Inte kunde vi ana att ledaren i förra numret av Lantbrukets Affärer om stöd eller inte skulle ligga så rätt i tiden…
…och att den skulle få sådant gensvar. Det verkar som om alla plötsligt har upptäckt elefanten i rummet och nu tävlar om att hitta nackdelar med och brister i de stöd som ingår i nya landsbygdsprogrammet.
Lantbrukets Affärers grundståndpunkt i frågan om stöd eller inte tål att upprepas: I grunden är allt stöd av ondo och stör eller sätter annars sunda och fungerande marknadskrafter ur spel. Dessutom har stöd den benägenheten att det är lättare att fokusera på en liten men känd summa i bidrag än på en okänd större men kanske också mer osäker rörelseintäkt. Detta torde inte minst framgå av det stora utrymme som ägnas åt just de olika stödformerna.
Mycket stöd – låg effektivitet
I olika studier av stöd och deras effekter har SLUs och Lunds universitets kompetenscentrum AgriFood Economics bland annat konstaterat att ju högre andel stöd ett lantbruksföretag har desto lägre är effektiviteten jämfört med de främsta företagen i branschen. Om det är stöden som är orsaken till den lägre effektiviteten eller om mindre effektiva företag gör sig mer beroende av stöd låter vi vara osagt. Men vi har våra aningar…
Om stöden i sig skulle orsaka minskad effektivitet i företagen innebär också stöden en försvagning av det svenska lantbrukets konkurrenskraft. Men som sagt, det återstår alltså att bevisa.
Olönsamma stöd
I en kommande rapport från Jordbruksverket har den samhällsekonomiska nyttan av olika delar i gårdsstödet analyserats och slutsatserna är mycket intressanta. Av de sammanlagda stöden på närmare 10 miljarder är det bara sju procent eller 734 miljoner som bedöms som lönsamma ur samhällets synvinkel, medan närmare en fjärdedel eller 2,24 miljarder är samhällsekonomiskt olönsamma. För huvuddelen av stödet, gårdsstödet på sammanlagt cirka 6 miljarder, är rapportförfattarna osäkra om samhällsnyttan. För de enskilda mottagarna av stödet får vi väl anta att pengarna gör ekonomisk nytta. Vilket i sig är något positivt.
De stöd som bedöms ha varit lönsamma är miljöstöden till betesmark och natur- och kulturmiljö och investeringsstöd till gödselvårdsanläggningar och biobränslepannor. Till de olönsamma stöden hör miljöstöden till extensiv vall och till ekologisk odling, LFA-stödet och investeringsstöd till mjölkproduktionen.
Resultatbaserat miljöstöd
AgroFood Economics har också i en rapport diskuterat en förändring av miljöstöden så att de blir mer målrelaterade och inte åtgärdsrelaterade som de är idag. Deras slutsats är att resultatbaserade ersättningar mot bakgrund av erfarenheter ibland annat Tyskland kan fungera väl. De skulle kunna minska krångel och skapa en tydligare koppling mellan ersättning och nytta.
För närvarande har vi dock det stödsystem Gud givit oss att älska, och då kan det saktmod som kommer i dagen i LRFs genmäle på vår ledare i förra numret vara välkommet. Där framgår att om vi ska hoppas på några förändringar med stöd av den lobbyverksamhet LRF är mäktig så ligger de bortom nuvarande CAP-period.
Lyssna på produktionsjordbruket!
Med anledning av genmälet vill vi också påpeka att vi i vår ledare aldrig påstått att LRF är en förhandlingsorganisation utan att det är just som lobbyorganisation och opinionspåverkare som LRF skördat sina största lagrar. Till skillnad från flera i LRFs ledning och styrelse var vi faktiskt med under förhandlingsekonomin och var också med och bidrog till spårbytet.
Kritiken av LRFs agerande vid utformningen av landsbygdsprogrammet är kanske inte främst redaktionens utan kommer från medlemmarna i LRF, liksom den ilska som inte bara är påstådd utan både utbredd och formulerad. Vi tror att LRF som organisation och företrädare även för produktionsjordbruket skulle vinna på att ta till sig mer av den kritiken.