Förslag utan ­konsekvensanalys

Få myndighetsförslag har lyckats samla massorna i samma omfattning som vattenmyndigheternas senaste förslag för att leva upp till EU:s vattendirektiv.

EU:s vattendirektiv tar sikte på att samordna medlems­ländernas arbete för att uppnå en god vattenstatus. Arbetet med vattendirektivet sker i sexårscykler. I första omgången implementerades vattendirektivet i svensk lag, till exempel genom femte kapitlet i miljöbalken samt förordningen om kvaliteten på vatten­miljön. Inför kommande sexårsplan har nu de fem vattenmyndigheterna presenterat en rad förslag på förändringar. Många av dessa rör lantbruket.
LRF menar att förslagen kommer slå oerhört hårt mot det svenska lantbruket. Organisationen förklarar att förslagen kommer kosta lantbruket runt 34 mil­jarder de kommande sex åren.
”Jag tror inte att det räcker. Det här var lite som att öppna Pandoras ask. Det finns ingen gräns för hur många och hur ingripande restriktionerna kan bli”, berättar Christer Jansson, LRF väst.

Omvänd effekt
Bland de förslag han för fram mest kritik mot finns tvåstegsdike, kalkfilterdike samt strukturkalkning. Tvåstegsdiken har istället för plana kanter trappstegsformade kanter. Detta gör att de blir bredare. På åkermarkens bekostnad.
”I Sverige är det 126 mil dike som berörs. Samtidigt som det saknas forskning på att de har effekt”, förklarar Christer Jansson.
När det gäller kalkfilterdike pekar han på en tjugoprocentig merkostnad för att täckdika.
”Förslaget riskerar att ge omvänd effekt eftersom merkostnaden kommer göra att lantbrukare drar sig för att dränera”, berättar han.
Christer ställer sig även tveksam till de siffror vattenmyndigheterna använt sig av.
Han tar deras kalkyl kring lagstadgad strukturkalkning som exempel. Myndig­heterna menar att kalkningen inte kommer innebära några kostnader för lantbruket.
”De anser nämligen att strukturkalkningen kommer ge skördeökningar på åtta procent under femton års tid. SLU har med ordalag som att myndigheten feltolkat underlaget sågat förslaget”, berättar Christer.

Riskerar expropriation
Christer har även synpunkter på myndig­heterna förslag på ekologiskt funktionella kantzoner. Dessa rör 30 meter på varje sida om öppna diken och får varken röjas, putsas eller köras på med maskiner. Han pekar på den miljömålskonflikt som uppstår då lantbrukarna inte får ta in maskiner i kantzonen och således inte kan rensa diket.
”Får inte landets lantbrukare ihop tillräckligt med våtmarker och skyddszoner, vill myndigheterna ha rätt att expropriera mark. Det kan bli runt 150 000 hektar av den bästa åkermarken som läggs under vatten”, förklarar Christer.
När det gäller vatten i odlingsland­skapet ska det påpekas att det inte är enbart den areal som läggs under vatten som berörs. Kemikalieinspektionen belägger allt fler preparat med skydds­avstånd till öppet vatten, varför arealen med inskränkningar blir ännu större.

LRF representerade
Christer är tydlig med att svenskt lantbruk försvinner om vattenmyndig­heternas förslag blir verklighet, farhågor han delar med exempelvis Jordbruks­verket. Tjänstemännen där är så bekymrade att de begär att regeringen ska pröva och väga förslagen mot övriga samhällsmål. Även Hushållningssäll­skapen vill flytta frågan till en politisk nivå. Enskilda politiker från båda blocken har uttryckt att politiken måste ta tillbaka makt från vattenmyndig­heterna för att kunna göra en mer samlad bedömning.
När det gäller LRF:s kritik mot enögt arbete inom vattenmyndigheterna ska det påpekas att LRF är representerat i två av de fem vattenmyndigheternas vatten­delegationer. I ytterligare en vatten­delegation finns en aktiv LRF-representant utsedd. Det är dessa delegationer som fattar beslut om de åtgärder som nu ligger på förslag. LRF-representanternas omdömen om arbetet går dock isär.
Marianne Andersson suckar och förklarar att LRF inte är ensamma om att tycka saker i arbetet för södra Östersjön.

Får inte landets lantbrukare ihop tillräckligt med våtmarker och skyddszoner, vill myndigheterna ha rätt att expropriera mark.

