Efterlyses: Rådgivning värd namnet

Både rådgivare och lant­brukare förefaller vara överens om att rådgivningen till de lantbrukare som vill framåt behöver reformeras och att det finns ett behov av ökad tydlighet från båda sidor. Rådgivaren får inte heller reduceras till att bara vara ett ombud för leverantörer och myndigheter.

Det har en tid gått att förnimma ett visst missnöje med lantbruksrådgivningen. Samtidigt som lantbrukare varit kritiska har det inte riktigt gått att konkretisera missnöjet, möjligtvis bortsett från att rådgivarna kan för lite. Efter årets säsong har dock ännu fler landat i uppfattningen att för många rådgivare rundar för mycket i hörnen.
Efter att ha lyssnat på folk i ­branschen, läst rådgivningsbrev och försökt få en någorlunda heltäckande bild kan Lantbrukets Affärer i alla fall konstatera att rådgivarna i huvudsak använder sig av kemi- och gödselfirmornas rekommendationer rakt av. Vi har också sett att en del rekommenderade fungiciddoser är låga eller väldigt låga, exempelvis rekommenderade doser på 0,2 Ascra i korn. Det får anses som tveksamt om det överhuvudtaget är lönt att köra med en så låg dos. I bästa fall förlorar lantbrukaren bara pengar. I sämsta fall bygger en så låg dos bara upp resistens.

Samma år från år
Vi har även kunnat konstatera att det ofta är samma råd år efter år, att vissa lantbrukare tycker att rådgivarna saknar kunskap och att rådgivningen glappar lite. Lantbrukarna efterlyser ibland sådan information som de vet serverats rådgivarna, men som inte kommit lantbrukarna till gagn.
Vi kan även konstatera att råd­givningen blir lätt förvirrad av nya ­produkter och att en strävan efter råd som fungerar rakt över alla främst drabbar de nya produkterna.
Bortsett från att enhetligheten drabbar odlare som kräver lokal anpassning, riskerar det ibland att skapa rena fel. Till exempel rekommenderas Broadway, som absolut inte är ett dåligt preparat, fortfarande i renkavleområden, där resistens börjat uppträda.

Finns inget facit
När det gäller de låga svampdoserna har rådgivarna beskyllts för att motivera sina kostnader med minskade preparatkostnader. Om det inte går att höja intäkterna är det rimligt att ta det på kostnadssidan istället. Misslyckade ogräsbekämpningar syns ju mycket mer än misslyckade svampbehandlingar. Dessutom finns inget facit. Det är svårt att se om du fått en lägre skörd. Det här är ett resonemang som återfunnits hos en del av dem vi pratat med.
Oavsett riktigheten kan vi som sagt konstatera att missnöjet med råd­givningen ökat i år då svampproblem lokalt varit stora i södra Sverige. Det går även att konstatera att lantbrukarna börjat rösta med fötterna. Vi ser ett allt större inflöde av danska rådgivare, inte bara på de stora gårdarna med danska inspek­torer, utan även i sammanhanget relativt små gårdar som sneglar på eller redan har anlitat danska växtodlingsrådgivare.
Till rådgivarnas försvar ska dock sägas att för många av kunderna är behovet av någon att ha en dialog med större än att ha en rådgivare som utmanar dem och driver dem framåt. Det finns även rådgivare som medger att de helt enkelt saknar tid att förkovra sig, åtminstone inte utan att offra kvällar eller lön.

”Frågan om vad lantbrukaren tycker är viktigast att vi tillsammans ska prioritera nästa år ställs för sällan”, säger Ulrik Lovang, Lovang Lantbrukskonsult.

Urholkar kunskapen
Det finns även kritik hos rådgivarna mot att det är ett alldeles för stort fokus på Greppa näringen.
”Greppa näringen är ett bra kassa­tillskott men vad ger det på lång sikt? Att förlita sig på andras kunskap i ett företag som säljer kunskap är ju förödande”, förklarar en av de vi pratat med.
Ulrik Lovang, ordförande för rådgivningsföretagens branschråd, håller med om att det definitivt finns saker att göra bättre och att tiden går att använda effektivare. Han pekar också på att det finns en stor spridning i vad lantbrukarna vill ha av rådgivningen, och att rådgivningsfirmorna kanske inte anpassat upplägget till vad de enskilda lantbrukarna vill ha.
”Det finns en viktig fråga som inte kostar något och det är att vad lantbrukaren tycker är viktigast att vi prioriterar hos honom eller henne nästa år. Den frågan tror jag ställs för sällan. Det tar inte längre tid, men tiden styrs om till att användas mer till framtidsinriktade frågor”, förklarar han.

Anpassad tjänst
”Rådgivningen behöver fundera på hur man kan leverera en tjänst som är mer anpassad och som är värd mer så att man kan ta mer betalt och faktiskt få råd till mer utbildning”, fortsätter Ulrik.
Han delar nämligen kritikernas uppfattning att det är för lite fortbildning. Lantbruket och rådgivningen är båda lågmarginalbranscher och det finns inte alltid utrymme att åka iväg. Något han beklagar.
”Jag hade gärna sett att lantbrukarna till och med sade åt sina rådgivare att åka på vissa tillställningar bara för att de vill ha kunskapen”, berättar han.

”Om rådgivningen kan visa på sitt värde kan man sälja ännu mer rådgivning och ta ännu mer betalt”

Efterlyser uppföljning
Ulrik håller även med om att det är ­lättare att dra ner än att utmana. Det visar tydligare värdet – att man sparat. Det är inte lika lätt att visa att man missat i skörd.
”Om rådgivningen kan visa på sitt värde kan man sälja ännu mer ­rådgivning och ta ännu mer betalt”, säger han.
Ulrik menar därför att både lant­brukare och rådgivare hade vunnit på att varje höst sätta sig ner och gå igenom och utvärdera de råd som getts under året. Var det lyckat, misslyckat eller oklart?
Med lite kännedom om branschen och om skillnader mellan danskt och svenskt kynne finns det även anledning anta att det inte bara handlar om kunskap.
Danskar är generellt inte lika konflikträdda som svenskar, och i de fall då lantbrukaren vill ha hjälp att spänna bågen är det rimligt att anta att det krävs en rådgivare som vågar utmana sin uppdragsgivare. Danska rådgivare har också rykte om sig att vara tydligare.
Rådgivningen är allt för viktig för lantbruket för att inte uppmärksammas mer löpande. Vi vill därför utmana våra läsare och efterlyser en duo bestående av rådgivare och lantbrukare som är villiga att låta oss följa dem under ett år och att låta oss vara med vid en rejäl ­utvärdering.

Av Per-Ola Olsson