Vi också! Vi måste erkänna att vi också sällar oss till jakten på samma räv, nämligen den usla glyfosatan.
För så är det. Drevet mot ett av den moderna agrarhistoriens säkraste och mest använda verktyg, glyfosat, börjar nu anta alltmer religiösa och metafysiska proportioner. Sakargument göre sig icke besvär.
Inte bara Monsanto
Inom miljörörelsen och i ekokretsar är glyfosat lika med varumärket Roundup och Monsanto, det är därmed jämställt med den onde själv. Men som bekant gick patentet på den verksamma substansen ut vid sekelskiftet och det är därmed fritt fram även för andra än upphovsmännen att tillverka den. Vilket också görs, med hög tillgänglighet och lågt pris som resultat.
Medan en rad andra herbicider har passerat revy sedan början av 1970-talet har glyfosat bestått av just de anledningarna. Ingen annan substans har använts lika mycket som glyfosat. Ibland har tillämpningarna varit mindre lyckade – i alla fall ur opinionsaspekt – som med introduktionen av herbicidresistenta grödor och användningen av glyfosat i växande gröda.
Faktisk miljönytta
Att framställa sorter som är resistenta mot en effektiv och relativt billig totalherbicid är egentligen inte så fel tänkt. När RoundUp-ready-sojan började odlas i början av 1990-talet visade analyser att det ökade produktiviteten och minskade odlingens miljöpåverkan. Genom att minska antalet ogräsbekämpningar och ersätta både mer giftiga och mindre effektiva preparat ökade avkastningen genom bättre ogräseffekt, antalet körningar blev färre och klimatpåverkan minskade.
Samma effekter är lantbrukare som försöker utveckla mer hållbara odlingsmetoder ute efter. Conservation agriculture och integrerad växtodling med reducerad jordbearbetning strävar efter att röra så lite som möjligt i jorden, öka mullhalten och hålla marken grön året runt. Men för att kunna göra det fullt ut krävs en totalherbicid. Annars är det bara att plocka fram plogen och ogräsharven igen och vips är många av fördelarna borta.
Reglera användning
Men som med antibiotika är det med glyfosat. Hög effekt och ökad produktivitet leder till ökad användning och därmed också ökad risk för utveckling av resistenta ogräs. I de områden i USA där glyfosat använts mest intensivt har flera ogräs utvecklat resistens och därmed är en av preparatet viktigaste fördel borta eftersom den inte längre är en totalherbicid. Ännu så länge har vi inte sett samma utveckling i Europa, men det betyder inte att vi går helt fria från problemet.
Ett område som i sig lett till oväntade effekter är användningen av glyfosat före skörd, något som manifesterat sig i rester av substansen i tyska ölälskares urin. Sannolikt är alkoholen en väsentligt större hälsorisk, men det har liksom inte med saken att göra. Alkoholpåverkade eller inte så borde de inte behöva bli påminda om glyfosat i det sammanhanget.
”Drevet mot ett av den moderna agrarhistoriens säkraste och mest använda verktyg, glyfosat, börjar nu anta alltmer religiösa och metafysiska proportioner”
Håll löftet
Men dessa tillkortakommanden till trots borde det överhuvudtaget inte behöva vara någon diskussion om substansens godkännande eller inte. Jordbruket behöver en säker, extremt lågtoxisk och billig totalherbicid. För att inte urholka dess effekt krävs – precis som med användningen av antibiotika – en strategi som bland annat innefattar förbud mot användning i växande gröda i annat än undantagsfall, endast professionell användning och i kombination med andra ogräsreglerande åtgärder.
Det innebär att regeringen – läs miljöminister Karolina Skog – måste hålla sitt löfte och arbeta för ett fortsatt godkännande i minst sju år. Allt annat är ett grovt svek, både mot Riksdagen som utlovats ett positivt utslag och ett mer hållbart lantbruk.