Klimatsmart kan gynna svenskt kött

Förbättrad teknik, ökad produktivitet och ökad konsumtion av mjölk och mejeriprodukter kan minska klimatpåverkan från nötköttsproduktionen. Men enligt experterna krävs också ändrade kostvanor. Detta behöver dock inte drabba svenska nötköttsproducenter.

Sedan FAOs rapport Livestocks Long Shadow (Djurproduk­tionens långa skugga) 2006 slog fast att den globala djurproduktionens klimatpåverkan står för 18 procent av utsläppen av växthus­gaser har framför allt nötköttets bidrag till ­klimatförändringarna diskuterats ­intensivt. En del av diskussionen har ifrågasatt bakgrundssiffrorna, medan den största diskussionen handlat om hur påverkan på klimatet skulle kunna minska.

”En klimatsmart kost behöver inte betyda en minskad mängd kött, men däremot att vi minskar mängden nötkött”, säger David Bryngelsson, Chalmers.

Lång skugga
I en artikel från 2011 satte en grupp forskare på vetenskaplig grund siffror på inom vilka begränsningar mänsklig­heten måste hålla sig för att jordens resurser långsiktigt skulle räcka. Det är ett koncept som kallas planetens begränsningar, eller planetary ­boundaries. Enligt dem över­stiger vi redan gränserna inom främst tre om­råden som har direkt koppling till djurhållning och jordbruk, nämligen minskad biodiversitet, kväve­hushållning och klimat­påverkan.
När det gäller utsläppen av växthus­gaser bör de enligt FNs klimatpanel begränsas till motsvarande två ton kol­dioxid per person och år. I Sverige beräknas utsläppen uppgå till motsvarande åtta ton koldioxid per person och år, varav resandet står för en tredjedel och vår mat för 25 procent – eller just två ton koldioxid.

Förändringar krävs
”Om vi kunde dra ner vår övriga klimatpåverkan till noll genom övergång till konsumtion av enbart förnybart boende, resande och övrig konsumtion skulle vi kunna fortsätta att äta som idag”, konstaterade Ulf Sonesson, SP Food and Bioscience (tidigare SIK) vid förra årets Chark-SM-konferens i slutet oktober.
”Men sanningen är nog den att vi måste genomföra förändringar på alla plan. Det innebär för matens del att varje produkt vi äter måste bli bättre ur miljö­synpunkt, men även att vi måste förändra­ våra matvanor.”

Nötkött i särklass
Merparten av utsläppen i livsmedels­kedjan kommer från köttproduktion och då främst nötkött med under svenska förhållanden motsvarande 18–20 kg koldioxid per kg. Men även produktionen av lammkött ger stora utsläpp, mellan 12 och 22 kg koldioxid per kg. Av djurslagen är kyckling bäst med 1,5–4 kg, medan produktionen av griskött ­orsakar utsläpp av 3–9 kg beroende på produktions­inriktning. De högsta siffrorna kommer från ekologisk produktion på grund av sämre foderutnyttjande.
Räknat per kg protein ligger den ­specialiserade nötköttproduktionen på motsvarande drygt 200 kg koldioxid per kg, medan kombinerad mjölk och köttproduktion orsakar hälften så stora utsläpp. Griskött ligger på omkring
30 kg och kyckling på cirka 10 kg koldioxid per kg protein. Det kan jämföras med baljväxter som ligger under ett kg kol­dioxid per kg protein.
Den stora boven i dramat är alltså de idisslande djuren och då främst nöt för specialiserad köttproduktion. Ur ett globalt perspektiv är det förutom metan och lustgas från matsmältning och gödsel förändrad markanvändning som påverkar utsläppen.

”De livsmedel vi äter måste bli bättre ur klimatsynpunkt, och vi måste också ändra våra kostvanor”, säger Ulf ­Sonesson, SP Food and Bioscience (fd SIK).

Betesfilosof gick bet
Allan Savory dök upp i svenska lantbruksmedier i början av 2013 när några fått upp ögonen för hans omstridda teorier kring det han själv kallade holistisk betesdrift. Hans teorier går ut på att betesdrift under rätt omständigheter skulle kunna innebära ökad bindning av koldioxid i betesvall och minskad gas­avgång genom förbättrad dränering tack vare klövarnas bearbetning av marken.
Problemet med Savorys idéer är att trots att han varit verksam sedan 1960-talet har de inte gått att belägga­ i praktiken och den som vet något om växtodling inser också lätt motsägelsen ­mellan en ökad bidning av kol i bio­massa och en så intensiv bearbetning av klövar att markens genomsläpplighet ökar.

Kombinerat bäst
Forskare har dock kunnat visa att kombinerad mjölk- och köttproduktion ger väsentligt lägre utsläpp per kg pro­ducerat kött än specialiserad nötköttskonsumtion. Det beror främst på att utsläppen kan fördelas även på mjölken. Enligt den nederländske forskaren dr Theun Vellinga från universitetet i Wageningen fördubblas utsläppen av växthusgaser per kg kött om man går från en rekryteringsnivå på 33 procent till 12,5 procent. Detta beror på att bortfallet av kött från utslagsdjur ersätts med djur från specialiserad nötköttsproduktion.
En sätt att minska utsläppen av växthusgaser från nötköttsproduk­tionen skulle alltså vara att öka mjölkproduktionen och öka rekryteringen i mjölkproduktionen. Det är bara ett krux med detta, och det är att konsumtionen av mjölk minskar och effektiviteten i mjölkproduktionen ökar. Båda faktorerna leder till att möjligheterna att ta ut mer nötkött ur mjölkproduktionen minskar.

Tekniska åtgärder otillräckligt
Vad är möjligt att uppnå med bästa ­teknik?
”Med tekniska åtgärder kan klimatutsläppen från den specialiserade nötköttsproduktionen minskas med drygt en tredjedel, medan den i kombinerad mjölk- och köttproduktion kan minskas med 40 procent”, berättade David Bryngelsson, doktorand i fysisk resursteori vid Chalmers, vid Chark-SM. ”För griskött och kyckling är det möjligt att nästan halvera utsläppen av klimatgaser mätt per kg protein.”
Davids slutsats är att det är svårt att minska utsläppen tillräckligt mycket enbart genom tekniska åtgärder och förbättrad produktivitet.
”Den stora potentialen ligger i ­ändrad kost”, konstaterade han. ”Men en klimat­smart kost behöver inte ­betyda en minskad mängd kött, men däremot att vi minskar mängden nötkött. Kyckling har så låga utsläpp per kg protein att det är nästan lika klimat­smart som vegankost.”

Mindre och svenskt
Effekterna av – och viljan till – föränd­rade kostvanor är svåra att förutsäga. Även företrädarna för Svenskt kött hävdar att man inte i första hand vill verka för en ökad köttkonsumtion, utan att vi istället äter bättre kött. En ökad konsumtion av ost och mejeriprodukter ökar också basen för mjölkproduktionen, vilket i sin tur ökar utbudet av vad man skulle kunna kalla klimatsmart nötkött. Dessutom är det ur klimatsynpunkt smart att välja svenskt nötkött, eftersom utsläppen från den svenska produktionen är mindre än från exempelvis extensiv nötköttsproduktion i Brasilien eller Argentina.
En minskad köttkonsumtion – oavsett anledning – behöver alltså inte innebära att den svenska produktionen av nötkött behöver minska. Tvärtom, för varje kilo nötkött som produceras i Sverige i stället för någon annanstans vinner både miljö och djuren.

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Lennart Wikström