Den köttfria ekokammaren

För den som bor och verkar utanför huvud­stadens gravitationsfält kan besök därstädes ibland påminna om kvantfysikens teori om parallella universa. ”Folk på landet” odlar grönsaker i trädgårdsland, drivbänkar eller på sin höjd i växthus, medan investorer i foodtech på allvar hävdar att det är smartare att omvandla solljus till el och sedan åter omvandla den elen till syntetiskt ljus till att odla grönsaker. Stadsodling kallas det.

Kometen kommer!
Jordbruk som vi känner det framställs som vår tids dinosaurier som inte har en susning om den komet i form av appfinnande uppfinnare och yrvakna balkongodlare som är på väg mot jorden. Jordbruket är obsolet och åkermarken kan i framtiden på sin höjd användas till att binda kol i form av plantering av skog. Å andra sidan förväntas dessa binda in ofantliga mängder koldioxid – 15 ton kol per hektar och år – vilket i sin tur vilket befriar stadsbornas från koldioxidskam.
”Folk på landet” – som i det här fallet också innefattar den grillande medelklassen i villaförorterna – äter kött medan folk i staden driver på vegotrenden i en ekokammare som i hög grad påminner om de sociala nätverkens bubblor. Riktigt komiskt blir det när en person berättar att den blodsockerhöjning som riset i sushi på allvar får denna att undvika fisk. Grönsaksodlingen i det gamla DN-husets källare på några hundra kvadratmeter läcker tillräckligt med energi för att värma 48 villor, det vill säga en yta mer än tio gånger så stor som själva odlingen.

Minska – men inte mycket
Det är alltså i det här sammanhanget som många av de mest inflytelserika människorna i vårt samhälle bildar sin
uppfattning om vad vi bör och inte bör äta.
Nutritionsforskare är överens om att vi inte bör äta mer än cirka 500 gram rött kött i veckan. Det kan verka vara en väsentlig minskning från de 1 120 gram gris, nöt och lamm som vi konsumerar enligt Jordbruksverkets statistik. Men den siffran bygger på kött inklusive ben. Räknar vi bort den delen och svinnet fram till mun återstår det bara 575 gram per person och vecka. Naturligtvis är detta ojämnt fördelat, och vissa äter betydligt mer medan andra inte äter något alls.
För det första är det inte fråga om någon drastisk förändring av våra matvanor som behövs, i alla fall inte av hälsoskäl. Den minskning som lyfts fram av den av både agronomiskt och nutritionskunniga högst omdiskuterade EAT Lancet-­rapporten är alltså inte motiverad av hälsoskäl.

”Folk i staden driver på vego­trenden i en ekokammare som i hög grad påminner om de sociala nätverkens bubblor”

En miljon år kan inte ha fel
Om man skärskådar det vetenskapliga stödet som ligger bakom nutritionsforskarnas relativt samstämmiga uttalanden darrar även de på manschetten. När de ska förklara hur människan som art som ätit en blandad kost med rött kött i miljontals år skulle vara så känslig för detta, blir de ofta svaret skyldig. En hypotes är att järnet som är bundet i en för människan väldig lättillgänglig form – hemjärn – skulle orsaka ökad mutationsfrekvens i tjocktarmväggens celler. Men detta är än så länge bara en hypotes.
I Norden har nu arbetet satt igång med en översyn av de nordiska näringsrekommendationerna. Den innebär en gedigen genomgång de senaste tio årens forskning och ska vara klar till 2022. Ett tämligen riskfritt stalltips är att de inte kommer fram till att vi bör sluta äta kött.