”Att odla mat och energi, och få ut mer än vi sätter in i form av olika resurser är unikt för lantbruket”
Jordbruksverket har i dagarna publicerat sina uppdaterade energigrödekalkyler, framtagna av den duktiga ekonomen Håkan Rosenqvist. Det föranleder oss att fundera lite kring en av de strategiska positioner som svenskt lantbruk tagit i klimatfrågan, nämligen att sträva efter ett fossilfritt lantbruk. Notera att det inte är ett klimatneutralt eller klimatpositivt, utan fossilfritt lantbruk som förespråkas.
Driftiga lantbrukare ibland annat Östergötland har tagit fram ett fossilfritt gårdskoncept och även ett varumärke, Smart, som lanserades på Borgeby för två år sedan. Energikontoret i Östra Götland har i samarbete med Agro Öst, LRF med flera också tagit fram en handbok i hur ett lantbruksföretag kan bedrivas fossilfritt.
Det är egentligen inget fel i tillvägagångssätt eller rekommenderade åtgärder. Frågan är istället hur smart det egentligen är att lantbruket tar en position där man avsäger sig rätten att använda en strategisk om än ändlig resurs. Hur det placerar lantbruket i förhållande till andra sektorer i samhället som fortsätter att hävda sin rätt till oljan, exempelvis transport- och energisektorn.
44 gånger insatsen
Det är här Håkan Rosenqvists beräkningar kommer in. En gödslad salixgröda beräknas i genomsnitt ge 14 ton TS per hektar och år, en skörd som innehåller drygt 60 MWh energi eller motsvarande sex kubikmeter olja. Insatsen i form av gödsel och körtimmar omräknat till fossil energi för att få fram de energimängderna är motsvarande
1 370 kWh eller 137 liter olja. Det innebär att för varje insatt kilowattimme i form av fossil energi kan vi skörda 44 kWh.
Nu kan inte all denna energi tas tillvara i energisystemen och vid uppvärmning räknar man med att ungefär hälften, eller 2,2 kWh per kg TS, blir effektiv värme. Det ger ändå en energikvot på 22, vilket kan jämföras med om vi skulle elda oljan direkt.
Motsvarande beräkning för exempelvis sockerbetor till energi ger ungefär samma utbyte på åkern på 13 ton TS eller 60 MWh. Skulle betorna användas till att framställa etanol skulle detta enligt JTIs beräkningar ge ett utbyte på drygt två liter eller 15 kWh drivmedel per insatt kWh i odlingen. En liter olja ger alltså 20 liter etanol.
Oljan är en ändlig resurs, vilket i en fungerande marknadsekonomi betyder att den aldrig kommer att ta slut, eftersom den sista droppen olja kommer att betinga ett oändligt pris. Mot bakgrund av detta kommer vi att under överskådlig framtid ha tillgång till olja och då finns det ur både klimat- och energiperspektiv inget bättre alternativt sätt att använda oljan än att sätta in den som hjälpenergi i fotosyntesen.
Byggare Bob
Det är fullt förståeligt att många tar till sig idén om det fossilfria lantbruket. Verksamheten kan göras mer oberoende av yttre faktorer som är svåra att påverka och många lantbrukare ser ett egenvärde just i att göra sig oberoende – kan själv!
Men strategiskt är det inte en position som gynnar lantbruket. Att säga att vi inte behöver ta del av samhällets resurser är också att placera sig vid sidan av samhället och måla upp sig själv som mindre betydelsefull.
Istället borde lantbruket och dess organisationer ta mer av samhällets resurser i anspråk. Att odla mat och energi, och få ut mer än vi sätter in i form av olika resurser är unikt för lantbruket. Därför bör den sista kilowattimmen fossil energi som används gå till lantbruket. Det är andra sektorer som måste ställa om först.