Pedagogiskt
Monica Didriksson tycker att arbetet i myndigheten för Västerhavet är präglat av ett bra samtalsklimat och högt i tak.
”Än så länge”, tillägger hon.
Petter Ström, LRF-medlem men nominerad av Sveriges kommuner och landsting, menar att dynamiken i förfarandet är positiv. Han pekar på att vattenmyndigheterna inte är de enda med ett smalt uppdrag, men att det är första gången en myndighet presenterar åtgärder och kostnader i förväg.
”Hade Naturvårdsverket och Kemi­kalie­inspektionen gjort likadant med alla de beslut de fått igenom ett och ett hade det blivit ett riktigt liv”, förklarar han.
Trots att han inte är nominerad av LRF för Petter i sitt arbete i Norra Östersjöns vattendelegation ändå fram hur lantbruket drabbas. Han påpekar dock att ledamöterna inte är satta att göra de avväganden LRF och andra efterlyser. Uppdraget är att skydda vattnet.

Uppdraget begränsar
”Men jag har ändå fått till stånd ändringar genom att påpeka att orimliga förslag inte är förenliga med uppdraget då de riskerar att inte genomföras”, berättar Petter.
De förslag vi nu ser får dock anses som ett typexempel på hur miljöarbetet ska fungera. Vattenmyndigheterna har utifrån sina direktiv presenterat förslag på åtgärder. Mats Wallin, vattenvårds­direktör för Norra Östersjön, välkomnar nu att politiken går in och väger samman de behov vattenmyndigheterna presenterat med andra samhällsbehov. Han menar att en del av kritiken är oförtjänt.
”Politiken måste träda in nu. Vårt uppdrag är att vara tydliga och att skriva direktiv till exempelvis kommuner och länsstyrelser. Avgörandet för hur dessa ska tolkas ligger på andra som dessutom måste väga in att kostnaden för de enskilda inte får vara orimlig”, förklarar han.

Öppnar för godtycke
Han poängterar att inget av förslagen är hugget i sten och att så länge kommu­nerna kan visa att deras alternativ är minst lika kostnadseffektivt som vattenmyndighetens förslag är det fritt fram att göra avsteg.
Vattenmyndigheterna har dock inget gransknings- eller sanktionssystem för att tillse att kommunerna gör korrekta bedömningar. Det finns således en möjlighet för godtycke då kommunerna antingen kan gynna eller missgynna exempelvis lantbrukare i onödan.
Mats Wallin ser den kritik som förevarit som värdefull men ställer sig lite frågande till SLU:s kritik mot strukturkalkningen.
”Det finns många och goda referenser på positiva effekter”, förklarar han.
De förslag han ser som mest angelägna att genomföra är de som inte tar så mycket mark ur produktion, till exempel kalkfilterdike, strukturkalkning samt tvåstegsdike.

Efterlyser medel
Mats Wallin medger att våtmarker är dyra och pekar på behovet att staten tar sitt ansvar och betalar. Han är tydlig med att vattenmyndigheterna inte enbart ­riktat udden i sina förslag mot de enskilda.
”Rikspolitiken måste bestämma sig. Som det är nu har vi i uppdrag att skapa tydliga förslag samtidigt som medlen för att stötta medborgarna att leva upp till kraven minskar. Till exempel minskas utrymmet för vatten­investeringar i det nya landsbygds­programmet”, förklarar han.
Mats jämför med Finland som satsar mycket på rådgivning och Danmark som pratar om statligt stöd för våtmarker. Han förnekar inte heller att samråds­lösningar som Greppa näringen haft större effekt på näringsläckaget än vad lagkrav som danska kväveräken­skapen haft.
LRF och Hushållningssällskapen påpekar att produktion flyttar utomlands om vattenmyndigheternas förslag blir verklighet, något som varken är förenligt med miljömålen eller klimatmålen.

Inte produktivt
Mats Wallin håller inte för omöjligt att kritiken kan stämma, men påpekar att produktion ändå flyttar på grund av dålig konkurrensförmåga.
”Det vi kan göra är att bena ut vilka branscher som har förutsättningar att stanna kvar i Sverige och sedan se hur våra förslag påverkar dessa branscher”, förklarar han.
Han delar dock inte lantbruks­­etablissemangets farhågor att förslagen skulle innebära slutet för det svenska lantbruket. Han ser inte LRF:s ­blockering i frågan som produktiv.
”Miljömålen ska oavsett vad vi beslutar nu utvärderas år 2021. Har vi inte gjort något då blir det riktigt dyrt”, påpekar han.

Av Per-Ola Olsson