Kommuner har idag i stort sett fritt fram att såväl ställa sig utanför lagen som att trotsa de domstolsbeslut som inte faller dem på läppen. Utan att det får några konsekvenser.
Inte helt sällan är lokala beslut och inskränkningar betydligt mer kännbara för lantbrukarna än de storpolitiska avgörandena. Till exempel kan mycket mark inom ett vattenskyddsområde eller begränsningar av driften med hänvisning till klagande grannar utgöra en betydligt större påverkan än vilken valuta Sverige har eller om kväveskatten återinförs. Men är alla kommunala beslut egentligen lagliga och följer kommunerna alltid överprövande instans beslut?
Svaret är nej. I alla fall om man får tro studien Maktutövning under lagarna, skriven av Expertgruppen för offentliga studier, ESO. ESO ligger under finansdepartementet och har till uppgift att nagelfara frågor kring den offentliga ekonomin.
”En väsentlig fråga är varför kommunalt trots över huvud taget existerar? Det borde vara självklart att alla kommuner ska rätta sig efter befintliga rättsregler och domstolars domar och beslut”, skriver ESO.
Oacceptabelt i en rättsstat
Förklaringarna de ser som troliga är bland annat att kommunerna uppfattar lagstiftningen som svårhanterlig och inte anpassad till respektive kommuns behov. Oavsett vilka skäl som ligger bakom det kommunala trotset menar ESO att det är något som måste hanteras av lagstiftaren. Även Justitieombudsmannen har slutit sig till denna uppfattning.
”I längden är det oacceptabelt att svensk lag, beslutad av riksdagen i demokratisk ordning, inte efterlevs i alla kommuner. En sådan ordning riskerar att vittra sönder medborgarnas respekt för hela rättssystemet och är knappast förenlig ens med grundläggande krav på en rättsstat”, konstaterar JO i en av sina årsberättelser.
ESO efterlyser således förändringar kring det personliga ansvaret för beslutsfattare. Som det är idag löper tjänstemän och politiker väldigt små risker att utkrävas ansvar för att ha ställt sig utanför lagen eller för att ha trotsat överprövande instans.
Utökat personligt ansvar
ESO pekar på att Sverige genom sin brist på kontroll, ansvar och sanktioner är unika för Norden. I Finland är tjänstefel straffrättsligt reglerat. Lag- och domstolstrots är förknippat med personligt straffrättsligt ansvar. Även i Danmark kan beslutsfattare som ignorerar lag och domar dömas till böter. I Norge kan tillsynsmyndigheterna på eget initiativ ändra eller upphäva kommunala beslut.
ESO föreslår därför bland annat ett utökat straffrättsligt tjänstefelsansvar med sanktionsmöjligheter, införande av åtalsplikt för kommunala arbetsgivare, skärpta krav på att kommuner i större utsträckning ska vara tvungna följa domstolsbeslut samt möjlighet för förvaltningsdomstolarna att förena verkställighetsförbud med vite.
Redan idag tar dock brottsbalken upp tjänstefel. Rekvisitet kräver dock att felet har begåtts vid tjänsteutövning. Enligt Lantbrukets Affärers källor anses det dock som tveksamt om ett beslut om exempelvis gränsvärden eller andra restriktioner inom ett vattenskyddsområde faller in under myndighetsutövning.
Av Per-Ola Olsson