Minskad tillgång till odlingsbar mark och ett växande behov av livsmedel kan bara mötas med ökad produktivitet i växtodlingen. Det är möjligt uppnå utan att ge avkall på hållbar produktion.
Vi har passerat peak soil och måste föda en växande befolkning på samma eller minskande åkerareal”, sade professor Holger Kirchmann, SLU, på KSLAs seminarium om hålbar intensifiering som hölls i akademins lokaler i Stockholm 12 november. ”Den totala växtproduktionen minskar eftersom att andelen åker minskar fortare än produktiviteten ökar. Därför behöver växtproduktionen intensifieras.”
Begreppet hållbar intensifiering myntades av det brittiska Royal Society i samband med att de firade 350 år och gav ut sin jubileumsskrift ”Reaping the benefits. Science and the sustainable intensification of glbal agriculture” år 2009. Sedan Thomas Malthus i slutet av 1700-talet uppmärksammade sambandet mellan befolkningsökningen och livsmedelsförsörjningen har en ökad produktivitet i jordbruket varit central. Även om vi i Sverige för närvarande har en jordbank på 700 000 ha är det ett faktum att vi importerar en stor andel av vårt behov, vilket gör att extensifiering ur ett globalt perspektiv inte är ett alternativ.
Under markytan
En ökad produktivitet innebär att de resurser som sätts in i jordbruket också utnyttjas bättre och med rätt åtgärder går det att kombinera ökad produktion med ökad hållbarhet.
”Ett sätt är att utnyttja hela odlingssäsongen bättre med ökad rottillväxt, eftersom en stor mängd kol binds i tillväxten under mark” fortsatte Holger Kirchmann. ”Det innebär att vi behöver odla fler säkra grödor för höstsådd. Med förbättrad struktur av framförallt alven kan rotutvecklingen stimuleras ytterligare. Nedbrukning av organiskt material i alven kan vara ett sätt.”
Här kommer ett ökat intresse för biokol in; många av de positiva effekter som kan ses även på bördiga jordar kan sannolikt kopplas till förbättrad struktur och vattenhållande förmåga.
”Ett intressant sätt att gynna rotutvecklingen kan vara att placera gödseln djupare. I stället för att stimulera rotutvecklingen i den övre delen av matjorden skulle rötterna söka sig mer på djupet, och vi har i försök sett skördehöjningar på mellan 16 och 19 procent.”
Medeltalens förbannelse
”För att kunna öka skörden utan att behöva tillföra mer växtnäring måste vi komma bort från medeltalens förbannelse och odla varje del av fältet optimalt”, sade Ingemar Gruvaeus, Yara. ”Våra modeller är för generella och gör egentligen för liten nytta; verkligheten är helt enkelt för komplex.”
Ingemar menade att precisionsodling tillämpas redan idag, men att huvuddelen av växtodlingen har långt kvar innan vi kan se en anpassning till odlingsplatsen som kan avläsas i statistiken.
”Vi ställer fortfarande samma frågor som för 30 år sedan: Hur mycket kväve ska jag tillföra och när. Vad vi vet är att vi fortfarande inte vet, därför behöver forskning och utveckling inrikta sig på att ta fram och genom storskaliga försök bekräfta modeller som gör platsoptimerad odling möjlig. Växtodlarna behöver inte experter som kan besvara alla frågor utan fungerande redskap som kan hjälpa till att fatta beslut.”
Använd känd teknik
Anders Jonsson, tidigare SLU och numera på JTI, har arbetat med precisionsodling de senaste 20 åren.
”Vad kan vi göra idag för att överbrygga skördegapet”, frågande han retoriskt. ”Det finns ett stort gap mellan dagens avkastning och vad som vore möjligt om vi tillämpade den kunskap vi redan har. Det handlar om att sätta samman och tillämpa tillgängliga verktyg och tillgänglig kunskap.”
Håkan Eriksson driver Wiggeby Jordbruk på Svartsjölandet i Mälaren väster om Stockholm. Där brukar han tillsammans med sina kollegor i driftsbolaget 850 ha, varav 250 vall till hästfoder. Företaget har åtta anställda, varav fyra i lantbruket och fyra med framställning av kompost för försäljning. Wiggeby är också en av Odling i Balans’ pilotgårdar.
”Vårt långssiktiga mål är ständig och hållbar utveckling”, berättade Håkan. ”På kort sikt innebär det att omsättningen ska växa med fem procent per år och att vi ska ha fem procent i resultat på sista raden.”
Koll på vattenfaktorn
En av de långsiktiga insatser som Håkan ser som särskilt värdefull är att hålla kontroll på vattenfaktorn. Det handlar om att hålla backdiken och större utlopp öppna och täckdika vid behov.
”Markkartering och kalkning, både för förbättrad tillväxt och struktur, är några andra långsiktiga åtgärder vi jobbar med. Tillgång till organisk gödsel och kompost hjälper till att bygga upp mullhalt och struktur och en modern maskinpark gör också att vi kan göra åtgärder vid rätt tidpunkt.”
Växtföljden är tioårig med ärter, höstvete, höstvete, korn med insådd, vall år 1–3 med trädat vallbrott, höstraps, lin eller åkerböna och så två år höstvete.
”Men det räcker inte med att bara arbeta långsiktigt. Du måste också ha framgång i det dagliga arbetet och där är god kännedom om markens egenskaper en nyckelfråga. Utnyttja ny teknik med GPS och N-Sensor, som gör att vi kan minska kvävegödslingen med 2-4 procent samtidigt som skörden ökar med motsvarande.”
”Idag har vi en fantastisk teknik, och vi vet relativt väl vad som händer ovan jord. Vad händer under mark? Det är utmaningen”, konstaterade Håkan avslutningsvis.
Av Lennart Wikström