Hög mjölkproduktion på inhemskt foder

Höglakterande mjölkkor kan upprätthålla en hög produktion med en foderstat baserad på grovfoder av hög kvalitet och ett tillskottsfoder baserat på baljväxter och biprodukter från raps, sockerbeta och spannmål. Detta utan att avkastning, foderutnyttjande, metabolisk status eller fruktsamhet påverkades negativt.
Det visar agronom Johanna Karlsson, SLU, i sin avhandling Milk production from grass and byproducts. Improved sustainability of dairy production.
Sett över en hel laktation hade kor som gavs en foderstat utan spannmål och soja ett lägre foderintag. I den tidiga delen av laktationen innebar en lägre andel koncentrat baserat på biprodukter inte något minskat totalt foderintag, minskad avkastning eller förändrad ämnesomsättning. Däremot minskade de kor som fick lägre mängd koncentrat mer i vikt, något som bekant kan resultera i förelägganden vid besök av länsstyrelsens djurinspektörer.
Detta till trots drar författaren slutsatsen att mjölkkor klarar av att prestera väl på en foderstat baserad på grovfoder av hög kvalitet och ett koncentrat baserat på biprodukter och därmed i princip utan sådana produkter som annars skulle ha ätits av människor.
Att inte foderråvarorna skulle kunna användas av oss människor är dock en sanning med modifikation eftersom rapsprotein är ett utmärkt vegetabiliskt protein och utvecklingsarbete pågår för att ta fram livsmedelsprodukter baserat på detta. Dessutom kan fiberfraktionerna i sidoströmmar från kvarnar och bryggerier utan något som helts problem användas för att höja andelen kostfiber i vår annars alldeles för fiberfattiga kost.
Oavsett detta är det ändå högst värdefullt att kunna konstatera att högproduktiv mjölkproduktion kan baseras på koncentrat som tillverkats av inhemskt producerade råvaror, i synnerhet med tanke på den diskussion som pågår om ökad livsmedelssäkerhet och självförsörjning.

Källa: Karlsson J. Milk production from grass and byproducts. Improved sustainability of dairy production. ISBN 978-917760-559-1 (digital version). SLU 2020.

Av Lennart Wikström