Är det en ”gamechanger” på gång med en ny marknad för gräs? Är det svenska jordbruket tillräckligt intensivt för att marknaden ska uppstå även här eller stannar det i Danmark?
Det här är hemmaodlat, gmo-fritt, odlat med endast lite växtskyddsmedel, ger hög kolinlagring och lågt näringsläckage. Här finns en bra story att berätta för konsumenterna.”
Så entusiastiskt börjar Uffe Jörgensen när jag frågar om vad det betyder i praktiken för den enorma danska grisproduktionen om protein från vall blir en viktig del i utfodringen och kommer ut i linjeproduktionen. Uffe Jörgenssen är chef för centret för cirkulär bioekonomi vid Århus universitet och en av forskarna i Interregprojektet Green Valleys.
Viktigt vad som odlas
Historien börjar egentligen för ett par decennier sedan. Under lång tid har danska bönder tvingats att underkasta sig hårda miljöregler i växtodlingen för att bland annat minska kväveutlakningen. Temat i arbetet har varit att påverka hur odlingen sker. Det har visat sig att för vissa kustområden räcker inte den minskning av näringsläckage som skett utan mer krävs.
Då började tanken gro att istället förändra vad som odlas och inte bara hur. Och eftersom gräs vinner alla miljötävlingar började sökandet efter en ny marknad för gräs utöver den som foder och till biogas. Frågan är vad som är viktigast: Mindre importerad soja, mindre näringsläckage eller ökad kolinlagring?
”Jag tror att alla de olika fördelarna är nödvändiga för att erbjuda en vettig affärsmodell, det skulle inte räcka med bara en nytta”, säger Uffe. ”Men i detta fall är minskad kväveutlakning viktigast eftersom det i detta område handlar om att ändra på betydande arealer för att klara EU:s vattendirektiv”.
Alternativ till träda
Förr i tiden fanns det odling av vall på alla gårdar både i Danmark och Sverige. Hur kommer spannmålsodlarna att reagera på en ny marknad för gräs?
”Vår erfarenhet är att lantbrukarna är mycket anpassningsbara om det finns en affär att göra, och om alternativet här kring Limfjorden är träda är det inte är så lockande. Lantbrukarna i vår rådgivande grupp har varit extremt positiva till att kunna fortsätta en intensiv produktion”, fortsätter Uffe.
Människor liknar grisar
Om nu foderförsöken med gräsproteiner till grisar varit framgångsrika, vad hindrar människor från att äta det eftersom grisar och människor liknar varandra mer än människor och nötkreatur?
”Ja, varför inte”, svarar Uffe Jörgenssen och fortsätter: ”Men den gröna delen av proteinet är ganska reaktivt och kräver en hel del behandling för att inte ändra karaktär. Dessutom måste en ny livsmedelsprodukt klara EU:s nya livsmedelslagstiftning och det kan ta år och kosta miljoner. Vi måste veta att produkten är säker för konsumenterna innan vi startar en sådan process”.
Det nya utökade bioraffinaderiet i Århus ökar nu produktionen. Vilka är de största hindren för att göra det i ännu större skala?
”Utmaningen är främst att skapa nya värdekedjor. Det handlar om vem som ska bekosta bioraffinaderiet, vilka som ska leverera gräset och vem som ska få fiberfraktionen avsedd för mjölkkor. Dessutom kommer prisstrukturen i hela kedjan att vara avgörande”, avslutar Uffe Jörgensen.
Av Markus Hoffman