Regeringen föreslår att delar av djurskyddslagen ska avkriminaliseras och istället utformas som regler och anvisningar med avgifter som sanktionsinstrument. Förutom att detta inte löser problemet med myndigheternas bristande sammanställningar inför prövning ökar det rättsosäkerheten för Sveriges djurbönder.
Regeringen med Sven-Erik Bucht i spetsen sänder nu ut ett förslag om att gravt försämra rättssäkerheten för landets livsmedelsproducenter och djurhållare. I sin kommunicering av förslaget pekar regeringen nästan uteslutande på matfusk och använder sig av en retorik som för tankarna till de senaste årens stora livsmedelsskandaler, skandaler vilka Sveriges djurbönder inte är skuld till men som likväl riskerar att drabbas hårt av försämringarna. Den sakkunnige jurist Lantbrukets Affärer talat med tvekar inte att hävda att regeringen smyger igenom försämringarna för djurhållarna.
Ingen rättshjälp
Förändringarna går ut på att avkriminalisera delar av bland annat djurskyddslagen. Istället för att som det är nu åtalsanmäla lantbrukaren när myndigheten hittar ett fel och att detta sedan utreds av polis och eventuellt prövas i rätt vill regeringen, efter myndigheternas önskemål, att myndigheterna själva ska kunna besluta om sanktioner.
Myndigheterna har nämligen fått kritik för att de underlag och bedömningar de sammanställt inte varit bra nog när det kommit till utredning eller prövning, och lejonparten av fallen har således lagts ner. Istället för att myndigheterna börjar sammanställa material som faktiskt lever upp till polisens och tingsrätternas krav för att kunna göra en utredning eller meddela en fällande dom, föreslår regeringen som sagt att myndigheterna själva ska kunna utdöma sanktioner.
Företagarna förlorar på detta vis först och främst möjligheten att få ärendet utrett av någon vars uppgift det är att utreda, nämligen polisen. De förlorar även rätten att få saken prövad innan beslut fattats, samt möjligheten till fri rättshjälp.
Mer och dyrare
De föreslagna sanktionsavgifterna kommer även om de överklagas att prövas av förvaltningsrätten, till skillnad från nuvarande läge då eventuellt straffansvar prövas av tingsrätten. Att advokater som arbetar med förvaltningsjuridik inte alls är lika vanliga jämfört med de som sysslar med straffrättsjuridik komplicerar det hela ytterligare.
Dessa ändringar har redan införts på arbetsmiljösidan, något vi berättat om i Lantbrukets Affärer nr 3, 2015. Arbetsmiljöverket menade då att antalet företagare som skulle drabbas av sanktionsavgifterna skulle bli fler än vad som faktiskt fällts i domstol, samt att sanktionsavgifterna skulle bli högre än de bötesbelopp rätterna tidigare dömt ut för samma brott.
Med tanke på att regeringen nu vill införa sanktionsavgifter på mellan 10 000 och 100 000 kronor för vad de kallar mindre brott, inklusive slarv med journalföringen, är det fullt möjligt att mindre avvikelser leder till ett betydligt högre belopp i sanktionsavgift än vad ett allvarligare brott kostar i böter.
”Av fjolårets runt 500 åtalsanmälningar ledde enstaka procent till en fällande dom”
Även djurförbud
Konsekvenserna av sanktionsavgifterna kommer inte begränsa sig till det rent penningmässiga. Regeringen föreslår även att djurförbud ska utfärdas om någon upprepade gånger varit föremål för sanktionsavgifter, samt att djur som upprepade gånger omfattats av sanktionsavgifter ska omhändertas. Det är ett rejält avsteg från förarbetena till djurskyddslagen som säger att ett omhändertagande ska utgöra en väsentlig skillnad för djuret.
Det är inte första gången regeringen försöker smyga igenom försämringar för lantbruket. Vi har till exempel i Lantbrukets Affärer nr 1, 2017, berättat om hur regeringen har lagt inskränkningar i brukandet av jord och skog under kulturdepartementets del av höstbudgeten för 2017.
Oskälig sanktionsavgift
Lantbrukets Affärer har frågat departementet hur de ska upprätthålla rättssäkerheten för företagarna trots förändringarna, samt hur sanktionsavgifter för brott mot djurskyddslagen förbättrar livsmedelssäkerheten. Det är frågor som bortsett från att departementet medger att utredaren inte riktigt pekat på något sådant samband, förblir obesvarade.
Departementet förklarar istället att det endast är mindre avvikelser som enligt förslaget är aktuella för sanktionsavgifter. Om så verkligen är fallet kan minsta sanktionsavgiften på 10 000 kronor och att sanktionsavgiften dubblas om felet upprepas, uppfattas som oskäligt hög.
Bristande verklighetsförankring
Departementet ger också prov på en uppfattning som inte har stöd i verkligheten. De menar nämligen ”att nyansera sanktionerna på området bedöms enligt utredare kunna få en positiv effekt på efterlevnaden av alla reglerna på området.”
Detta framförs trots att fjolårets runt 500 åtalsanmälningar endast i några enstaka procent ledde till en fällande dom, och att regelefterlevnaden således måste anses vara god.
Som ytterligare inteckning för att rättssäkerheten urholkas av regeringens förslag är att departementet menar att systemet med sanktionsavgifter ”inte medför krav på några ingående bedömningar”.
Förslaget är som sagt ute på remiss, men om regeringen får som den vill träder förändringarna i kraft vid halvårsskiftet 2018.
Av Per-Ola Olsson