Minskar spannmålskontrakten lantbrukarnas risk, eller är det så att de till och med ökar den? Handeln har dock större frihet att bryta kontraktet gentemot leverantören än det omvända, vilket placerar lantbrukaren i underläge gentemot uppköparen.
Vi har fått en hel del reaktioner på vår genomgång av spannmålsmarknadens kontraktsvillkor i Lantbrukets Affärer nummer 10, 2015. En av de funderingar som kommit upp är om det är möjligt att överlåta sina spannmålskontrakt eller leverera på andras kontrakt.
Till exempel om en lantbrukare tecknar kontrakt på fodervete och en annan på brödvete. Kan då lantbrukaren med fodervetekontraktet leverera för bra vara på kollegans brödvetekontrakt, medan lantbrukaren med förbundit sig att leverera brödvete leverera för dåliga partier på kollegans fodervetekontrakt? Eller går det att odla brödvete utan kontrakt och sälja till kollegor som inte klarar av att leverera avtalad kvalitet till spannmålshandlarna?
Går det att köpa ett parti med bra kvalitet och blanda med sin egen vara som inte riktigt klarar kraven, för att klara kontraktsvillkoren? På så vis slipper ju lantbrukarna dels få avdrag för nedklassad vara, dels slipper de leverera för bra vara som foder och får således bättre betalt för sina ansträngningar.
Inget uttryckligt förbud
Vi har inte hittat något uttryckligt förbud mot sådana förfaranden, varken i Lantmännens eller Svenska foders kontraktsvillkor. Lantbrukaren som skrivit under kontraktet ansvarar för att varan och odlingen lever upp till kraven, samt för att eventuella underleverantörer sköter sig. Dock har vi inte funnit något om att han eller hon måste ha odlat varan själv.
Om handeln mellan kollegor innan leverans till spannmålshandlarna inte är reglerad genom avtal är det dock möjligt att lantbrukarna ökar sin risk. Spannmålshandlarna förbehåller sig rätten att avvisa vara, annullera kontrakt och kräva skadestånd av leverantören om de inte är nöjda. Det kan alltså uppstå en situation vari en lantbrukare blir stående med inköpt och betalad vara som ingen vill ha.
Å andra sidan finns alltid risken att inte få sin spannmål såld trots kontrakt med uppköpare. Både Lantmännen och Svenska foder har rätt att häva eller ändra ingångna avtal. I vissa fall utan att ens åberopa force majeure.
Hålla Lantmännen skadelös
Lantbrukaren har dock inte samma rätt, utan löper risk att debiteras om han eller hon utan force majeure vill bryta kontraktet eller inte lever upp till dess villkor.
Det är inte bara själva affären kontrakten reglerar. När du till exempel skriver kontrakt med Lantmännen förbinder du dig att ha en ansvars- och produktförsäkring om minst tio miljoner, som ska täcka dina förpliktelser enligt kontraktet med Lantmännen. Du ska till exempel hålla Lantmännen skadelös i anledning av krav från tredje part om råvaran orsakat skada. Ansvaret innefattar både direkta som indirekta skador och följdskador inklusive utebliven vinst eller förlust av good will.
Det är alltså uppenbart att lantbrukaren enligt kontrakten är i underläge mot uppköparen och att lantbrukarna åtar sig större förpliktelser och risker än vad uppköparna gör. Hur många lantbrukare som vet vilka förpliktelser de åtar sig när de skriver under kontrakten är dock en öppen fråga.
Av Per-Ola Olsson