I skuggan av vem?

”Det kanske är dags att uttrycka målen med hållbarhet och klimat-anpassning i andra termer än procent ekologiskt”

Att tala om skuggor i samband med lantbruk och livsmedel är alltid lite extra ödesdigert. FAOs ­rapport Livestock’s long shadow som kom 2006 kastar fortfarande sina långa skuggor över ­diskussionen kring kött och klimat. Lantbrukets lönsamhet och konkurrens­kraft har också länge hamnat i skuggan av andra intressen som försökt göra sig breda på lantbrukets bekostnad. Och nu är det alltså dags för det normala 90-procentslantbruket att ställa sig i skuggan av eko.

Egna meriter
Som vi tidigare skrivit är det märkligt att så mycket ­resurser satsas på att stödja och marknadsföra ett produktions­system som egentligen tillför så lite nytta som det görs på ekologisk odling. Om nu eko är så överlägset varför kan det inte leva på sina egna meriter? Detta i synnerhet när den smala nischproduktionen ständigt ska kontrasteras mot en framgångsrik svensk konventionell produktion.
Det finns egentligen inte någon enskild indikator eller nyckeltal där svenskt lantbruk inte sticker ut som bland de mest miljö-, klimat-, djur- och människovänliga i världen. Nu låter det kanske som om fan blivit religiös på gamla dar och börjar försvara den svenska modellen. Men det är inte vad det handlar om – svenska lantbrukare är helt enkelt duktiga och kan anta utmaningen från dugliga bönder från vilket annat land i världen som helst.

Fulmat?
I Lantmännens rapport ”I skuggan av eko” försöker rapportförfattarna göra den dominerande konven­tionella produktionen så oväsentlig och botfärdig som möjligt. Genom hela rapporten har författarna anammat ekonomen­klaturans retorik och talar om konstgödsel i stället för handelsgödsel. De kallar den mat som de flesta av oss väljer för fulmat. Då ska vi komma ihåg att ekologiskt utgör fortfarande inte mer än mellan fem och sex procent av volymen i detaljhandeln.
Ekologiskt producerade livsmedel framställs som mer miljöanpassade med argument kring stallgödsel, bio­logisk mångfald, djurtäthet och djuromsorg som i Sverige faktiskt saknar grund. Att framställa Greppa Näringen och KRAV som de enda åtgärderna för miljöanpassning är att negligera mycket av det som görs i den dagliga produktionen. I rapporten framställs ekologiskt som det enda premiumsortimentet – trots att det bara utgör en åttondel av vad handeln brukar kategorisera som premium. Frågan är då vem som hamnar i skuggan av vem?

Ambitionen begriplig
Det är inte svårt att förstå hur Lantmännen tänkte när man gav sig in i den här leken. Med kontroll över hela kedjan vill Lantmännen gärna lyfta det som ett mervärde, och ”Ett vänligare vete” är ett exempel på detta. Men för att profilera sig mot andra hoppar man i säng med spelare som inte är intresserade av svenskt och klimatsmart, utan som ser som sin främsta uppgift att lyfta fram sig själva och ekologiskt – och som inte skyr några medel för att uppnå detta. Det är lätt att då räkna ut vem som hamnar i skuggan.
Vi är i Sverige idag helt självförsörjande på spannmål. Viss import sker visserligen i form av specialkvaliteter och lågprisprodukter, men faktum är att den absoluta merparten av spannmålsprodukter framställs av råvara som kommer från ett av världens renaste jordbruk. Att då tala om fulmat är att nedvärdera det dagliga och dugliga arbetet hos flertalet svenska lantbrukare!
Som Annika Åhnberg, tidigare lantbruksminister och samordnare i arbetet med livsmedels­strategin, framförde i samband med att ­rapporten ­presenterades: ”Det kanske är dags att uttrycka målen med hållbarhet och klimat­anpassning i andra termer än procent ekologiskt.”