”Vi har kört plogfritt och med CTF i 15 år nu och kan konstatera att ju mindre vi gör desto bättre blir det”, berättade Jan Jönson, Lydinge och numera även Rosendahls gård utanför Bjuv i nordvästra Skåne. Det var på Alnarps Jordbearbetningsdag 24 januari, ett evenemang som samlat hundratalet deltagare. ”Kan vi bara hålla marken jämn med så lite spår som möjligt så sköter jorden strukturbildningen själv.”
Jordarna på Lydinge varierar från lätta jordar till mycket styv lera. De packningskänsliga lerjordarna har varit svåra att bruka och när Jan kom till gården var växtodlingen i en nedåtgående spiral. Med övergång till först reducerad jordbearbetning, CTF med åtta meters modulbredd och varierad utsädesmängd har skördarna blivit högre och jämnare med ökningar på ett par ton i höstvete. Framkomligheten har blivit bättre genom körspår som bär.
Dubbel kapacitet
Som en följd har maskinparken successivt kunnat bantas med både minskat dragkraftsbehov och färre och grundare bearbetning.
”Vi har nu kommit så långt att vi kunnat gå från att bruka 540 hektar på Lydinge till 1 145 ha tillsammans med Rosendahl med samma maskinpark.”
Förutom övergång till CTF och grund bearbetning tillämpar Jan också precisionsodling.
”Det gäller att hitta kapaciteten hos varje del av fältet, att hitta svagare områden och identifiera vilka problemen är och sedan styra insatserna till de områden som bäst behöver dem. Det har lett till ökad precision, där vi har stor hjälp av data från körningar och med sensorer på exempelvis drönare.”
Naturliga processer
Jan menar att istället för att bearbeta mer gäller det att ta vara på markens naturliga processer, både när det gäller strukturbildning och omsättning av växtnäring.
”Vi strävar efter att gödsla marken snarare än grödan. Inför vårgrödor sår vi in mellangröda och har även försök med bottengröda i höstvete. Stallgödsel och slam sprider vi i växande gröda och den omsätts inom några veckor.”
Jan försöker också undvika generell kemisk behandling.
”Vi måste få betalt för varje insats vi gör och det gäller även den kemiska behandlingen. Det gör att vi är försiktiga med exempelvis insekticider eftersom de även slår mot naturliga fiender.”
Börjat direktså
Lydinge och Rosendahl ligger i ett område med högt renkavletryck. Odlingsupplägget med omväxlande vårgrödor, minimerad jordbearbetning och nu även undersådd klöver är några av åtgärderna som hjälper till att hålla nere ogräset.
Växtföljden är vete, havre, vete, åkerböna, vete, raps där åkerbönan är en form av skördad mellangröda som också är en form av biologisk jordbearbetning. Med de förändringar i odlingssystemet som genomförts med allt mindre jordbearbetning står Jan nu inför ett nytt steg.
”Vi har kommit så långt att vi successivt gått över till direktsådd där det går och i den takt det går, allt för att underlätta för naturliga processer i marken. Vi har valt en direktsåkombi där vi lägger 30 kg kväve vid sådd och kan köra i 15 km/h.”
”Vi strävar efter att gödsla marken
snarare än grödan”
Handdukstestet
Inspirerad av det kanadensiska initiativet med att gräva ner bomullskalsonger för att få ett mått på mikrobiologisk aktivitet testade Jan förra våren med att gräva ner bomullshanddukar på 0–25 cm djup på två olika skiften. Det ena var ett mer bearbetat fält med tidigare stallgödsel och det andra ett med CTF plöjningsfritt, 0–25 cm i april. När han grävde upp det var 15 procent nedbrutet på det första skiftet medan bara tvättrådet i nylon och en bit av fållen fanns kvar av handduken som grävts ned i ledet med CTF.
”Resultatet visar på hög aktivitet, frågan är vad det egentligen innebär. Men CTF och minimerad jordbearbetning har betytt mycket på våra jordar, inte minst har vi sluppit packning på djupet, där vikten är avgörande och inte däckstrycket”, förklarade Jan.
Av Lennart Wikström