På samma sätt forskare idag kan kartlägga mikrofloran i människors tarm skulle vi kunna beskriva sammansättningen hos mikroorganismer i marken. Då skulle vi på ett mycket mer precist och objektivt sätt kunna uttala oss om olika åtgärders effekt på markens bördighet.
Du är vad du äter är ett uttryck som brukar användas i livsmedelssammanhang. Det ska kanske inte tolkas helt bokstavligt, men helt klart är att hur vi utvecklas och hur vi mår påverkas av den mat vi får i oss. Speciellt tydligt är detta när det gäller tarmfloran, de otaliga mikroorganismer av olika arter och divisioner som lever i symbios med oss framför allt i vår tjocktarm.
Nyare forskning visar också hur sammansättningen av tarmfloran påverkas av vad vi äter. Om vi äter mer fiberrik kost ökar de bakterier i tjocktarmen som bryter ned långkedjiga kolhydrater, på samma sätt minskar den gruppen när vi äter enklare sockerarter, mycket fett och kött.
Intresse för marken
Vad som är bra och dåligt för oss är kanske mer ett ämne för andra medier, men det intressanta är insikten om hur mikrofloran ändras beroende på vad vi stoppar i oss och att det utvecklas nya genetiska analysmetoder som gör det möjligt att analysera dessa förändringar. Det sättet att tänka kan nämligen med enkelhet överföras till mark och odling.
Idag diskuteras bördighet och hur den påverkas av växtföljd och olika odlingsåtgärder. Mullhalten är också intressant i detta sammanhang. Det utvecklas olika odlingssystem som genom reducerad jordbearbetning, mellangrödor, inblandning av kompost och andra åtgärder syftar till att bygga upp markens mikrobiella aktivitet. Att det här även har väckt omvärldens intresse blev uppenbart när vi som tv-tittare fick plåga oss igenom SVTs märkliga program ”Sista skörden”.
”Därigenom skulle vi komma bort från känslomässiga och i många fall mer eller mindre religiösa och metafysiska resonemang”
Oprecisa metoder
Ett problem i de här diskussionerna är att många har åsikter men få gör verkliga undersökningar. Det finns specialister som använder sig av mikroskopmetoder för att studera och beskriva mikrofloran i marken, men de är tidsödande och oprecisa jämfört med exempelvis de genetiska screeningmetoder som utvecklats för mikrofloran i tarmen.
Ett undantag i det här sammanhanget är projektet BioSoM, som arbetade med PCR-baserad biologisk markkartering av skadegörare i marken. Begränsningen i det projektet var att det fokuserade på vissa enskilda skadliga organismer som dem som orsakar klumprotsjuka i raps eller rotröta i baljväxter.
Genetiska metoder
På SLU i Uppsala arbetar professor Sara Hallin med att studera framförallt nitrifikation i marken. Hennes grupp kartlägger förekomst av gener som sluter kvävets kretslopp och omvandlar nitrat via nitrit och lustgas åter till kvävgas. De har kartlagt i vilka olika organismgrupper (fyla eller divisioner) på livets träd där generna förekommer. Sammanställningen av deras resultat är i det närmaste identisk med den som görs när näringsforskare presenterar analyser av försökspersoners mikroflora.
Det är fullt möjligt att genom att mer brett kartlägga sammansättningen hos markens mikroflora beskriva en ”frisk” och bördig jord och hur den påverkas av markpackning, gödsling med mineralgödsel, applicering av olika växtskyddsmedel med flera åtgärder. En sådan screening skulle kunna fungera som indikator på markens hälsotillstånd i ett bredare perspektiv och hjälpa oss att förstå vad som händer vid olika odlingsåtgärder.
Därigenom skulle vi komma bort från känslomässiga och i många fall mer eller mindre religiösa och metafysiska resonemang om exempelvis komposterad stallgödsels inverkan. Självklart är detta inledningsvis ett trubbigt instrument, men det skulle precis som i fallet med vår tarmhälsa snabbt kunna utvecklas till att bli alltmer precist.
Av Lennart Wikström