Inhemskt protein kan öka utsläppen av klimatgaser

Många har velat se att importerad soja byts ut mot inhemskt producerat protein.

Men i ett europeiskt perspektiv skulle konsekvenserna av en sådan strategi bli ökad avskogning och ökade utsläpp av växthusgaser. För den enskilda producenten med hög skördenivå kan det däremot vara en möjlig strategi.
I spåren av journalisterna Daniel Öhmans och Malin Olofssons uppmärksammade reportageserie Matens pris 2010 höjdes många röster för en förändrad proteinförsörjning till den svenska animalieproduktionen. I granskningen framställdes framför allt den brasilianska sojaodlingen i en mycket negativ dager – för negativ enligt många. Detta ledde till en omfattande medial uppmärksamhet kring importen av sojaprotein.

”Kött- och mjölkproducenter i Skandinavien bör bara ersätta soja i foderstater om alternativen har likvärdig eller högre proteinskörd per hektar”, säger Stefan Wirsenius, forskare vid Chalmers.

Raps- och gårdsgrisar
För att mota en begynnande kritik i grind tog Scan fram sin rapsgris, som får ett foder med huvudsakligen inhemskt protein. Ica skrev också avtal med några gårdar i sydöstra Sverige som fick merbetalning om de gick över till ett inhemskt baserat foder. Konceptet lanserades under namnet Ica Gårdsgris.
För att öka kunskapen om möjliga nettoreduktioner av växthusgasutsläppen i nordisk kött- och mjölkproduktion genom användning av nordeuropeiskt proteinfoder istället för importerad soja, har forskare vid Chalmers och SIK genomfört ett projekt med stöd från Stiftelsen Lantburksforskning.

Två delstudier
”I projektet har vi gjort två delstudier”, berättar Stefan Wirsenius, universitetslektor och forskare på energi och miljö på Chalmers. ”Den första var en mer begränsad LCA-studie där vi jämförde en normal foderstat för slaktsvin och mjölkkor med en foderstat baserad på enbart inhemska proteinfodermedel.”
I den andra delstudien utgick forskarna från ett europeiskt perspektiv, där importerade proteinfodermedel, främst soja, ersätts med fodermedel odlade i Europa. Istället för en LCA-analys använde sig forskarna av en ekonomisk modell som även tog hänsyn till ändrad markanvändning och konsumtion.

Minskade utsläpp vid höga skördar
I den nordiska foderstaten ersattes importerad soja med höstraps och ärter. Till mjölkkor ersattes 23 procent spannmål, 57 procent gräsensilage och betfor och koncentrat med soja med 18,5 procent spannmål, 50 procent klöver-gräsensilage, 23 procent HP-massa, 13 procent ärter, 6,4 procent rapskaka och 3 procent rapsmjöl.
Till gris minskade arealbehovet med 5,6 procent medan det ökade med 8,3 procent till mjölkkor. Utsläppen av växthusgaser minskade främst på grund av minskade transporter och minskad lustgasavgång från minskad användning av handelsgödsel.
”I den första delstudien förklaras det positiva resultatet också av höga antagna skördenivåer och att vi inte beaktade några andra effekter på markanvändningen än förbättrade växtföljder”, säger Stefan.

Minskad produktion
”Vi trodde att vi hade ett positivt case för inhemskt protein, säger Stefan. Men när vi vidgade perspektivet till en europeisk nivå och även tog hänsyn till förändrad markanvändning blev utfallet ett annat.”
Om den importerade sojan ersätts med främst raps och solros odlade i Europa ökar kostnaderna för producenterna, vilket i sin tur leder till att mjölkproduktion i Europa minskar med 25 procent. Huvuddelen av denna minskning leder dock till att produktionen ökar i andra delar av världen, där arealbehovet per kg producerad mjölk är större. Följden blir ett ökat arealbehov med 8 miljoner hektar på bekostnad av naturlig vegetation. I gengäld minskar vallodlingen i Europa och ersätts med ökad odling av främst raps men även solros.

Ökade utsläpp
De ökade produktionskostnaderna leder också till höjda konsumentpriser på kött mjölk och ägg, vilket i sin tur leder till minskad konsumtion. Med hänsyn tagen till den minskade konsumtionen ökar de totala utsläppen av växthusgaser med 5,5 procent, varav huvuddelen är ökad avskogning.
”Det visar sig att de alternativa foderråvarorna ger betydligt mindre protein per hektar, samtidigt som vår odling av grovfoder är mer effektiv än i de områden som skulle ta över den minskade produktionen i Europa.”

Avvägning på gårdsnivå
”Vår slutsats är att kött- och mjölkproducenter i Skandinavien bara bör ersätta soja i foderstater om alternativen har likvärdig eller högre proteinskörd per hektar jämfört med soja. Avvägningen bör göras på enskild gårdsnivå och nyckeln är avkastningen, säger Stefan. Det vore fullt möjligt att ta fram ett nyckeltal som visar vid vilken skördenivå det vore motiverat att ur ett klimatperspektiv satsa på inhemskt.”
Stefan menar att det samtidigt viktigt att ha ett mer övergripande perspektiv.
”Ibland kan vi bli lite snäva i vår diskussion om jordbruk och vi tenderar att glömma bort att våra beslut och vår markanvändning påverkar markanvändningen i andra länder”, avslutar han.

Av Lennart Wikström