Nu har det hänt igen. Pengar till investeringar har inte använts av lantbruket. Att en del stöd inte blir tillräckligt utnyttjade beror oftare på att de är okända än att de ratas på grund av dåliga villkor.
I strävan att göra hela livsmedelsproduktionen mera hållbar är staten ganska generös med olika smörjmedel. Det finns en uppsjö av bidrag till energiomställning men även till andra miljöåtgärder. Möjligheten i landsbygdsprogrammet att få stöd till investeringar som täckdikning, gödselbehållare eller nya stallar känner de flesta till eftersom de funnits länge. Men det finns numera stora pengapåsar även utanför landsbygdsprogrammet.
”Vi har en plan för att vinkla det mer till lantbruket”, säger hon.
Ta Klimatklivet
Klimatklivet syftar, som namnet antyder, till att göra bra saker för klimatet. Under perioden 2015 till 2020 ska fyra miljarder kronor delas ut. Det är mycket pengar och hittills har hälften gått åt. Naturvårdsverket hanterar stödet och länsstyrelserna vägleder samt lämnar synpunkter på ansökningarna.
Av cirka tusen företag och kommuner som hittills fått pengar är bara några få lantbruksföretag. Det rimmar dåligt med hur många lantbruksföretag som faktiskt finns av det totala antalet företag i landet. Av utdelade två miljarder har alltså nästan allt gått lantbruket förbi trots att det finns massor av smarta energi- och klimatåtgärder att göra i branschen.
Mirjam Nestor arbetar med Klimatklivet på Naturvårdsverket och välkomnar fler ansökningar från lantbrukare.
”Vi har en plan för att vinkla det mer till lantbruket. Vi har satt ihop en arbetsgrupp tillsammans med länsstyrelserna där vi under 2018 hjälps åt att ta fram informationsmaterial riktat till lantbruket”, berättar Mirjam.
Minskade utsläpp
Bidrag ges till investeringar som minskar utsläpp av klimatgaser. Det kan vara biogas, byte av oljeeldad panna, anslutning av panna till fjärrvärme eller att sätta upp laddstolpar. Till ansökan måste en kalkyl bifogas och investeringen får inte vara för lönsam utan stöd och återbetalningstiden måste vara minst fem år. Normalt ges stöd till 50 till 70 procent av investeringen.
Ganska mycket alltså jämfört med
30 procent som annars är vanligt förekommande. Utöver den ekonomiska kalkylen ska en beräkning göras av hur mycket klimatgasutsläppen minskar. Det finns hjälpmedel för det på Naturvårdsverkets hemsida men numera finns också hjälp att få av rådgivare på både HS och LRF Konsult. Under 2018 finns tre tidsfönster om vardera en månad att söka stödet och det första startar 15 januari.
Över förväntan
En som öser lovord över Klimatklivet är Ola Bosson, lantbrukare i Stöfsåkra gård i Blekinge. Ola driver en gård med växtodling och maskinstation och fick 300 000 kronor av Naturvårdsverket för att byta ut en oljeeldad panna till spannmålstorken till en som eldas med flis från egna skogen.
”Jag blev trevligt bemött och beslutet kom med raketfart. Nu sparar jag
60 000–70 000 kronor om året med den nya pannan. I år har vi torkat 500 ton och vi hann få allt klart lagom till detta djävulska skördeår.
Dubbla penningpåsar
En åtgärd som staten tycker är så viktig så att den fått dubbla penningpåsar är strukturkalkning av lerjordar. Den åtgärden förbättrar i de flesta fall markens struktur och bidrar genom det till minskad bränsleförbrukning, ökade skördar och lägre fosforläckage. Stöd till strukturkalkning finns nu för första gången i EUs landsbygdsprogram. Där ingår det som ett företagsstöd. Det betyder att det på länsstyrelsen får konkurrera med många andra stöd och kan bli svåråtkomligt. En rådgivare uttryckte det som att det bara är kvinnliga ekobönder som får ihop tillräckligt med kvalificerande poäng för att få stödet.
Då kan en lättare väg till strukturkalkning vara Lova-stödet som är utanför landsbygdsprogrammet. Det har blivit mycket populärt men inte i alla län där stödet finns. Lova är en förkortning av Lokala Vattenvårdsåtgärder.
Via stödet ger länsstyrelserna pengar till kommuner och organisationer för många olika projekt. Och i lantbruket är det just strukturkalkning som blivit den vanligaste åtgärden. Här är kruxet att man inte kan söka som enskild lantbrukare. Istället har många gjort så att de sökt i grupp via LRF:s lokalavdelning, eller så har de bildat en förening som exempelvis Skaraborgs strukturkalkförening.
Bidragsandelen varierar mellan 30 och 50 procent mellan länsstyrelserna. För närvarande pågår en omarbetning av den så kallade Lova-förordningen på regeringskansliet och vi får se vad det leder till.
Fatta ett aktiv beslut
Var och en söker förstås de investeringsstöd som passar det egna företaget. Men även om man själv är lite ljummen inför ett visst stöd finns det en poäng i att branschen visar att vi är på hugget och aktivt söker de stöd som erbjuds. Om ett investeringsstöd för en åtgärd som staten gärna vill få gjord blir översökt ökar chansen betydligt att det skjuts till mer pengar än för ett stöd där det istället blir pengar kvar. Men allt förutsätter förstås att stödbyråkratin inte är övermäktig och att man faktiskt får sina pengar utbetalda någon gång.
I den bästa av världar går lantbrukaren igenom alla 19 investerings- och företagsstöden, alltså Klimatklivet, Lova, de sju olika formerna av miljöinvesteringar och de tio formerna för företagsstöd i Landsbygdsprogrammet och fattar ett välgrundat beslut om att söka eller inte.
Av Markus Hoffman