Allt fler inser att jordbruket är lösningen på framtidens utmaningar att förse en växande befolkning med mat och att mildra konsekvenserna av utsläpp av växthusgaser. Jordbruket ges till och med ett undantag i det nationella klimatmålet med nollutsläpp år 2045. Medan alla andra sektorer ska ned till noll – eller helst ännu längre – tillåts jordbruket ligga kvar på samma utsläppsnivå som vi har idag. Det går helt enkelt inte att producera mat utan att det leder till utsläpp av främst metan och lustgas. Och ska jordbruket vara med och bidra till att de andra sektorerna ska minska sin påverkan behöver vi bruka all vår åkermark och vi behöver göra det genom uthållig intensifiering, det vill säga att producera mer med samma insatser, eller samma med mindre.
Svenskt jordbruk på rätt väg
Om vi sätter in det svenska jordbruket i ett globalt perspektiv visar IPCC-rapporten om den globala markanvändningens påverkan på klimatet att det är genom ökad produktion i ett jordbruk som tillhör världens mest resurseffektiva som vi kan minska jordbrukets klimatpåverkan. Vi har också – allt tal om bristande försörjningsgrad till trots – faktiskt lediga resurser i form av mark som inte utnyttjas optimalt. I olika beräkningar anges den svenska ”överskottsarealen” till mellan 300 000 och 700 000 ha.
I en nyligen publicerad rapport från Word Resources Institute lyfts också ökad produktivitet genom hållbar intensifiering som en förutsättning för att kunna möta det växande behovet av mat. Eftersom det framförallt är den ändrade markanvändningen som orsakar en stor del av jordbrukets utsläpp gäller det att inte ta nya marker i anspråk för livsmedelsproduktion. Intensifieringen ska också kopplas till åtgärder för bevarad – eller helst ökad – biologisk mångfald. Det låter precis som den väg som det svenska jordbruket är inne på.
Lägre avkastning klimatfientligt
I dessa sammanhang är det viktigt att komma ihåg att det är arealen som är den viktigaste begränsade faktorn, något som den som vill utöka sin verksamhet tydligt får känna av i form av ökade markpriser. Därför innebär odlingssystem som leder till ökat arealbehov, som exempelvis ekologisk odling, en direkt motsägelse mot dessa slutsatser.
Världen behöver alltså mer svenskt jordbruk, inte mindre. Därför blir det svenska jordbrukets dåliga lönsamhet i det närmaste stötande och ett ökat hot mot klimatet. Som Lantbrukets Affärer tidigare visat har svenskt jordbruk gått med förlust de senaste i tio åren om man räknar bort EU-stödet. Den dåliga lönsamheten är ett stort problem och har direkta effekter i form av minskad produktion som exempelvis inom mjölken, och indirekta effekter i form av uteblivna investeringar och ovilja att ta risker.
Inte en fungerande marknad
De ekonomiska kalkyler som regelbundet presenteras i Lantbrukets Affärer visar att idag kostar det 1,62 kr att producera ett kg höstvete medan priset enligt BM-Agri ligger på 1,25–1,35 kr per kg. Samtidigt ligger Matif-priset på 1,81 omräknat till svenska monopolpengar och Jordbruksverkets FOB-pris på 1,60. Försök inte inbilla denna redaktion att kostnaden för att föra spannmålen först till hamn är 25–35 öre och att det sedan skulle kosta ytterligare 21 öre att föra varan till kund.
”Detta är inte en fungerande marknad för det som faktiskt är framtidens jordbruk”
För mjölken är bilden den motsvarande, även om marknaden ser lite annorlunda ut – det är ytterst få som har gårdslagring av mjölk som alternativ. Idag ligger produktionspriset för en liter mjölk på 4,13 kr per liter, medan Arlas pris inklusive tillägg är 3,40 kr per liter. För Arla handlar det inte om bästa lönsamhet för medlemmen utan billig råvara för att kunna konkurrera på EU-marknaden.
Detta är inte en fungerande marknad för det som faktiskt är framtidens jordbruk. Världen behöver mer svensk spannmål, mer svensk mjölk och mer svenskt kött, inte mindre. Men signalen till lantbrukarna är den raka motsatta.
Där har handläggarna på näringsdepartementet som jobbar med den nya handlingsplanen för livsmedelsstrategin en verklig uppgift att ta tag i.