Det kan knappast ha undgått någon att EU har lagt in en högre växel när det gäller unionens miljö- och klimatambitioner. De kommande årens inriktning är tydligt präglad av ett bevarandeperspektiv genom den nya gröna given. Ambitionen är god, men ibland blir precisionen mindre framgångsrik, som exempelvis i livsmedelsstrategin Farm to Fork.
Lantbrukets Affärer har vid flera tillfällen pekat på olika svagheter i strategin som enligt det amerikanska jordbruksverkets analys kommer att leda till lägre produktivitet, försämrad levnadsstandard för EU:s lantbrukare, stigande livsmedelspriser och ökat tryck på den odlingsbara marken i andra delar av världen. Det är svårt att beskriva effekterna som något annat än en grön giv som gör alla utom EU:s livsmedelsimportörer till förlorare.
Kunskapen finns
Men samtidigt finns kunskapen om betydelsen av olika åtgärder och vad som fungerat och inte fungerat inom den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP. Ett område som ägnas extra stor uppmärksamhet är markkvalitet. I en rapport presenterad i slutet av 2020 utvärderades CAPs effekt på hållbar markanvändning.
Inledningsvis kan konstateras att Sverige sticker ut genom att vara förskonat från en rad av de hot som den europiska jordbruksmarken står inför. Risken för erosion eller försaltning är i ett EU-perspektiv försumbar, svenska jordar bedöms inte löpa någon risk för sänkta mullhalter och den potentiella risken för förlust av markmikrobiologisk diversitet och markbiologiska funktioner bedöms som låg till mycket låg. Även växtnäringsbalanserna är bland de bästa inom EU med ett kväveöverskott som är mindre än en femtedel av överskotten i Nederländerna och på Malta samt en fosforanvändning som på nationell nivå är så gott som i balans.
Anpassade åtgärder
Så för svenskt vidkommande finns ingen anledning till några drastiska åtgärder för att förbättra jordkvaliteten, utan det handlar om att fortsätta på en hittills framgångsrik väg. De observationer som förs fram i rapporten pekar också på behovet av att framtida åtgärder anpassas regionalt och nationellt. Åtgärder som kan vara fullt logiska i södra Europa eller till och med så nära som i vårt grannland Danmark kan få rakt motsatt effekt i vårt land och tvinga oss tillbaka flera decennier i vår utveckling.
I rapporten konstateras att hantering av stallgödsel, mer grön mark och etablering av permanent bevuxna ytor främjar jordkvaliteten. Men få av dessa åtgärder regleras på EU-nivå. Flera av de åtgärder som ska minska miljö- och klimatpåverkan är utformade för att gynna conservation agriculture som det definieras av FAO, men det fanns inget som visade att särskilda resurser avsattes för detta och att jordkvalitet gavs mindre vikt än andra miljöproblem.
Svårt se effekter
På område efter område konstateras i rapporten att det inte går att fastställa om CAP haft någon effekt på markkvaliteten med undantag för den ökade motivationen för lantbrukare att använda sig av mellangrödor. Överlag bedömdes naturfenomen som häftig nederbörd, torka, bränder och asfaltering av åkermark ha större påverkan på jordkvaliteten än vad som kan förväntas av CAP.
”Vi har i Sverige redan kommit en bra bit på väg och kan fortsätta som hittills och istället fokusera på förbättrad lönsamhet”
Samtidigt bedöms specifika miljö- och klimatinriktade åtgärder ha bättre effekt på jordkvalitet än att stödja ekologisk odling, som är något av ett favoritområde inom EU med över 13 miljoner hektar omställd mark. Förkärleken för den ekologiska odlingen förklaras med att den är mindre svår att administrera än mer riktade åtgärder och att administrativa faktorer och kontrollerbarhet haft större betydelse vid val av åtgärder än åtgärdernas effekter.
Fokusera på lönsamheten
Rapportförfattarna pekar på behovet av att identifiera de områden inom EU där markkvaliteten är mest hotad, att gemensamma definitioner av vad som kan kallas hållbar markanvändning och conservation agriculture tas fram, samt att medlemsstaterna förbinder sig att uppnå målen EU-lagstiftningen.
Vi är alltså tillbaka till behovet av en målrelaterad strategi för klimat, miljö och jordhälsa. Vi har i Sverige redan kommit en bra bit på väg och kan fortsätta som hittills och istället fokusera på förbättrad lönsamhet medan övriga medlemsländer får jobba för att komma dit där vi befinner oss idag när det gäller hållbarhet.