Ett par hundra miljoner av skattebetalarnas pengar slängda i sjön? Enligt lantbrukarna runt Hornborgasjön är det värre än så. Åtskilliga har tvingats lägga ner jordbruket, fågellivet har utarmats, jaktviltet försvunnit och fisken likaså. Kvar blev ”en gödselpöl” som invaderats av grågäss som äter upp grödan och förorenar vallen så den inte duger till foder.
Restaureringen av Hornborgasjön, som avslutades 1995, är statens största naturvårdssatsning. Resultatet blev en meterdjup närmare 28 kvadratkilometer stor sjö som varje vår blommar upp som turistattraktion då tranorna mellanlandar här i tusental.
Men resten av året?
Just nu pågår en utvärdering av resultatet av restaureringen och delprojektet ”Konsekvenser för lantbruket”, som genomförts av Helena Hansson och Suvi Kokko på SLU, är en nedslående läsning. Av de 57 lantbruk som fanns innan höjningen finns nu bara tolv kvar. Visserligen speglar detta utvecklingen i stort för den här branschen, men lantbruken som finns kvar har växt snabbare än på andra platser, sannolikt på grund av att fler mindre fått ge upp.
Orsakat nedlagda lantbruk
Femton av lantbrukarna kring Hornborgasjön djupintervjuades kring sina attityder till restaureringen.
”Över hälften av de intervjuade lantbrukarna har tvingats lägga ner lantbruket helt på grund av de ekonomiska förlusterna förknippade med obrukbar mark, sjuka djur och upplevelsen av att investeringarna på gården blivit värdelösa”, konstaterar utredarna.
Ingen av de intervjuade har satsat på någon verksamhet förknippad med besöksnäringen, utan alternativet har varit att hitta något kompletterande
jobb utanför gården för att säkra inkomsterna.
Resultatet av sjöhöjningen är nämligen att privatägd mark för lantbruksändamål står under vatten idag. Ändå köptes stora arealer loss inför höjningen. Bland annat röjdes 800 ha träd bort. I själva sjön röjdes 1 200 ha bladvass undan där vadare och simänder tidigare häckade.
Obrukbara surhål
Tanken var att betes- och slåtterbruket skulle återetableras runt sjöns stränder. Men hur blev det?
De intervjuade lantbrukarna upplever först och främst att deras bördigaste marker nu är för blöta för att odlas eller användas till betesdrift:
”Marken beskrivs som obrukbara surhål vilket man anser ha lett till problem att ombesörja egen foderproduktion, vilket i sin tur innebär att man måste köpa in foder till djuren.”
En extra kostnad som leder till ekonomiska förluster.
Mjölkbönder har ställt om till köttproduktion, men de blöta markerna orsakar leverflundra och andra sjukdomar bland djuren, menar de. Många ifrågasätter därför vattenkvaliteten och upplever samtidigt en ovilja från myndigheterna att ta vattenprover.
Förutom svårigheterna med djurhållning och minskade skördar på grund av obrukbar mark så ställer gässen till stora problem. Korn kan inte längre odlas eftersom gässen äter upp det. De nu öppna sjökanterna upplevs locka grågäss i stora mängder som äter upp både sådd och gräs och lämnar efter sig stora mängder avföring vilket ställer till problem med foderanvändningen. En bov i dramat anses utfodringen av fåglar vara eftersom denna har lockat stora mängder tranor och grågäss till området. De flesta tranorna flyger vidare, men tusentals gäss stannar kvar och ruggar en stor del av sommaren.
Utarmning av mångfalden
En mindre fråga ekonomiskt, men som sätter ett stort frågetecken för hela satsningen är den stora rensningen av vegetation till ett mer öppet landskap som gjorts: ”Lantbrukarna uppger att de saknar häckande fåglar som trivdes i vassen och buskarna, samt andra småfåglar, rådjur, älg och hare. Jaktintresserade upplever förluster i jakt av vilt i området. Lantbrukare upplever sjön som syrefattig efter höjningen och att antalet fiskar och andra levande organismer i sjön har minskat.”
Eller som en av de intervjuade sammanfattade det hela:
”De har lyckats förstöra hela bygden.”
”Över hälften av de intervjuade lant-brukarna har tvingats -lägga ner lantbruket helt på grund av de ekonomiska förlusterna förknippade med obrukbar mark, sjuka djur och upplevelsen av att investeringarna på gården blivit värdelösa”
Skogen ruttnar
Samtidigt som de överlevande lantbruken kring sjön vuxit med mer åkermark så har de minskat i storlek när det gäller betes- och skogsmark. Lantbrukare som äger eller har ägt skog i närheten till sjön, och även längre bort, menar att skogen har ruttnat bort efter höjningen av sjön. Orsaken är att vattnet inte längre kommer ut från skogarna.
”Lantbrukarna behöver dika oftare eftersom dikena går igen snabbare än tidigare, dikeskanterna eroderar och vatten kommer inte ut från åkermarken och skogen. Flera intervjuade upplevde att diken på Naturvårdsverkets mark närmare sjön inte rensades tillräckligt ofta så att lantbrukarnas ansträngningar för att få vattnet ut från sina marker upplevdes som meningslösa”, konstateras det i utredningen.
Oansvariga myndigheter
Myndigheterna uppfattas helt enkelt som oansvariga. Lantbrukarna känner pressen att hålla ordning på sina marker för att kunna driva sina verksamheter, men den pressen saknas hos myndigheterna.
Över huvud taget upplevs ansvarstagandet från myndigheternas sida svagt, vilket lett till att många inte vågat satsa på sina lantbruksföretag under de senaste åren. Som en intervjuad uttrycker det:
”Man puttar omkring problemet och sen till slut blir det ingen som blir ansvarig. Det finns ingen att ringa till. Vem ska jag prata med?”
Myndigheternas attityd upplever flera lantbrukare leda till en känsla av orättvisa och misstro. Deras lokala kunskap har inte tagits till vara och olika regler tillämpas beroende på vem man är.
Och turismen? Den upplevs utövas
på markägarnas bekostnad i form av oansvarsfullt beteende som nedskräpning och utsläppta djur från hagar.
I lantbruksverksamheten fortsätter de anpassa sig till de ekonomiska förlusterna så långt de kan för att fortsätta med sin verksamhet – ”vårt livsverk sedan flera generationer”.
”De har lyckats förstöra hela bygden”
Tre delrapporter
Tidigare har två delrapporter presenterats. En om turism och ekonomi där det konstaterades att sjöns betydelse för lokala turistföretag är tveksam. Fritidsturister spenderar helt enkelt inte speciellt mycket. Naturvårdsverkets och länsstyrelsens egna satsning på att bygga ett café och naturrum för 20 miljoner kronor lockar däremot närmare 50 000 besökare under transäsongen.
En andra delrapport handlar om fågellivet som konstaterar att vissa arter har ökat, men att vadarfåglar och andra fåglar, som brun kärrhök, vilka trivs i vassrika områden har försvunnit med vassen som tidigare fanns här. Att strandängar och betesmarker inte hävdas är en annan orsak. Där har gässen tagit över.
Den för lantbruket alltid lika aktuella frågan om ersättning för mark som påverkats av restaureringen tas däremot inte upp i någon del av utvärderingen.
Av Ulf C Nilsson