Dålig lönsamhet men unikt hög tillväxt

En unik genomgång av lönsamheten i svenska företag visar att ”lantbruket har påtagligt svag lönsamhet jämfört med andra sektorer”. Ingen nyhet kanske men samtidigt har förädlingsvärdet i lantbruksbranschen vuxit med 24 procent på fem år vilket är dubbelt så mycket som övrigt näringsliv.

Den kanske mest omfattande studien av lönsamheten i svenska företag har nyligen släppts. Cirka 942 000 företag har studerats, visserligen på ett övergripande sätt men det ger ändå ­viktig kunskap. Beställaren för studien är inte som man kan tro en bransch- eller näringslivsorganisation eller en myndighet med ansvar för entreprenörskap och konkurrens utan Havs- och Vattenmyndigheten. Förklaringen är att införandet av EU:s vattendirektiv kommer kosta miljarder och därför behöver näringslivets betalningsförmåga för åtgärder kartläggas.

Erfarna analytiker
Det är konsultföretaget Bisnode som genomfört uppdraget. Som bransch är det alltid värdefullt för lantbruket att få utomståendes syn på den egna situa­tionen, eftersom det är ofrånkomligt att bli hemmablind.
I Sverige finns cirka 440 000 aktie­bolag och deras bokslut är lätt tillgängliga för var och en att titta på. Men det unika med denna studie är att den även inkluderar enskilda firmor. Resultaten för enskilda firmor har också stämts av med Jordbruksverkets statistik över ­lönsamhet och visat god överens­stämmelse.
I studien ingick cirka 76 000 lantbruksföretag varav cirka 2 000 drivs som aktiebolag. Aktiebolagen står för cirka 40 procent av lantbrukets förädlingsvärde på 13 miljarder.

Sämre än väntat
Anna Löfmarck och Mats Svensson på Bisnode arbetar med många olika ­branscher och frågan är om det var något som förvånade dem i under­sökningen.
”Vi förväntade oss att lönsamheten skulle vara relativt svag inom lantbruket men det blev verkligen tydligt att många små lantbruk inte alls har möjlighet att rymma lönekostnader som motsvarar nedlagd tid. Det fick oss att tänka att många lantbrukare tvingas kombinera med annan försörjning, berättar de.”
Vilket råd de skulle de ge till en kund som får fram sådana siffror för sitt företag?

Lägst i näringskedjan
”Det ser ut som om en stor del av lantbruket trots subventioner har svårt att överleva om man jämför med företagande i andra branscher. Det gängse rådet är då att lantbrukaren ska lägga ned och ägna sig åt annan verksamhet. Men eftersom det ändå är många som fortsätter tolkar vi det som att många själva ser både en egen nytta och en samhällsekonomisk nytta med inhemskt lantbruk.”
”Om lönsamhetsnivån ska kunna påverkas skulle vi nog råda branschen och dess företagare att se över möjlig­heterna att ta del av de vinster som verkar finnas i andra led i kedjan.”
Det faktum att just lantbruket som råvaruproducent är lägst ner i näringskedjan konstateras också i rapporten, där resultaten visar att lönsamheten för livsmedelsindustrin är god men att det inte hjälper lantbrukarna då de inte kan påverka det pris de får för sina ­produkter.

Stor spridning mellan gårdar
En annan slutsats från undersökningen är att spridningen i lönsamhet mellan företag är större i lantbruket än i andra branscher. Spridningen mellan företag inom samma kategori är stor och även inom samma storleksklass. Bland annat framgår att lönsamheten för lantbruksföretag som drivs i aktiebolagsform är högre. Det förklarar Bisnode med att de helt enkelt är större och kan ta tillvara stordriftsfördelar men också därför att de i högre grad säljer tjänster.
Jämförelsen mellan grenar inom lantbruket visar att mjölkproduktion är minst olönsamt, därefter följer kött och äggproduktion och följt av växt­odling och ”blandat jordbruk”. Det är viktigt att förstå att analysen bygger på upp­gifter för de fem åren från 2010 till 2014. Alla vet hur avräkningspriser ändras med åren och det här är alltså förhållanden som rådde innan den egentliga och nuvarande mjölkkrisen.

Mindre företag har det svårast
Även skillnad i lönsamhet mellan storleks­klasser studerades och de delas upp i de tre grupperna: 0-1, 2-3 och fler än 4 anställda. Det visar att det inte är någon större skillnad mellan 2-3 och fler än 4 anställda. Däremot var företag i 0 – 1 gruppen så olönsamma att diagrammet för att illustrera det knappt räckte till.
I studien undersökte konsulterna även hur lönsamheten i lantbruksföretagen skiljer sig från söder till norr. Längst i norr var förädlings­värdet negativt, det betyder att ­intäkterna inte ens kunde täcka insatskostnader och ännu mindre bidra till lön. Föga förvånande var lönsam­heten bäst längst i söder, men var även där fortfarande svag.
Det hade varit intressant att renodla norr-söder effekten genom att fortsätta dra linjen söder ut tvärs genom Europa och ha allt annat oförändrat.

Ingen tar ansvar för helheten
Bisnodes-rapporten säger alltså en del om lantbrukets lönsamhet jämfört med annat branscher. Ur beställaren Havs- och Vattenmyndighetens vatten­perspektiv så är påverkan på branschens lönsamhet av miljöåtgärder för 400 miljoner kronor mindre än spridningen i lönsamhet mellan företag. Det tas som intäkt för att just dessa åtgärdskostnader som helhet kan bäras av lantbruksbranschen.
Problemet är bara att så säger alla utredare. Oavsett om det handlar om nya kostnader för vattenvård, luftvård, växtskydd, djurvänligare stängsel, bättre smittskydd eller bättre arbetsmiljö så är de flesta utredningars slutsats att ”det är vår bedömning att sektorn kan bära de föreslagna åtgärdskostnaderna och det är politikernas roll att ta ansvar för helheten”. Eftersom alla vet att det i verkligheten inte finns någon som tar det ansvaret uppstår fenomenet ”många bäckar små” eller ”de små stegens tyranni”. Kärt barn har många namn.

Av Markus Hoffmann