Maskinkostnaderna är en springande punkt i växtodlingen – tillsammans med höga markkostnader. I traditionella bidragskalkyler är det inte helt enkelt att få grepp om maskinkostnaden eftersom en stor del av redskapen som plog, harvar med mera redovisas som samkostnader. Det är egentligen bara rörliga maskinkostnader och specialmaskiner som tas upp i kalkylen. Dynamiska effekter och förändrad växtföljd fångas därför inte upp, exempelvis besparingar genom reducerad jordbearbetning.
För att få med så stor del av kostnaderna i Lantbrukets Affärers kalkyler använder vi oss av en modell där alla maskinmoment räknas med och kostnaden tas upp enligt Maskinkalkylgruppens Maskinkostnader. Till redskap väljs en traktor som är tillräcklig för just det arbetsmomentet. Vi har också två olika maskinkedjor beroende på om vi räknar med plöjning eller plöjningsfritt.
Eftersom priset på drivmedel varierar och kostnaden för arbete särredovisas har vi minskat maskinkostnaden med arbetskostnad för den tid som de olika arbetsmomenten beräknas ta utifrån avverkning och med uppskattad drivmedelsförbrukning per traktortimme. Med en sådan modell fångas en stor del av de verkliga maskinkostnaderna upp i kalkylen, liksom förändringar i arbetskostnad och drivmedelsförbrukning.
Investering i maskiner med högre avverkning och kapacitet per arbetstimme frigör arbetstid och kostnaderna minskar motsvarande under förutsättning att det finns alternativa arbetsuppgifter eller att det är inhyrd personal. Därför är det intressant att i maskinkalkylen väga samman arbetskostnad och maskinkostnad. Sett över tid kan därför det som framstår som ökade maskinkostnader med tanke på stigande lönekostnader och sänkta räntor vara en högst lönsam affär.
I de nya odlingssystemen med minimerad jordbearbetning lockar både minskade maskinkostnader, lägre arbetskraftskostnad och mindre drivmedelsförbrukning. Konsten är att fånga upp de minskade kostnaderna med redovisning som också svarar mot förkalkylerna.
Vid sidan av enskilda personers insatser, som exempelvis Håkan Rosenqvist, som är månadens porträtt, sker dock ingen mer genomgripande utveckling av kalkylmodeller i Sverige, utan rådgivningen förlitar sig fortfarande i hög grad på traditionella bidragskalkyler.
Av Lennart Wikström