Det är dags att få betalt för det svenskt lantbruk faktiskt levererar

Ledaren September 2020

Det är dags att göra halvhalt. Efter att i årtionden försökt överträffa varandra och omvärlden i kampen om vem som är mest miljöanpassad, har bäst djuromsorg och minst klimatpåverkan ger en omvärldsanalys besked om att vi har alla andra bakom oss – långt bakom oss.

Det har blivit alltmer tydligt nu i ljuset av EU-kommissionens förslag till gemensam livsmedelsstrategi som går under benämningen Farm to Fork. Det finns ingen anledning att förkasta ambitionerna och syftet med strategin på förhand, men det krävs viss närläsning och kritisk blick för att förstå vad den kan få för konsekvenser.

Redan bäst i klassen
Sverige brukar i EU-sammanhang alltid sträva efter att vara bäst i klassen med högst ambitioner inom miljö- och klimatområdet. Det var ett arv vi förde med oss vid inträdet med bland annat programmet för halvering av bekämpningsmedelsanvändning och slopandet av tillväxtstimulerande antibiotika till djur.

I vår sammanställning av produktivitetsutvecklingen i jordbruket som gick att läsa i Lantbrukets Affärer nr 7 i år kunde vi konstatera att det inte är skickligheten hos våra lantbrukare som är problemet. Sedan EU-inträdet har utbytet per insatt arbetstimme ökat med mellan 100 och 200 procent och rationaliseringseffektiviteten, det vill säga intäkten i förhållande till maskin- och arbetskostnad, har ökat med mellan 77 och 400 procent. Den ökade produktiviteten har också direkt effekter i form av minskad specifik miljö- och klimatpåverkan.

Problemet är att svenska lantbrukare inte fått ersättning för sina framgångar förutom hejarop och en klapp på axeln. Vid importen jämförs bara priset, inte med vilka kostnader för miljö, människor och klimat som livsmedlen producerats. Visserligen föredrar svenska konsumenter svenska livsmedel, men merbetalningen är långt ifrån mervärdet.

”Been there, done that”
I Farm to Fork föreslår EU-kommissionen fram till 2030 en halvering av användningen av kemiska bekämpningsmedel, halvering av användning av antibiotika, halvering av växtnäringsläckaget och att 25 procent av arealen ska odlas ekologiskt. För svenskt vidkommande känns åtgärderna igen och vi skulle kunna säga ”been there, done that”. Vi har redan halverat vår bekämpningsmedelsanvändning två gånger om, vår användning av antibiotika till djur ligger på ungefär hälften av nivån i Finland, som är det EU-land som använder näst minst.

”Vi kan tryggt invänta kön. Vi har gjort vår hemläxa och behöver inga fler pålagor från EU”

Åtgärder mot minskat kväveläckage och vår egen tillämpning av nitratdirektivet i form av Greppa näringen har gjort att kväveeffektiviteten ökat med 30 procent sedan mitten av 1990-talet med motsvarande effekter på läckaget.

När det gäller ekologisk produktion kan vi konstatera att vi har cirka 20 procent av jordbruksmarken omställd eller under omställning och marknaden har börjat mättas, framförallt för de livsmedel vi kan producera i landet.

Gjort vår hemläxa
Som många instanser tillsammans med regeringen i sitt förslag till svar till EU-kommissionen redan framhållit krävs en ekonomisk och social konsekvensbedömning av förslagen. För svenskt vidkommande handlar det visserligen om att fortsätta klimatanpassningen, men vi kan egentligen tryggt invänta kön. Vi har gjort vår hemläxa och behöver inga fler pålagor från EU när det gäller växtskydd, växtnäring och antibiotika. När det gäller ekologisk produktion är det en fråga för marknaden, och den börjar säga sitt.

När övriga EU-länder har kommit dit där vi i Sverige befinner oss idag har de också samma kostnader, då kan vi börja prata konkurrensneutralitet och lika villkor. Fram till dess kan vi fortsätta utveckla det vi visat oss att vi är bra på och lägga mer kraft på att försöka få betalt för det svenskt lantbruk faktiskt levererar.