Mildare vintrar problem för höstrapsen

Höstraps som påbörjat blomningen redan första veckan i april. Bild tagen söder om Lund i Skåne efter den milda vintern 2018–2019. Foto: Lennart Wikström

Efter årets vinter kanske det inte går att uttala sig lika säkert, men milda höstar och vintrar under de senaste åren har kunnat tas till intäkt för en pågående klimatförändring. I nordvästra Tyskland och södra Sverige talar mycket för att förändringarna ställt till problem för den annars så givande höstrapsen.

Mildare höstar och vintrar som en följd av klimatförändringar har inte alltid de positiva effekter man kan förvänta sig. I norra Tyskland har både odlare och forskare noterat samma fenomen som vi kunnat se i södra Sverige – att höstrapsen inte ger de höga skördar vi förväntat oss och att det inte bara kan förklaras med intensivare odling och mindre mellanrum mellan oljeväxtgrödorna.

”Sedan 2014 har vi kunnat se vikande skördenivåer på vår försöksgård Lindenhof strax väster om Kiel”, berättade dr Ute Kropf, forskare vid högskolan i Kiel, på Växjö möte i december förra året. ”Från att ha legat på nivåer kring 5000 kg per hektar i en växtföljd med höstrapsen återkommande vart femte år har vi från 2015 bara kommit upp i nivåer kring 4000 kg.”

Klimatförändring?
Den lägre avkastningen sammanfaller med en rad mildare vintrar utan någon riktigt kall period, medan det under den föregående tioårsperioden var vanligt med tempera­turer ner till -15°C i alla fall under någon eller några dagar under vintermånaderna. Samma mönster kan vi se i södra Sverige, om än med en avvikelse i år.

”Den uteblivna kalla perioden har lett till att höstrapsen fortsatt växa och påbörjat blomning och stjälkförlängning tidigt på våren. Det har gjort plantorna känsliga för frost under tidig vår och vi har kunnat notera förlust av blomknoppar och tydligt frostskadade skidor. Vi började fråga oss varför avkastningen blir lägre efter en vinter med längre vegetationsperiod och om vi på något sätt kan anpassa oss och höja avkastningen om detta blir ett bestående fenomen.”

Temperatursumman på hösten styr
Rapsplantan följer en utveckling som är en funktion av temperatursumman under hösten. Detta är inte något nytt för svenska odlare. Problemet är bara att de milda höstarna och vinter utan riktig kyla gör att vi lätt räknar fel och att grödan kommit för långt i sin utveckling och därmed också blivit känsligare när kylan väl sätter in.
Dr Ute Kropf:

”Redan vid sexbladsstadiet börjar rapsen bilda blomanlag något som pågår fram till en temperatursumma på 1100 till 1200 grader då den påbörjar sträckningstillväxt. En varm höst kan sträckningen börja redan före jul jämfört med i mars vid en ’normalvinter’ med vintervila.”

Minskat kväveupptag
Med tidig sträckning under korta dagar med låg solinstrålning sker en ökad reduktion av blomanlag. Under vintervilan ökar också rottillväxt, något som avbryts vid början sträckning och alltså avbryts för tidigt vid för höga vintertemperaturer.

”Med tidig tillväxt blir också upptaget av kväve mindre, 0,5 kg per dag i stället för två till tre kg per dag som är normalt. Det leder till skottreducering och att plantan inte har med sig tillräckligt med näring när den ska skjuta fart och växa på våren. När tillväxten börjar för tidigt blir bestockningen sämre och plantorna mindre utvecklade.”

Senare sådd, tidig vårgödsling
Vad kan då göras för att anpassa odlingen till mildare förhållanden?

”Det första är att inte så för tidigt. Sådatum bör anpassas så att temperatursumman efter uppkomst inte överstiger 1 000 grader i slutet av december. Det kan också bli nödvändigt att använda tillväxtreglering på hösten för att hålla tillbaka sträckningstillväxt och gynna rotutveckling.”

Dessutom förordar Ute Kropf en tidig gödsling i början av mars med ett gödselmedel som innehåller minst fem gånger så mycket kväve som svavel.

”Vi behöver också undersöka vilka sorter som är mest lämpliga och som har en utvecklingsrytm som är anpassad till det ett förändrat klimat.”

Av Lennart Wikström