Mjölkkornas roll som fröspridare underskattad

En svensk naturbetesmark tillhör världens mest artrika miljöer med ibland upp till 30–40 växtarter per kvadratmeter.

Kornas roll som fröspridare förtjänar mer uppmärksamhet. Ny forskning visar värdet av de ekosystemtjänster som betande djur ger och hur de kan öka. Naturbetesmjölk kan bli ett nytt mervärde.

Sara Cousins är växtekolog och professor på Stockholms universitet. I radioprogrammet Vetenskapsradion Klotet i P1 hyllade hon tidigare i höstas kornas roll för den biologiska mångfalden.

En svensk naturbetesmark tillhör världens mest artrika miljöer med ibland upp till 30–40 växtarter per kvadratmeter. Ett litet men tankeväckande exempel på hennes forskningsresultat är att en enda ko kan sprida 96000 frön av blåklockor med komockor under en enda betessäsong.

En tredjedel bort
Att arter kan spridas är den mest grundläggande processen för växters artrikedom och förekomst. Att nötkreatur och flytt av nötkreatur är avgörande för fröspridning blev tydligt i en studie som genomfördes av Sara Cousins med kollegor i Stockholms skärgård. De jämförde antalet växtarter både i fröbanken i jorden och som växter på 14 öar där det förekom flytt av betesdjur med 13 andra öar där flytt av djur upphört.

Resultatet visade att antalet arter minskat med cirka en tredjedel på de öar där flytt av betesdjur upphört eller där det inte längre betades överhuvudtaget. Att studien gjordes på öar betyder inte att den inte gäller för andra miljöer. Det mesta av Sverige är skog och betesmarkerna blir ofta som gläntor eller ”öar” i skogshavet.

”Vi menar att resultaten gäller för alla typer av ”öar” det vill säga gräsmarks­fragment också i öppna landskap”, förklarar Sara Cousins.

Betesförmedling
Att flytta djur mellan betesmarker förutsätter förstås att det finns betesdjur att flytta. I många områden finns betesmark men för få eller inga betesdjur kvar. I Lantbrukets Affärer har tidigare skrivits om betesförmedling och prisexempel
på hyra av betesdjur med belopp på 2700 kronor för ett ekipage med amko och kalv för en betessäsong.

En sökning i Google visar att numera försöker de flesta länsstyrelser och några kommuner knyta ihop markägare utan djur med djurägare med hjälp av betesförmedling. Om det är brist på djur och det är arbetsamt att flytta dem finns det sätt att optimera ekosystemtjänsten fröspridning?

”Ett sätt är att beta hårt ett år men sedan låta platsen vara ett år, då hinner växterna blomma och sätta frön. Ett annat sätt är att ha mycket större betesfållor”, tipsar Sara Cousins.

Åkermarksbete
En annan fråga är hur den biologiska mångfalden och fröspridningen kan gynnas även där det inte saknas betesdjur men där korna betar på nästan enbart åkermark som är naturligt artfattigare. En som funderar över det är forskaren Jan Plue som har ett förflutet på Stockholms universitet men som numera finns på IVL Svenska Miljöinstitutet.

”Det behöver inte vara ett problem att mjölkkor i mindre utsträckning betar på naturbetesmarker, även om all ökning av det skulle vara en vinst. Man får bejaka att tjurarna och kvigorna som betar naturbetesmarkerna är en del av mjölkproduktionskedjan. Utan dem kan mjölkproduktion inte finnas såsom den är idag”, förklarar Jan Plue.

Mixa åker och hagmark
Men det finns också saker att göra för att gynna den biologiska mångfalden i fallet med åkermarksbete. Ibland kan det räcka med små åtgärder som att flytta stängslet för att inkludera bryn eller åkerholmar.

Att beteshagarna blir en mix har en direkt positiv inverkan på den biologiska mångfalden. Mjölkkor kan sprida arter från betesmarken in på vallinsådd åkermark och fortsatt bete på den artrikare delen håller mångfalden på önskade nivåer. Jan Plue önskar ett närmare samarbete med mjölkbranschen i frågor om vad som händer med mjölkkvalitet och avkastning om korna betar på naturbetes­mark istället för åkermark. En fråga som borde utredas är om det skulle gå att kompensera lägre mjölkavkastning med ett högre avräkningspris för ”naturbetesmjölk”.

Bevara istället för restaurera
På senare år har det kommit en del nya fakta och kunskap om naturbetesmarker genom EU-projektet FUNGREEN där Sverige deltagit. En av slutsatserna är att det viktigaste i dagsläget är att sätta stopp för den fortsätta minskningen av de gamla, befintliga naturbetesmarkerna i Sverige som ofta har varit i bruk i hundratals år – ibland tusentals – och som håller reservoarer av både biologisk och genetisk mångfald.

”Ge bönderna de ekonomiska förut­sättningarna för att aktivt jobba för att behålla de befintliga naturbetesmarkerna, snarare än att restaurera övergivna naturbetesmarker. De restaurerade betesmarkerna når oftast inte upp till samma nivå av biologisk mångfald som de gamla markerna på flera år, ibland decennier”, förklarar Jan Plue, IVL.

En ny programperiod med EU:s landsbygdsprogram står för dörren och Jan Plue tycker att det är dags att Sverige utformar miljöersättningssystemet så att det på riktigt värdesätter de biologiska, ekologiska, ekonomiska och kulturella värden de gamla naturbetesmarkerna bär med sig. Om det sedan finns pengar kvar kan de användas för restaurerings­insatser. De behövs också om målet är att åstadkomma en storskalig återhämtning av den biologiska mångfalden.

Oexploaterat mervärde
Jan Plue tror att det finns en växande förståelse bland konsumenter och allmänheten för att det pågår ett utdöende av arter på grund av mänsklig aktivitet, men att det inte är lika känt hur mjölkkor bidrar till att bevara den biologiska mångfalden. Är mejeriprodukterna otillräcklig laddade med deras värde för den biologiska mångfalden?

”Ja, det tycker jag. Klimatförändringarna går lätt att fånga in i ett enkelt budskap till konsumenter med hur mycket koldioxid som släpps ut av en viss produkt. Det är en betydligt svårare uppgift att fånga ett komplext tema som biologisk mångfald”, säger Jan Plue och fortsätter:

”Läget är nog ’nu eller aldrig’ när det gäller att lyfta den nyttan av våra betande mjölkkor. Den stora utmaningen är däremot att få in denna nyanserade materia i ett budskap som ’varje ko räddar en art’. Så enkelt är det förstås inte, jag ger bara ett exempel på ett lättsmält budskap riktat mot konsumenterna. Men vi får inte ducka för denna utmaning, och här på IVL vill jag driva just detta inom forskningsprojekt nära branschen”, avslutar han.

Av Markus Hoffmann