Brist på nya betnings­medel

Rent utsäde och möjlighet att kunna skydda det är viktigt. Samtidigt ligger kemisk betning alltjämt i skottgluggen, något som resulterat i brist på verksamma preparat. Biologisk betning har visat sig fungera men kommer det något nytt?

Trots att möjligheten att beta utsäde är fundamental för framgångsrik växtodling är betningen under ständiga angrepp, i synnerhet den kemiska. Detta sker utan hänsyn till att mängden aktiv substans per ­hektar är i stort sett försumbar jämfört med bredsprutning.
Ett relativt välkänt exempel på hur möjligheterna att beta utsädet minskar är förbudet mot neonikotinoidbetning av växter som blommar innan skörd. Det drabbade svensk vårrapsodling hårt och visar hur branschen, långt innan EU fattade beslut om förbud, tvingades till extrasteg för att klara odlingen. Värt att notera är att det fortfarande är tillåtet att beta exempelvis sockerbetor med neonikotinoider.
I Sverige var det redan innan EU fick upp ögonen för neonikotinoiderna kärvt att utföra betning med dessa preparat. Därför exporterades svenskt utsäde, betades och köptes sedan tillbaka. Det var just med hänvisning till att ­neonikotinoidbetning redan var förbjuden som Kemikalieinspektionen inte engagerade sig i frågan, det rejäla avbräcket för svensk rapsodling till trots.

Skydd mot fåglar
Det ska dock tillstås att betning ibland används för vad det egentligen inte riktigt är godkänt för. Ett sådant exempel är mesurolbetning av majs. Snigel­problematiken i majs på våra breddgrader är inte överdrivet stor, även om du också får ett visst skydd mot fritfluga. ­Betningen är istället ämnad att hindra fåglar att gräva upp och äta utsädet.
Till och med Jordbruksverket ­konstaterar att Mesurol används som fågelrepellent, något som torde göra att den flexibla användningen inte utgör något problem. Även detta får anses som en god inteckning för hur viktig möjligheten att skydda utsädet är i växtodlingen.

Betning med Cedomon kan ge ett utsäde som rinner lite långsammare och därför kräver varje parti särskilt vridprov. Foto Lantmännen

Beta med växtnäring
Betningen har två huvudsyften, att sanera befintlig smitta i partiet och skydda mot framtida angrepp. Det har dock på senare tid även tillkommit möjlighet att beta med växtnäring och då främst mikonäring.
Det har i spåren av förbudet mot betning med neonikotino­ider resonerats kring möjligheten att beta vårrapsen med mikronäring och på så vis ge plantan en extra skjuts att växa ifrån lopporna. Det ska dock påpekas att de som haft störst vinster med växt­näringsbetning är de med lite speciella för­hållanden, exempelvis mulljordar, som har reducerad jordbearbetning eller på annat sätt har kalla jordar och betar med fosfor.

Tvättar utsädet
En relativt ny teknik för att sanera ­ut­sädet från smitta är Thermoseed. Tekniken går ut på att fröet utsätts för ånga eller varmluft vars temperatur är anpassad till aktuell gröda eller sort. Utsädet torkas efter upphettningen ner till rätt vattenhalt igen. På så vis tvättas helt enkelt smitta bort från fröet.
Tekniken att blötlägga eller tvätta bort smitta från utsädet är inte ny, utan härstammar från 1800-talet. Största problemet då var dels den lite dåliga precisionen, dels att torka ner spann­målen till mer lagringsmöjliga vattenhalter. Problem som övervunnits i och med utvecklingen av Thermoseed. Tekniken har fördelen att den inte bygger upp resistens hos skadegörare, men ger i gengäld inte skydd mot framtida angrepp på samma sätt som betning gör.
Då den kemiska betningen alltjämt är i skottgluggen skapas både utrymme och behov för biologiska betningsmedel som alternativ eller komplement. De som i huvudsak används säljs av det Lant­männenägda Bioagri. Dessa är Cedomon, Cerall och Cedress. Cedomon har hängt med i snart tjugo år och används främst till korn och havre.

Med framgångsrik betning torde det gå att förlänga såtidsfönstret. Foto Mårten Svensson

Rinner trögare
En nackdel med de nämnda biologiskt baserade metoderna är att effekten mot flygsot i korn kan vara för svag. Det har även ­konstaterats att Cedomon-betning gör att utsädet rinner trögare i så­­maskinen, något som inte är kopplat till preparatet som sådant, utan till den ytbehandling som behövs för att få det att stanna kvar på kärnan. Enligt Bioagri medför betningen att utsädet matas ut runt fem procent långsammare jämfört med obetat eller betat med annan ytbehandling. De påpekar även att trögheten kan variera mellan utsädespartier, varför de rekommenderar att göra ett nytt vridprov för varje parti.
Cerall används på nakna fröer som vete, råg och rågvete, medan Cedress är för ärt och morot. Samtliga preparat är baserade på den jordlevande och svamphämmande bakterien Pseudomonas chlororaphis. Totalt har preparaten sedan introduceringen använts till utsäde för 4,5 miljoner hektar.

Behov av fler
Det ska även påpekas att det från forskningshåll framhållits att företagen som utvecklar biologiska betnings­medel av ekonomiska skäl fokuserar mer på dyrare grödor och frukt och mindre på tradi­tionella grödor som spannmål. Det är helt enkelt lättare att få täckning för utvecklings- och registreringskostnader i dessa grödor än i spannmål.
Det pekas därför på konkret brist på biologiska betningsmedel för spannmål, inte minst sedan integrerat växtskydd började tillämpas inom EU. Även om Cedomom med flera fungerat på ett förtjänstfullt sätt finns det även viss kritik mot de bio­logiska betnings­medlen. Främst gäller det att uppkomsten i försöken varit sämre i de biologiskt betade leden. Om det finns fog för kritiken pekar även detta på ­behovet av tillgång till fler betningsmedel.

Sot växande problem
En internationell utblick ger dock vid handen att svenska lantbrukare– som vanligt höll vi på att säga – saknar ­preparat som deras utländska kollegor har tillgång till. Framförallt gäller det skyddet mot stinksot, där vi står oss i princip helt slätt. Stinksot, både dvärg och vanlig, förefaller dessutom öka och allra mest i ekologisk odling. Att stinksot normalt inte ingår i den vanliga utsädesanalysen komplicerar det hela ytterligare.
I samtal med representanter för kemi­företagen ges bilden av att det bland firmorna finns en frustration över att befintliga kemiska preparat försvinner samtidigt som det är stort motstånd mot att få nya godkända av Kemikalie­inspektionen.
Till sist ska påpekas att betning inte enbart handlar om att skapa grund­läggande skydd för utsädet. Det klarar vi trots allt idag. Det handlar även om att öka precisionen i växtodlingen och att skapa tåligare utsäde som står emot besvärliga förhållanden bättre, något som exempelvis kan bidra till att förlänga såtidsfönstret för höstvete i Mellansverige.

Av Per-Ola Olsson