Ökad produktivitet i framförallt smågrisproduktionen och alternativ till sojan kan göra att griskött blir mer klimatsmart än kyckling. Många producenter är redan på väg!
Kött får i dessa tider mycket stryk på grund av klimat- och miljöpåverkan. Det röda köttet har i olika sammanhang likställts med rökning när det gäller ökad risk för cancer. I detta sammanhang lyfts ofta kött från fågel fram som det mest klimatsmarta. Men faktum är att det finns en stor potential i utvecklingen av en klimatsmart grisproduktion.
I projektet Hållbara matvägar från SP Food & Biotech (tidigare SIK), JTI och SLU presenterar rapportförfattarna olika alternativ att minska miljö- och klimatpåverkan för ett antal livsmedel: Ryggbiff, rökt skinka, fryst kycklingfilé, mellanmjölk, lagrad ost i bit och styckbröd. Klimatpåverkan, försurning, näringsläckage och ackumulerad energianvändning i hela värdekedjan från jord till butik har analyserats och sammanställts. För de animaliska produkterna är det foder och gödselhantering som står för den största andelen av miljöpåverkan.
Fodret största delen
För den rökta skinkan motsvarar den sammanlagda klimatpåverkan cirka 3,8 kg koldioxid per kg produkt vid en utgångsproduktion med en smågrisdödlighet på 20 procent, 24 avvanda grisar per sugga och år och 2,8 kg foder per kg tillväxt i slutuppfödningen. Foderstaten är traditionell med spannmål, soja och raps.
Genom att optimera hela kedjan är det enligt författarna möjligt att komma ned till mindre än 1,5 kg koldioxidekvivalenter per kg skinka, mer än en halvering av utgångsscenariot alltså, och ungefär hälften av dagens utsläpp vid produktion av fryst kycklingfilé.
Produktivitet central
Åtgärderna för att åstadkomma detta görs längs hela kedjan och det är två faktorer som spelar störst roll, dels ökad produktivitet, dels ändrad foderstat och åtgärder i växtodlingen. Produktiviteten i smågrisproduktionen förutses kunna ske från 24 till 30 avvanda grisar och en minskad smågris dödlighet med 40 procent. Foderutnyttjandet beräknas också kunna förbättras med drygt tio procent.
I foderstaten byts soja som med påverkan på indirekt markanvändning belastas med mycket höga utsläpp mot restprodukter och åkerböna. Påverkan från spannmålsodlingen minskas med ökad produktivitet och användning klimatcertifierad. Energibesparande åtgärder minskar förbrukningen med 25 procent och den el som köps in är certifierad grön el. Fodrets andel av klimatpåverkan ökar från 68 till 71 procent.
Många redan på väg
Effekten med mer än en halvering är betydligt större än för andra produktslag. För kycklingfilé kan utsläppen av klimatgaser enligt studien minska med 30 procent till 2,4 kg per kg produkt, för mellanmjölk med drygt 40 procent, för bröd med en tredjedel och för ryggbiff med 15 procent.
Enligt de modeller som används har den handelsgödsel som använts inte varit producerad med bästa tillämpade teknik (BAT). I verkligheten har sådan kvävegödsel idag cirka 65 procent av marknaden, vilket innebär att de utsläpp från tillverkningen som grundscenariot belastas med är cirka 33 procent högre än i verkligheten. I växtodlingen har vi alltså redan tagit ett avgörande steg mot klimatoptimal produktion.
Minskad foderförbrukning
När det gäller foderförbrukning per kg tillväxt ligger sannolikt även den någonstans mellan grundmodellens 2,8 kg och den optimerade modellens 2,5 kg. Dessutom används redan idag i stor utsträckning alternativa fodermedel, vilket innebär att även dagens klimatpåverkan för foderdelen ligger betydligt lägre än de antagna 2,6 kg koldioxidekvivalenter som antagits i studien. Svenska grisar har den absolut bästa dagliga tillväxten i den benchmarking som gjordes av Inter Pig för 2013.
Forskningsresultat som framkommit medan studien pågått visar också att foderstater med höga andelar fiberrika fodermedel som drank ger lägre utsläpp av klimatgaser, något som inte kunnat tas med i förbättringspotentialen, och där svenska producenter redan är en god bit på väg.
Ändrad smågrisproduktion
Kvar som åtgärdsområde är produktiviteten i smågrisproduktionen, där smågrisdödligheten måste minskas och antal avvanda grisar per sugga och år måste öka. För att nå ned till de dödlighetstal som rapportförfattarna satt upp som mål måste sannolikt vi ändra våra produktionsformer i Sverige, vilket innebär att svenska smågrisproducenter måste tillåtas att fixera suggorna i samband med och dagarna efter grisning. Detta har provats i ett uppmärksammat svenskt projekt och visat sig fungera alldeles utmärkt, något som våra danska grannar vetat länge och som de tillämpat under lång tid.
Svensk gris kan med några åtgärder och genom att fortsätta på den väg vi är bli riktigt klimatsmart och griskött kan snart med fog benämnas det mest klimatsmarta alternativet vid sidan av mer udda lösningar som insektsprotein och syntetiskt kött.
Av Lennart Wikström