Ekologisk kompensation – hot eller affärsmöjlighet?

Om du lägger igen ett av dina diken kan du behöva gräva ett nytt eller göra annan åtgärd som gynnar växt- och djurlivet. Men frågan håller på att växa och på sikt kan det gå att tjäna pengar på att göra åtgärder på egna gården för att kompensera för andras påverkan.

Kompensera betyder ungefär: ersätta, gottgöra, uppväga eller utjämna enligt synonym­ordboken. I miljösammanhang tänker nog de flesta på klimatkompensation. Numera ägnar sig många företag åt det och i lantbruksbranschen klimat­kompenserar ­exempelvis Arla sin drickyoghurt med att plantera träd i Afrika. Varje år planteras 100 hektar i Mocambique. Och för just klimatet går det utmärkt att ersätta en åtgärd med en annan på en annan kontinent eftersom utsläpp av gaser blandas i atmosfären.
Även i övergödningssammahang har kompensation eller utbytbarhet ­diskuterats också bland lantbrukare själva. Det är bättre att göra fler åtgärder i lantbruket på andra sidan Östersjön i exempelvis Baltikum, Ryssland och Polen än att jaga minskat växtnäringsläckage på marginalen i Sverige. Logiken fungerar eftersom allas utsläpp till slut blandas i den stora balja som Östersjön är för de nio länderna runt innanhavet.

Kompensation av mångfald
Kompensatoriska åtgärder för klimat och övergödning kan gå att flytta runt men det är inte lika självklart för förlust av biologisk mångfald. Den som bygger en väg, ett bostadsområde eller lägger igen ett dike kan behöva kompensera på just den platsen eller i alla fall i trakten.
För lantbrukets del är det just att lägga igen ett dike eller ta bort en stenmur som idag är de vanligaste åtgärderna där kompensation diskuteras. Gunnar Lindén arbetar med naturvårdsfrågor på LRF och följer frågan om biotopskyddsdispenser.
”Det var ganska liten volym på biotopskydds­dispenser före lag­ändringen”, säger Gunnar. ”Men senaste året har det kommit in fler ansökningar och jag har hört att det är många prövningar på gång nu. Ibland ställer Länsstyrelsen krav på kompensation och ibland inte.”
Den som söker och får dispens för att göra åtgärder inom ett naturreservat måste kompensera med andra åtgärder. För åkermark säger Miljöbalken att en dispens från biotoppskyddet får villkoras med krav på kompensatoriska åtgärder. Dispenser från biotopskyddet söks hos Länsstyrelsen och de får men måste inte ställa krav på kompensation. Eftersom förståelsen hos många mark­ägare är väl utvecklad och de inte vill missgynna växt- och djurliv är det ofta som markägaren redan i ­ansökan ­kommer med egna förslag på var ­stenarna kan läggas upp istället eller var det går  att gräva ett annat dike i närheten.

Även i Sverige har diskussionen om habitatbanker påbörjats, förklarar Gunnar Lindén, LRF.

En ny ”bank” under uppsegling
Gunnar Linden berättar att en ny slags bank är under uppsegling på flera håll i världen. I Tyskland och USA finns något som heter ”habitatbanker”. Som ordet beskriver är det en bank där habitat (livsmiljöer) för växter och djur kan köpas.
Den som tänker bygga ett bostadsområde, väg, järnväg eller något annat kommer per definition att göra det i naturen och kommer då att försämra för växter och djur. Då ska exploatören kunna köpa ett habitat av lämplig sort ur banken för att kompensera. Habitatet ska tillföra någonting nytt i naturen för att kunna fungera som kompensation. Det ska därför antingen vara skapat eller vara något som skulle försvunnit om det inte blev en kompensationsåtgärd.
En sådan bank hade LKAB behövt nu när de ska anlägga ett 650 hektar nytt gruvområde i orörd natur i Mertainen i Norrbotten. Men eftersom det inte finns har man startat ett samarbete med Sveaskog för att göra frivillig ekologisk kompensation som de hoppas ska få trovärdighet hos myndigheter och allmänheten.

Kompensera även åker
”Även i Sverige har diskussionen om habitatbanker påbörjats”, förklarar ­Gunnar Lindén och fortsätter: ”Det kan vara en affärsmöjlighet för markägare men det bygger på att det finns en marknad och att en bank helst köper in sådana krediter i förväg så att det finns att välja på för en exploatör.”
En närbesläktad fråga är att liksom biologisk mångfald är ett värde som naturen tillhandahåller så är mat­produktion det. Så egentligen borde den som exploaterar åkermark kompensera det. Frågan är hur det skulle gå till. Åkermark exploateras varje dag i Sverige med bebyggelse av bostäder och vägar. Egentligen borde det kompenseras med nyodling. FN har räknat ut att år 1950 fanns cirka 4,4 hektar jordbruksmark per person på jorden och år 2050 kommer det finns bara 1,2 hektar. Bara i EU förstörs 25 kvadratmeter åkermark per sekund.

Betalt för att svämma över mark
Många känner numera till begreppet ”ekosystemtjänster”, mat är som sagt en sådan. Lantbruket tillhandahåller flera andra som öppet landskap, kolinlagring, med flera. Och en del av dem betalar staten för med miljöersättningar i landsbygds­programmet. I sanningens namn försämrar lantbruket också leverans av andra ekosystemtjänster genom att bidra till övergödning och försurning.
En av de ekosystemtjänster som nu diskuteras är möjligheten att använda åkermark för översvämningsskydd. Översvämning av åkermark kan leda till totalskada på en gröda men över­svämningar av en tätort kostar mångdubbelt mer per hektar tätort. Därmed finns en betalningsvilja för undvika det. Åkermark som ligger i anslutning till tätorter skulle i vissa fall kunna ­användas för att buffra landskapets kapacitet att hålla vattenmassor. Det beror helt på markens läge, topografin och vattendragets kapacitet.
Flera länder tittar nu närmare på detta och i Sverige har regeringen i sitt senaste regleringsbrev gett Jordbruksverket i uppdrag att ”i samarbete med lantbruks­näringen” utreda det för svenska förhållanden.

Flexibla markägare
Det är tydligt att ägandet av mark sakta men säkert håller på att förses med nya möjligheter och inte bara med nya restriktioner. Det förutsätter att den marknad som nu bara kan skönjas ­verkligen uppstår och får tydliga spelregler. Många markägare tänker redan nu mer flexibelt än myndigheter.
Det är inte ovanligt på stora gårdar som söker tillstånd för djurhållning att lantbrukaren föreslår egna miljöåtgärder som alternativ till den digra villkorslista som Länsstyrelsen beslutar om. Bondens egna förslag kan ge större utsläppsminskning till lägre kostnad. Men ängsligheten hos myndigheten och förstås kravet på att följa lagen gör att en dialog inte uppstår eller ännu mindre en förhandling.

Av Markus Hoffman