Ett avräkningspris utan udd

Produktivitetsutvecklingen i den svenska mjölk­produktionen är imponerande. På 20 år har ­produktiviteten mätt som kg mjölk per ko ökat med en fjärdedel samtidigt som antalet företag minskat med tre fjärdedelar. Arbetsinsatsen per kg mjölk har under samma tid minskat med närmare 60 procent.
Om vi på något sätt också kunnat mäta ­djurens ­väl­befinnande skulle utvecklingen bli ännu mer ­häpnads­väckande. Idag lever det stora flertalet mjölkkor i stora luftiga stallar med god ventilation där de har utrymme för mer av sitt naturliga beteende jämfört med för 20 år sedan.

Lönsamhet och arbetsmiljö
Den snabba utvecklingen i djurmiljö har genomförts tack vare den snabba storleksrationaliseringen. Uppbundna kor har blivit lösgående, trånga stallar med lågt i tak har blivit luftiga hallar med öppen lösdrift och mjölk- och foder­robotar har gjort att djuren kan äta och låta sig mjölkas mer i enlighet med djurens egna biologiska klockor än styrda av människans klocka.
Drivkraften har varit dels att behålla lönsamheten på en marknad som tryckt ner ersättningsnivåerna, dels att förbättra egna och djurens arbetsvillkor. Även om ­avräkningspriset nominellt ser ut att utvecklas i rätt riktning fick en mjölkproducent 20 procent lägre reell ersättning per kg 2016 jämfört med 20 år tidigare.

Inget samband
I samband med de låga avräkningspriserna på mjölk under sommaren 2016 kom diskussionen om nedläggning av mjölkföretag som ett brev på posten. Men faktum är att det inte lades ner fler mjölkföretag under 2016 än under föregående år med bättre mjölkpriser, varken i absoluta tal eller relativt.
I genomsnitt minskade antalet mjölkföretag med
440 stycken per år mellan 2005 och 2016. Den ­procent­uella förändringen var en minskning med sju procent per år. Förra året minskade antalet mjölkleverantörer med
297 stycken, en minskning med sju procent jämfört med föregående år. Den största minskningen under samma period var mellan 2006 och 2008 med 1 553 nedlagda företag eller 20 procent på två år. Då låg den genomsnittliga prisnivån i reala termer 13 procent högre än för 2016.
En bearbetning av statistiken för perioden 2005–2016 visar inte på något samband mellan avräkningspris och avveckling av mjölkföretag. Däremot finns ett visst samband mellan invägd volym och avräkningspris. Om detta i sig beror på minskad produktion, eller om delar av producerad mjölk använts till annat, som exempelvis uppfödning av kalvar, går inte att utläsa.

”Det smärtar extra mycket att se när det finns många exempel på marknaden att mejerierna varit urusla på att ta ut mervärdet för den svenska mjölken på marknaden”

Flytta marginaler
Bristen på samband mellan avräkningspris och ­antalet företag visar att det i alla fall i det korta ­perspektivet är ett ytterst trubbigt redskap för att driva på en ­struktur­omvandling som skulle minska mejeriernas ­kostnader. I stället handlar det om att utnyttja det som ­kallas ­transaktionsspecifika tillgångar, det vill säga mjölk­producenternas svårigheter att leverera till någon annan än det egna mejeriet, för att flytta pengar från primär­produktionen till förädlingsledet.
Det smärtar extra mycket att se när det finns många exempel på marknaden att mejerierna varit urusla på att ta ut mervärdet för den svenska mjölken på marknaden. Exemplet Wermlands mejeri och mjölkkronan visar att det finns en betalningsvilja hos konsumenterna som inte tagits tillvara, något som drabbat både mjölkbönder och den landsbygd där de är verksamma.
Nu är mjölkpriserna på en nivå som borde ge det största flertalet ett hyfsat kassaflöde. Men fortfarande gäller att utveckla alternativa avsättningar – en plan B – att ha i beredskap nästa gång mejeridirektörerna får för sig att det är lättare att ta från bonden än konsumenten.