En berättelse som skapar obehag

Det som drabbat Bengt Persson är inte en enstaka händelse, det visar följande ögonvittnesberättelse från en av redaktionen välkänd källa.

Vår källa hörde av sig efter att ha varit med vid en inspektion av Skånemejerier som ägde rum i våras. Här följer hans skriftliga berättelse:

”Jag hälsade på hos en god vän som är mjölkproducent (det handlar inte om Bengt Persson, reds anm.) En liten stund efter att jag kommit dit, anlände Skånemejeriers Anna Forslid tillsammans med en kollega.
Jag har en hel del erfarenheter av landsbygden och dess människor och reagerade på att Anna Forslids ton var närmast demonstrativt vänlig. Min uppfattning är att så inte varit fallet om inte jag och ytterligare en utsocknes person varit närvarande.
Men trots tonen blev besöket en uppvisning i maktfullkomlighet. Forslid påpekade smådetaljer, som en trasig lampa i en hörna. Ett litet skåp med dörrar i mjölkrummet som tydligen varit i oordning och hamnat på en kontrollista, kommenterades uppskattande. Däremot stördes Forslid av några reservdelsmaskiner som stod uppställda en bit bort från kostallet. Det ”såg skräpigt ut” och maskinerna skulle vara borta vid nästa inspektion. Efteråt fick jag veta att Länsstyrelsen gett tillstånd till att ställa upp redskap just på det lilla området.
Min gode vän var vid tillfälle­t avstängd som mjölkleverantör. Efter besöket konstaterade Forslid lite ansträngt att ”nu såg det bra ut.” Men sedan tillade hon: ”Nu vet ni att det är styrelsen som har sista ordet, men jag ska rekommendera dem att ni får börja leverera igen.”
Någon dag efter besöket fick jag reda på att man fattat det beslutet i styrelsen minst någon vecka tidigare, vilket borde varit bekant för inspektören.
Det var en absurd historia som kändes mer personlig än professionell. Han fick börja leverera igen men vid en ny inspektion hittades nya klagomål och han blev avstängd igen. Vid ett tillfälle påpekades en för mjölkproduktionen helt ovidkommande detalj. Någon dag senare kom Länsstyrelsen för att inspektera denna struntsak, som var av ett sådant slag att ingen som inte besökt gården och diskuterat den med ägaren kunde veta om den.”

För att skydda sin gode vän från efterräkninga­r vill vår källa inte ha sitt namn med i tidningen.

Av Sven-Olov Lööv

Läs mer:

Godtyckligt och oförutsägbart

Ingen vill träda fram