu senast Amazones vd och grundare Jeff Bezos kunde Lantmännens ledning fråga sig vad man ska göra med pengarna. Så som lönsamheten ser ut i svenskt lantbruk kanske pengarna gör mer nytta någon annanstans.
Visserligen utlovar det bondeägda företaget utdelning med totalt 730 miljoner kronor, eller närmare hälften av det redovisade resultatet. Men av det går bara 205 miljoner kr tillbaka till dem som handlat med Lantmännen i form av återbäring och efterlikvid, resten är avkastning på insatskapitalet.
”Ett högre spannmålspris är ett bättre sätt att använda medlemmarnas pengar än att varje år försöka överträffa fjolårets bokslut.”
Knappt täckta odlingskostnader
I varje nummer av Lantbrukets Affärer kan våra läsare följa lönsamheten i växtodlingen i form av en höstvetekalkyl. Den görs helt utan anspråk att vara fullständig eller giltig för var och en, men den visar att i höstveteodlingen krävs ett pris på 1,61 kr per kg för att täcka odlingens kostnader inklusive markränta. Då ingår inte täckningsbidrag till övergripande kostnader som företagsledning och utveckling.
Vid skörd låg prisnivån för kvarnvete enligt BM Agris marknadsrapport på 1,25 till 1,35 kr per kg. I vecka 7 låg priset på 1,55 till 1,70 kr per kg. Det är naturligtvis en förbättring och i bästa fall täcker det priset odlingskostnaderna, men knappast kostnaderna för lagring. Det kan jämföras med spotpriset på Matif i vecka 37 som låg på 1,81 kr per kg och på Euronext i vecka 7 i år på 2,04 kr per kg.
20 öre för lite
Det inhemska priset, som i hög grad bestäms av marknadsledaren Lantmännen, låg vid skörd i genomsnitt 50 öre under priset på Europabörserna och ligger nu cirka 40 öre under. Visserligen en förbättring med en tioöring, men kostnaden för att föra ut svensk kvalitetsspannmål på marknaden är knappast 40 öre, den ligger snarast kring hälften av det.
Även om alla 230 miljonerna som avsatts till återbäring och efterlikvid skulle läggas på spannmålspriset blir det bara en femöring med de marknadsandelar Lantmännen har idag.
I det redovisade resultat står Lantmännens livsmedelsdivision för två tredjedelar eller drygt en miljard kronor. Rörelsemarginalen i livsmedelsdelen är sex procent, jämfört med 0,2 procent i Lantbruksdivisionen. För koncernen som helhet ligger rörelsemarginalen på 4,3 procent.
Kan betala mer
Lantmännens livsmedelsverksamhet baseras i hög utsträckning på spannmål. Med en marginal i den verksamheten som ligger över koncernens genomsnittliga marginal ligger det nära till hands att en del av Livsmedelsdivisionens resultat grundar sig på ett fördelaktigt pris på råvaran. Med ett svagt resultat i Lantbruksdivisionen kan koncernledningen alltid skylla på att betalningsförmågan är låg. Men ju närmare konsumenten, desto mindre roll spelar råvarupriset.
Lantmännens resultat visar att betalningsförmågan till medlemmarna är bättre än den bias på 40–50 öre som betalas idag. Det ligger nära till hands att med Svenska Foder som en försvagad aktör så betalar inte Lantmännen mer än vad som behövs för att få in tillräckligt med råvara.
Men en av det kooperativa företagets grundläggande uppgifter är att ta ut mesta möjliga för medlemmarnas produkter på marknaden och återföra så mycket som möjligt till medlemmarna. Ett högre spannmålspris är ett bättre sätt att använda medlemmarnas pengar än att varje år försöka överträffa fjolårets bokslut.