En svag länk i värdekedjan

”De pengar som nu betalas ut hade gjort mer nytta i leverantörernas plånböcker än i Arlas kassaskåp under det gångna året”

Så länge en aktör är med och bidrar till en värdekedja har den aktören ett existensberättigande. Om aktören bara tillför kostnader eller inte tillför värden som motsvarar mer än kostnaderna, kommer den att för eller senare försvinna eller ersättas av någon annan som bättre kan uppfylla kundernas önskemål.
Det här är en enkel marknadsekonomisk sanning som är bra att ha i minne när vi tittar tillbaka på vad som hänt inom mjölk- och mejeribranschen det senaste året.

Svidande sanktioner
När Ryssland som reaktion på EUs sanktioner efter landets annektering av Krim i mars förra året stoppade import av europeiska livsmedelsprodukter drabbades många företag av panik. Trots att det rådde balans och stigande efterfrågan på mejeriprodukter på världsmarknaden gick vågorna höga på mjölkhavet inom EU och handeln utnyttjade läget till att sätta press på leverantörerna. Följden blev en kraftig press nedåt eftersom mejeriföretagen inte i en handvändning kunde styra om sina varuflöden när den ryska marknaden fick sitt från annat håll.
Nu var det inte i första hand fråga om färskvaror utan mest korttidslagrad marknadsregleringsost och mjölkpulver som drabbades. Den lönsamma dryckesmjölken fortsatte att gå i sina rätt raka rör till betalningsvilliga europeiska konsumenter.

Sann kooperativ anda
Hur agerar då Arla, som är så noga med att poängtera att det ägs av 13 000 mjölkbönder? Jo, i sann kooperativ anda skickades notan vidare till leverantörerna i form av rätt kraftigt sänkta avräkningspriser. För en bransch med många väl konsoliderade leverantörer kanske detta kunnat utstås med jämnmod, åtminstone för en kortare period.
Men den svenska mjölkproduktionen har genomgått en snabb omstrukturering med många nyinvesterade och nästan lika många högt belånade leverantörer. Det gjorde att prispressen sved extra hårt.

Varför och varthän?
Detta föranleder två frågor: Varför? Var gör pengarna bäst nytta?
Om en press på leverantörerna hade som syfte att skynda på en strukturrationalisering och därmed få en mer rationell leverantörsstruktur så kan väl det avfärdas med att den effekten sannolikt uteblev, eftersom prispressen snarast kom att drabba de som var i fullt upptagna med att vara aktiva i den omstruktureringen.
Om syftet däremot var att mobilisera eländesakuten, att få de svenska mjölkbönderna att rikta sin vrede mot staten och kräva stöd och bidrag, så hade det avsedd effekt, även om berget födde en mus i form av den statliga lånegarantin på några tiotals miljoner kronor.

Valmöjlighet
Som den andra frågan antyder menar vi att Arlas ledning i det uppkomna läget faktiskt hade en valmöjlighet. Antingen kunde ledningen buffra konvulsionerna på marknaden och försöka hålla uppe priset eller så kunde ledningen som man gjorde välja att se sin egen kostnadsmassa som konstant och i stället använda leverantörerna som dragspel.
Det faktum att Arla beslutat om en efterlikvid på en eurocent (cirka nio öre) och från april höjde avräkningspriset med 17,2 öre visar att företaget mycket väl hade kunnat välja att inte sänka priset så mycket. Och vår uppfattning är att de pengar som nu betalas ut hade gjort mer nytta i leverantörernas plånböcker än i Arlas kassaskåp under det gångna året.

Nyttig tankeställare
Sveriges mjölkbönders bildande av en leverantörsförening (egentligen ett alldeles eget kapitel) visar att många mjölkbönder börjar ifrågasätta om Arla verkligen tillför något värde i kedjan och om inte mejerimarginalerna i stället gör bättre nytta hos leverantörerna. Under förutsättning att den nya föreningen kan lösa delningen av leveranserna på ett tillfredsställande sätt kan Glada bönder bli en nyttig tankeställare för storebror på huvudkontoret i Viby.