Lantbrukets självbild i miljöfrågor verkar ibland lite skev. Många verkar kröka rygg i onödan och känner sig utpekade. Men i själva verket gör svenska lantbrukare ett genuint miljöarbete som behöver uppmärksammas mer.
Tror du att Sveriges konsumenter tycker att du som bonde är mest till skada för miljön eller mest till nytta? Lägg ifrån dig tidningen och fundera på vad du själv skulle svara på frågan. Vad tror du att konsumenterna svarar?
Frågan har ställts i skarpt läge i konsumentundersökningar sedan länge och faktiskt redan 1990. Då löd den så här: Tycker Du att bönderna och deras verksamhet totalt sett är till skada eller till nytta för miljön i Sverige?
Då svarade 51 procent av svenskarna att de tyckte att lantbrukets mest var till nytta. Alltså inte långt ifrån hälften tyckte att jordbruk mest var skadlig för miljön. Till dramaturgin vid denna tid hörde debatt om spannmålsöverskott och övergödningsfrågan hade vaknat med tidningsrubriker om bottendöd i Laholmsbukten och jordbrukets roll i det. Klimatfrågan var inte på tapeten frånsett några forskare som pratade om effekten av drivhusgaser.
Förbättrat anseende
Undersökningen upprepades och redan 1996 hade ”till-mest-nytta-siffran” stigit till 69 procent för att landa på 77 procent år 2000 då den frågan upphörde att ingå i undersökningar. En kraftig förbättring i anseende på tio år alltså. Varför? Kanske bidrog satsningen på ”Världens renaste jordbruk” till det? Kanske bidrog lantbrukets proaktiva hållning i frågorna om kadavermjöl och antibiotika till djur?
Vad skulle dagens svenskar svara på samma fråga nu 20 år senare när klimatfrågan är på allas läppar och lantbruket ges en del av skulden?
Dåligt självförtroende
”Jag tror att konsumenterna skulle svara ungefär samma idag, alltså att nästan 80 procent tycker vi är till mest nytta för miljön”, säger Anders Richardsson som är grisföretagare och ordförande för LRF i Halland, ett landskap som varit ett slags epicentrum för debatten om lantbrukets miljöpåverkan och miljöarbete.
Men tror du att lantbrukarna vet att så många av konsumenterna tycker att lantbruket är till mest nytta för miljön?
”Nej, jag tror att många av mina kollegor har för dåligt självförtroende i miljöfrågan. Det borde de inte ha, vi lantbrukare arbetar med miljön, många andra bara tycker”, fortsätter han.
Tre av fyra
Liknande frågor som den ovan ställdes kring 2015–2018 där 74 procent svarade att de anser att bönder har en mycket positiv eller ganska positiv inverkan på strävan efter ett hållbart samhälle.
Sammanfattningsvis svarar alltså de flesta svenskarna decennium efter decennium att de tycker att Sveriges bönder är till mest nytta för miljön. Ändå verkar många lantbrukare känna sig påhoppade och utpekade i miljö- och klimatfrågan. Hur kan det komma sig? Kanske är det så enkelt att många glömmer bort att ivriga miljö- och klimatdebattörer som skapar rubriker inte är talespersoner för folket utan bara för sig själva.
Skogs- och slättjordbruk
Sverige är ett land som sakta växer igen. Skiljer sig svenskarnas svar på till-nytta-eller-till-skada-frågan beroende på var de bor? De flesta bor förvisso i tätorter men en del bor i tätorter i skogsbygd, och det mesta av landet är skogsbygd. Anders Richardsson ger ett exempel.
”Jag kom just från ett möte med lantbrukare i Hallands inland. En av dem brukar 190 hektar utspritt på 40 gårdar. Det blir så annorlunda jämfört med att vara bonde på slätten.”
I en skogsbygd som i exemplet ovan blir det uppenbart att samhället är helt beroende av en enskild person som håller alla åker- och betesmarksgläntorna i skogslandskapet öppna genom att vara kvar som bonde.
Men ingen vet om svenskarnas syn på lantbrukets miljöroll skiljer sig åt i olika delar av landet eller skiljer mellan stad och land. Kluvenheten till lantbrukets roll som å ena sidan värnare av det öppna landskapet och å andra sidan bestraffningen för miljöpåverkan märks istället ibland i en skillnad i attityd hos ”slättbygdslänsstyrelser” och ”skogsbygdslänsstyrelser”.
Positivt miljömörkertal
I somras visade en ny undersökning att det för markvård och vattenvård görs många åtgärder på gårdarna som staten överhuvudtaget inte ser eller registrerar i sin statistik. Fler anlägger dammar och våtmarker än vad som framkommer i stödstatistiken, många strukturkalkar helt på egen bekostnad och användning av N-sensor och Cropsat för gödsling ingår inte heller i vare sig SCB:s eller Jordbruksverkets statistik.
Undersökningen visar att ungefär lika många använder Cropsat som N-sensor som underlag för kvävegödsling. Så arealen spannmål som precisionsgödslas kanske är dubbelt så stor som vi hittills trott, alltså närmare 360000 hektar. Det är ett exempel på ett positivt miljömörkertal.
Spelar det någon roll att miljöarbetet delvis är osynligt?
Ja, miljömyndigheter utmålar lantbrukare som underpresterande när det gäller att leverera åtgärder. Det ökar risken för nya regler, som alltså inte kommer att ha avsedd effekt eftersom mycket av det som skulle åtgärdas redan görs.
Någon sa att det dummaste man kan göra är att göra bra saker och inte berätta om det. Att berätta om det kanske blir ett sätt att komma åt de sista 20 procenten som inte förstår att lantbruket är mest till miljönytta.
Delat bekymmer
Det är dock inte bara lantbruket som har ett osynligt miljöarbete. Hur många känner till miljöarbetet i andra branscher? Men lantbruket har det bästa skyltfönstret för sitt miljöarbete, därefter kommer kanske bilindustrin. Få andra än dessa två har verksamheter och produkter som ständigt är till allmänt beskådande utomhus. Fortfarande vänder sig en del människor om när de ser en Tesla köra förbi. Men kanske ännu fler vänder på huvudet när de kör förbi en praktfullt blommande fältkant på ett fält längs vägen.
Det mest lättkommunicerade miljömörkertalet finns därför inom biologisk mångfald. Mindre metan och mindre kväveutlakning syns inte på samma sätt.
Av Markus Hoffmann