”Globalt råder det inget överskott, utan priserna på handlade mejeriprodukter stiger”
Den 5 mars presenterade utredaren Rolf Annerberg sin slutbetänkande i utredningen om det svenska jordbrukets konkurrenskraft; Attraktiv, innovativ och hållbar – strategi för en konkurrenskraftig jordburks- och trädgårdsnäring. ”Uppdraget är därmed utfört”, som utredaren lakoniskt konstaterar i sitt förord.
Men det är nu det verkliga uppdraget börjar. Utredningen ger i sin beskrivande del en tydlig och relevant analys av utvecklingen inom svenskt lantbruk sedan EU-inträdet och kommer fram till flera viktiga fokusområden som har betydelse för Sveriges mjölkbönder.
EU-regler och minskat krångel
Bland annat föreslår utredningen att EUs djuromsorgsregler ska vara grunden för svenska producenter, att svenska producenter ska ha tillgång till samma insatsvaror till konkurrenskraftiga priser som sina konkurrenter i andra EU-länder och att samrådskravet i prövningen av miljöstörande verksamheter ska bort.
Det här är mycket bra förslag, men med handen på hjärtat, vem tror att djurrättsrörelsen stillatigande kommer att se på när den svenska så omhuldade djuromsorgslagstiftningen anpassades till EUs regelverk? Vem tror att konsumentorganisationer och Naturskyddsföreningen skulle släppa igenom en ökad bredd av foderråvaror och möjligheten att exempelvis odla GM-majs? Vem tror att Naturskyddsföreningen skulle låta bli att starta sitt mycket effektiva lobbymaskineri för att bevara sin möjlighet att i enlighet med den svenska tolkningen av Århuskonventionen kunna stoppa stora produktionsanläggningar?
Medan gräset växer
Jakob Söderberg, Växa, har i ett särskilt yttrande också lyft fram de här frågorna som centrala för svensk mjölkproduktion. Han har också pekat på problemet att när utredningsmaskineriet malt färdigt och i bästa fall några av de föreslagna åtgärderna blivit så kallade skarpa förslag, kanske det inte finns några mjölkbönder kvar som kan dra nytta av den stärkta konkurrenskraften.
För de svenska mjölkböndernas problem är inte en bristande konkurrenskraft. AgriFood Economics har i anslutning till konkurrenskraftsutredningen kunnat konstatera att svenska mjölkbönder är mycket effektiva och att utrymmet för effektiviseringar utan nya investeringar är litet.
Problemet är att intäkterna är för små, på ett halvår har avräkningspriset sjunkit med 30 procent! Krisen är akut och har sin grund i det ryska importstoppet och därigenom ett tillfälligt överskott på mjölk och mejeriprodukter på den europeiska marknaden. Globalt råder det inget överskott, utan priserna på handlade mejeriprodukter stiger.
Mejerierna är problemet
I vår analys är det alltmer uppenbart att problemet inte är marknaden som gärna betalar 18 kr per liter för laktosfri mjölk och köper alltmer importerad delikatessost, smaksatt yoghurt och kvarg. Vi kan också konstatera att det inte heller är i produktionsledet problemet finns, även om man kan undra hur de som investerat för över 100 000 kr per koplats tänkte.
Problemet är i stället hos mejeriföretagen, som när de inte lyckas hålla sina marginaler på den europeiska relativa högprismarknaden i stället har tagit risker på exempelvis den ryska. Den typen av satsningar har gjorts i en anda som präglar de multinationella livsmedelsföretagen, men när problemen uppstått agerar de som kooperationer och låter medlemmarna få det som blir över när tjänstemännen tagit sitt.
Avsaknad av riskhantering
Ett annat problem som också ligger i gränssnittet mellan producenterna och mejerierna är avsaknaden av möjligheter till prissäkring och riskspridning. En investering för kanske 20 miljoner kronor och som ska betalas av på kanske 25 år kan göras utan någon som helst kännedom om det framtida priset annat än en from förhoppning om att det mottagande mejeriet nog ska klara av det.
Här behöver Sveriges mjölkbönder bättre tillgång till prissäkringsinstrument, möjlighet att göra leveransavtal med siffror och möjlighet att agera på spotmarknaden.
Nog kan svenska mjölkbönder konkurrera, bara de får tillgång till en fungerande marknad!