Intet är som bokslutstider och verkligheten verkar ha hunnit ikapp två av våra mest kända familjeägda – och familjestyrda – företag, H&M och Ikea. Båda är utsatta för ett kraftigt förändringstryck drivet av digitalisering och ändrade inköpsvanor. Ikea har – den nu bortgångne åldermannens ålder till trots – anpassat sig till den ökande näthandeln, medan H&M med sina 4 800 butiker världen över fortfarande är beroende av att få kunderna att fysiskt besöka dem. Det är vetskapen om detta som gör att många aktieägare med varm hand nu lämnar över till familjen Persson att lösa detta problem.
Butiksbundet
Livsmedelssektorn ser ännu inte samma tydliga förändringskrav, men helt klart är att det även inom vårt segment sker förändringar om än med viss eftersläpning. Här har Axfood tagit en position genom att förvärva det framgångsrika matkasseföretaget Middagsfrid och näthandelsbolaget Mat.se.
Ica lider egentligen av samma problem som H&M, nämligen att med sin tydliga orientering med köpmannaägda butiker vara bundna till just dessa. Till skillnad från H&M består Ica dock av dryga 1 300 snabbfotade entreprenörer där olika lokala lösningar kan hjälpa koncernen. Men här är inte sista ordet sagt. Ser vi på matkedjorna i USA och Storbritannien är de under snabb förändring med Amazon som vinnare och Icas benchmarker Tesco som förlorare.
Anonym kanal
För svenska lantbrukare kan detta få betydelse, eftersom butiken idag är en utmärkt arena för att presentera det svenska och närproducerade. När maten börjar beställas från nätet riskerar ursprunget att hamna i andra rummet.
För att inte bli en anonym råvara bakom ett kedjevarumärke eller en näthandelssajt gäller det för primärproduktionen att få kontroll över logistiken och distributionskanalerna. Förhoppningsvis kan en svenskmärkt vara fortfarande sticka ut i sortimentet, men erfarenheten från andra kategorier visar att priset ofta hamnar ännu mer i centrum vid skamlösa inköp via nätet jämfört med att i egen hög person handla i butik.
Här har LRF och Svenskmärkning AB ett intressant uppdrag. När snabbköpen växte fram fanns det idéer om en bondeägd livsmedelskedja. Det hävdades att det inte var rätt då, och att en sådan kanal skulle konkurrera med de viktiga kunderna Ica och Konsum. Men kanske det är rätt att göra det nu, i synnerhet om den viktigaste aktören som står för halva butikshandeln inte hänger med i utvecklingen.
Marginal hos Lantmännen
Apropå bokslut så har vi fått ta del av Lantmännens för 2017. Resultatet är nästan på miljonen när samma som föregående år. Om detta är en tillfällighet eller medvetet låter vi vara osagt, men det berättas om en ekonomichef som sade att bokföring är det möjligas konst och därför lät årets resultat sluta på företagets telefonnummer – inklusive riktnumret.
Ett bra resultat är alltid bra och det visar att
Lantmännen har fått utväxling av den potential som sammangåendet vid millennieskiftet medförde. Men lite oroande är att de divisioner som bygger på externa intäkter, Energi och Livsmedel, minskar sina delar av vinsten, medan de som bygger på omsättning med medlemmarna, Lantbruk och Maskin ökar sina andelar. Det innebär att det kommit in mer varmluft i systemet. I den ideala situationen är det försäljningen till kunder utanför lantbruket som ger hela vinsten. Annars är det lite som att byta pengar med sin granne.
Med tanke på att de svenska spannmålspriserna konsekvent ligger omotiverat lågt jämfört med börspriserna finns det uppenbarligen en marginal att bjuda på. För den som är medlem och leverantör till Lantmännen borde detta vara ett grundkrav och ett givet ämne för vårens medlemsmöten.