Från SVT:s ­ metafysiska redaktion

På den brittiska jordbruksorganisationen AHDB:s blogg finns en artikel med rubriken ”When I soiled my undies” (När jag smutsade ner mina kalsonger). Titeln är egentligen oöversättlig eftersom den bygger på tvetydigheten i ordet soil, som kan betyda både jord och att smutsa ner.
Det artikeln handlar om är inte det man kanske från ­början tror, även om det har med mikroflora att göra. Dock inte tarmens, utan markens. Genom att gräva ner bomullskalsonger av viss standardiserad kvalitet och storlek och låta dem vara nedgrävda under åtta veckor kan markmikroorganismernas aktivitet bedömas av hur mycket tyget bryts ner.

Så kallad dokumentär
Genialt, humoristiskt och relevant – betydligt mycket mer så än SVT:s beramade så kallade dokumentär Sista skörden. Kommentarerna kring programmet har varierat. Många anser med rätta att ämnet är intressant och vissa verkar till och med ha tagit innehållet till sig. Det senare finner vi ytterst märkligt. Vi vill nämligen hänföra ­produktionen till SVT:s avdelning för andliga och meta­fysiska program.
För att inte ge programmet fler visningar har vi tagit del av en utskrift av texten med bildkommentarer och det är en häpnadsväckande röra som presenteras. I programmet görs en mängd påståenden om markmikroorganismer, påstådd utarmning av jordar, näringsämnen i livsmedel och grundlösa samband med folkhälsosjukdomar. Inte någonstans i programmet redovisas något ­vetenskapligt stöd för det som framförs, utan bara en rad åsikter ackompanjerade av Tina-Marie Qwibergs speakerröst och tendentiösa bildkopplingar.

Samverkan mellan skörd och bördighet
Det finns en grundtes i det som framförs som är mycket märklig, och det är att höga skördar skulle vara ett tecken på utarmade jordar. Det blir i alla fall konsekvensen av det resonemang som framförs. Detta står i direkt strid med huvudparten av den forskning kring marken som görs. En utarmad jord kan inte ge samma höga skörd som en jord i gott bruk med hög mikrobiell aktivitet. Det förhållandet kan inte kompenseras genom ökade handelsgödselgivor.
Tvärtom, en bördig och högavkastande jord krävs för att kunna få ett högt utbyte i näringstillförseln. I rikt­linjerna för all gödsling gäller att inte ge mer näring än vad grödan kan ta upp, och att en väl etablerad gröda på en bördig jord kan ta upp mer växtnäring än en svag gröda. Våra höga skördar i den svenska spannmålsodlingen kan vi ta tack vare en bördig jord i god hälsa, inte trots.

”Våra höga skördar i den svenska spannmålsodlingen kan vi ta tack vare en bördig jord i god hälsa, inte trots”

Ogrundade samband
Den delen av programmet som är mest störande är den när det ogrundade påståendet om utarmade jordar kopplas till ett ogrundat påstående om sjunkande näringsinnehåll i våra livsmedel och att detta skulle vara orsaken till en rad av våra livsstilsrelaterade välfärdssjukdomar. Denna kedja är inte bara grovt felaktig utan även djupt ohederlig. Den placerar orsakerna på fel plats och kan få till följd att människor inte väljer att ändra sina matvanor när det behövs.
En intressant iakttagelse är att programmet lovordar småskalighet och närproducerat med högt näringsinnehåll. En av de förebilder som lyfts fram är den hedervärde Josef Appell som på Gårdstånga Nygårds 900 hektar framgångsrikt tillämpat resursbevarande jordbruk med minimerad jordbearbetning och maximerad grön yta. Långt från allt vad småskalighet heter.

Uppdrag granskning
Lösningen enligt programmet är kogödsel till alla:
”[I] Ett jordbruk som inte har naturlig gödsel, alltså kogödsel, utan bara konstgödsel lider ju daggmaskarna helt enkelt matbrist, dom har inget att äta”, påstår Tina-Marie Qwiberg. Hade vi bara tillräckligt med kogödsel så skulle ingen behöva oroa sig för övervikt, diabetes, högt blodtryck, cancer eller för tidig död.
En faktagranskning hade gjort susen – men då hade det antingen inte blivit något program alls eller ett helt annat program. Eller så hade det kunnat lämnas över till den ­grävande redaktionen på Uppdrag granskning med uppdraget att begrava det i matjorden i åtta veckor.