Grödindex och kvävemätning ger bättre kvävestyrning

Med drönare ökar flexibiliteten för var och när ett fält kan dokumenteras.

Förra årets problem med hög skördar och låga proteinhalter har ökat intresset för bättre kvävestyrning i framför allt höstvete. N-Sensor, CropSat, N Tester och nollrutor är några av de hjälpmedel som ska leda lantbrukarna rätt i år.

Förra årets höga skörd vållade landets spannmålsodlare en hel del problem med kväve­styrningen. Helt plötsligt blev det intressant att lämna växtodlings­planen och gå ut i fält och faktiskt försöka få en uppfattning om hur mycket växtnäring – främst kväve – som grödan tagit upp och hur mycket den kommer att behöva tillföras ytterligare.
Kväve är oftast den begränsande faktorn i växtodlingen, och en enkel biologisk tillväxt­modell för vegetativ tillväxt säger att ju mer kväve växten har tagit upp, desto mer kan den ta upp i fortsättningen. Det gäller också spannmål, och därför är det för både avkastning och kvalitet nödvändigt att anpassa gödslingen till behovet det enskilda året.

Köprusch på N-Sensorn
I år har det följaktligen sålts långt fler N-Sensorer än tidigare år och många har börjat använda sig av nollrutor på ­representativa delar av fältet. Från precisions­odlingen haglar också ny­­heterna. CropSat – bedömning av grödindex på block eller delar av block med hjälp av satellitbilder – har blivit tillgängligt och används redan av flera tusen lantbrukare i Sverige och i år även i Danmark.
”Lite förenklat kan vi säga att indexet visar grödans kväveinnehåll per ytenhet,” förklarar Kjell Gustafsson, AgroVäst. ”Grödindexet visar i princip samma varia­tion som körning med Yara N-­­Sensor. Självklart är inte CropSat riktigt lika snabbt och säkert som N-Sensorn men det är ett mycket bra alternativ om man inte har en N-Sensor tillgänglig.”

”Jag rekommenderar alla att använda på ­CropSat- kartorna och anpassa årets ­kompletterings- ­gödsling med hjälp av N-Testerns ­mätresultat”, säger Kjell Gustafsson, AgroVäst.

Från index till styrfil
I CropSat grupperas variationerna i fälten i fem nivåer. Grödindexet är inte kopplat till ett viss kvävebehov. För att få fram det krävs att kväve­upptagningen i grödan mäts med exempelvis Yaras N-Tester. Genom att koppla resultaten från N Testern till grödindex­nivåerna och skriva in dessa i Crop­Sat-­verktyget på hemsidan får man fram en tilldelnings­fil som kan omsättas i ­varierad gödsling med data­terminalerna till gödselspridare, exempelvis John Deere-, Ag Leader- och Trimble-­terminaler samt Farm Works Mobile. Om man inte har någon terminalstyrd gödselspridare kan man variera mängden manuellt efter behovskartan.
Kjell använde sig förra året av CropSat i kombination med N Testern på ett höstveteskifte på 13 ha med stor variation i jordart, något som även framgick av gröd­index. Grödan hade fått 150 kg kväve som grundgiva och kompletterings­gödslingen gjordes efter en tilldelningsfil i början av juni. Ljusa ­partier hade högt kvävebehov och ­mörkare partier mindre. Den totala givan var 210 kg i medel för hela skiftet, men varierade mellan 180 och 240 kg/ha.

All-time high
Hur gick det då?
”På skiftet skördades 9,5 ton/ha med en proteinhalt på 11,4 procent. Det var ett all time high på det skiftet – med en proteinhalt som dög till brödvete”, säger Kjell. ”Jag kan inte vara mer än nöjd. Jag rekommenderar alla att använda på CropSat-kartorna och anpassa årets kompletteringsgödsling med hjälp av N-Testerns mätresultat.”
Satellitbilder har länge kritiserats för att inte finnas tillgängliga annat än vid sporadiska överflygningar vid vackert väder, något som kan orsaka problem på våra breddgrader. Detta – och kanske även ett visst lekintrresse – har öppnat för användning av drönare, eller UAS, Unmanned Aerial Systems, som det heter med ett finare ord.
Med hjälp av en programmerbar drönare utrustad med en relativt enkel kamera kan fälten avbildas i princip när man vill och så ofta man vill. Bilderna behöver sedan analyseras för att få fram ett grödindex och här finns ett flertal olika system tillgängliga, både som applikationer eller program, eller tjänster i molnet. Hantverket att räkna om index till gödslingsbehov kvarstår dock fortfarande.

Se osynliga angrepp
För att räkna fram gödslingsbehov i samband med kompletteringsgödsling räcker dock satellitbilderna numera. Nya satelliter som gör tätare överflygningar med högre upplösning gör den tekniken mindre chansartad.
För växtskyddsändamål för exempelvis övervakning av bladmögel i potatis behövs dock upprepade överflygningar som kan göras oberoende av väder och satelliternas tidtabeller, och där är drönarna ett intressant hjälpmedel. I ett samarbete mellan SLU i Alnarp och IBM undersöks möjligheterna att med hjälp av avancerad behandling av stora mängder data försöka avläsa eventuella angrepp av bladmögel i potatis innan de kan ses med ögat, och kanske i de delar av fältet som annars inte besöks lika ofta.

Av Lennart Wikström