Kolbalans på gården ger rätt proportioner

Kolbalans på en växtodlingsgård i södra Sverige, cirka 400 ha. Sammanlagt tillförs 6 800 ton koldioxid som binds i biomassa och i form av bränslen och biogödsel. Av detta förs cirka 3 500 ton bort i form av skörd, drygt 700 ton lagras in som markkol och 134 ton avgår genom förbränning. Återstoden, cirka 2 500 ton, avgår genom biologisk nedbrytning ovan och under mark.

Med kolbalanser precis på samma sätt som vi idag gör växtnäringsbalanser kan vi få rätt proportioner på gårdens kolomsättning och därmed även klimatpåverkan. Dessutom kan kolbalanser visa på vilka åtgärder som är mest relevanta och utvecklingen över tid.

Även om kol utgör det viktigaste grundämnet i alla levande organismer återfinns den absolut största andelen av det kol som cirkulerar eller närmare 95 procent i världshaven. I totala siffror handlar det om cirka 40 biljoner ton kol. Cirka 750 miljarder ton återfinns i atmosfären och den mängden ökar med cirka fyra miljarder ton per år, främst från fossila källor.
I levande biomassa, främst växter finns cirka 550 miljarder ton medan återstoden, 1,5 biljoner ton, finns lagrat som organiskt material i marken.

På gårdsnivå
På global nivå blir de här siffrorna svåra att ta till sig. Men om omsättningen av kol bryts ned på gårdsnivå blir det både mer begripligt och förståeligt vart all den koldioxid som lagras in i grödorna tar vägen och hur stor potential jordbruket egentligen har att lagra in kol i marken. Att räkna på gårdsnivå gör det också möjligt att på sikt fastställa vilka åtgärder det är som lantbrukarna själva kan påverka. Sättet att göra det på är snarlikt det som används när man gör en växtnäringsbalans.
Lars Törner, i konsultföretaget Framtidsodling, har sedan sin tid som verksamhetsledare för Odling i Balans blivit en auktoritet på balanser på gårdsnivå. Det gäller både växtnäring och energi och vad är då mer logiskt än att han också har räknat på kolomsättningen på en gård?

Räknar med skörden
I det här fallet rör det sig om en växt­odlingsgård i södra Sverige på drygt 400 ha och som tillämpar reducerad jordbearbetning och odlar mellangrödor.
Upptaget av koldioxid i form av skörd, skörderester, rötter och fånggrödor uppskattas för det enskilda året till cirka 6 500 ton. Dessutom har cirka 300 ton koldioxid tillförts i form av biogödsel, där en stor del av det lätt nedbrytbara kolet förbrukats.
Genom olika insatser släpper gården ut cirka 135 ton koldioxid från bränslen och drivmedel. Sammanlagt beräknas utsläppen alltså uppgå till knappt 500 ton. Cirka 3 500 ton lämnar gården i form av skördeprodukter.

Tio procent
Av skörderester, rötter och mellangröda beräknas cirka 600 ton eller 20 procent av den inlagrade koldioxiden lagras in mer långvarigt i marken. Till det kommer ytterligare drygt 100 ton från organiskt material i biogödseln. Sammanlagt lagrar alltså gården det året in varaktigt 715 ton koldioxid eller 465 kg kol per hektar, motsvarande tio procent av kolbalansen. Till detta kommer de 3 500 ton koldioxid eller cirka 1 000 ton kol som går till livsmedel.
Av beräkningarna framgår att även om gårdens användning av fossil energi på 68 ton koldioxid blir helt fossilfri motsvarar det bara en procent av gårdens totala kolomsättning. En ökad avkastning med fem procent innebär att ytterligare närmare 300 ton koldioxid binds in, vilket motsvarar en ökad inbindning med drygt fyra procent. Av detta återfinns cirka 22 ton i form av beräknad ökad kolinlagring och cirka 175 ton lämnar gården i sålda skördeprodukter.

Stort svinn
Med en kolbalans på gården går det att både sätta siffror på den kol som lagras in i form av skördeprodukter som lämnar gården och det ”spill” som försvinner i form av markandning och andra förluster. Det gör det möjligt att fokusera på rätt åtgärder och även att på sikt se vad som är möjligt att göra för att maximera kolinlagringen.
På en gård som den aktuella görs redan en rad åtgärder i form av mellangrödor, användning av bioenergi till torkanläggning och återföring av biogödsel. Precis som med en växtnäringsbalans ligger en stor del av nyttan också i att återkomma för att se hur kolomsättningen på gården förbättrats över tid och även att kunna göra jämförelser mellan gårdar eller grupper av gårdar.

Av Lennart Wikström