Hälsingestintans mobila slakteri hamnade till slut som en mer eller mindre stationär anläggning på Wapnö gård i Halland. Den har ännu inte tagits i drift, men passar väl in i företagets kärnverksamhet att förädla vidare gårdens produkter på plats.
När Hälsingestintan gick i konkurs i slutet av maj förra året var det många som blev besvikna. Inte minst de lantbrukare som dragit nytta av möjligheten till modern hemslakt och vars djur fanns i företagets lager, men även de som såg möjligheterna i en mer skonsam hantering av djur och en ny affärsmodell.
En av tillgångarna i boet var det mobila slakteriet och det visade sig vara flera som ville vara med och bjuda på det. Ett tag verkade det som om det var på väg ut ur landet, men slutligen visade det sig att Wapnö gård drog det längsta strået. Lite ironiskt kanske att ett av landets mest platsbundna varumärken nu plötsligt blev ägare till ett mobilt slakteri…
Planerat bygge
”Vi har under en längre tid planerat att bygga ett eget slakteri”, berättar företagets vd Lennart E Bengtsson. ”Det är en naturlig utveckling eftersom vi redan har egen charkuteriverksamhet där vi förädlar vårt eget kött vidare. Det var mot bakgrund av de planerna som vi var med och bjöd på det mobila slakteriet. När vårt bud gick hem så fick vi ett fullt utrustat och bevisligen fungerande slakteri till en lägre kostnad jämfört med om vi skulle byggt själva.”
Lennart berättar att slakteriet ännu inte tagits i drift, utan att det fortfarande pågår en del anpassningar kring anläggningen.
”Vi har ritat upp en modell för att samla ihop och sortera djuren på bete och sedan leda dem till slakterimodulen, och nu väntar vi på att få det godkänt ur djursomsorgsynpunkt.”
Sluter kretsloppet
En annan del i hanteringen som inte är på plats ännu är hantering av avfallet från anläggningen.
”Avfallet inklusive ben är tänkt användas i vår biogasanläggning”, säger Lennart. ”Möjligheten att mala benen och röta dem är ett sätt att dimensionera hela flödet och få ett ännu bättre kretslopp. Det motsvarar ett antal ton fosfor om vi kunde återföra den delen. Men för det krävs också ett tillstånd.”
Även om Lennart inte tänker plocka bort hjulen från slaktmodulen kommer den i första hand att användas för de egna djuren.
30 djur i veckan
”För att vara på den säkra sidan måste du kunna räkna hem investeringen på den egna produktionen. Vi ser slakteriet som en helhet tillsammans med charken och räknar med att ta vara på 30 djur i veckan.”
Just nu är det många slakterier som klagar över svårigheter med att hitta personal. Hur har ni tänkt klara bemanningen?
”Det ser jag inte som något problem, det finns väl fungerande bemanningsföretag, och vi har redan flera anställda i charken.”
Tusen djur
Idag är det många producenter som funderar på eget slakteri, men Jannica Krafft, rådgivare på Växa i Halland och som arbetar med flera kunder som säljer vidare eget kött, vill höja ett varningens finger.
”Efterfrågan på närproducerat ökar hela tiden och det är många som säljer sitt kött direkt till konsument”, säger hon. ”Det kan verka lockande att ha hela kedjan hemma på gården, men det är inte bara en fråga om själva slakten, utan du måste också klara livsmedelslagstiftningen och kunna hantera produkterna efteråt med kylrum till exempel. Då springer kostnaderna fort iväg. Till det kommer problemen med bemanning.”
”Ett nyckeltal är att du behöver komma upp i cirka 1 000 djur på ett år för att det ska löna sig. En möjlighet är att kunna legoslakta åt andra eller att flera producenter går ihop om en anläggning”, konstaterar Jannica.
Av Lennart Wikström