Morgan har öga för våtmarker

Morgan Johansson
Morgan Johansson jobbar som konsult inom våtmarks­anläggning. ”Ett kul jobb trots all byråkrati, för resultatet blir ju något man kan se och njuta av”, säger han.

Misslyckade dikningsprojekt, värdelösa marker där granplantering aldrig tar sig eller tröskan hela tiden fastnar. Det är sådana arealer som konsulten Morgan Johanson, Naturvårdsgruppen, gillar. Många har nämligen potential att återigen blir våtmark eller sjö.

Många nya sjöar har det blivit de senaste åren under Morgan Johanssons överinseende.

”Bland annat runt Uppsala, vid Strömstad och Västervik. Plus förstås här i mina hemtrakter vid Hornborgasjön”, berättar han.

Ett färskt exempel är nya Klostersjön intill Varnhems klosterkyrka som enligt hans uppfattning var en placerings- och anläggningsmässigt väldigt lågt hängande frukt att plocka. Där hade klostrets munkar på 1100-talet sin fiskesjö, men i gamla tiders jakt på mer åkermark grävdes rör ner mellan tillflödet och ut i en å i andra änden. Men det blev ingen vidare åker och inte ens betesmark, utan var bara en outnyttjad sänka.

Öringen åter
Förarbetena för att återskapa sjön drog igång 2008. Sedan invigningen i våras har sänkan istället blivit en 3,5 ha stor fågelsjö som kyrkan åter kan spegla sig i.

”Allt som krävdes var att ta bort röret och bygga ett enkelt dämme mellan två höjder. Förutom det togs den gamla åfåren fram och ett öppet utlopp från dämmet byggdes så att bland annat öringen kunde vandra”, summerar Morgan.

Ett par kilometer därifrån mot orten Axvall finns ett annat avtryck av hans framfart. Den nya Spånnsjön där är på 14 ha. Den avvattnades och förblev någon slags vassområde i 123 år innan den 2015 åter blev en sjö.

”Fast det var ett mer komplicerat projekt eftersom det var många markägare och motstående intressen att ta hänsyn till. Dessutom visade det sig vara djup mossmark där dämmet placerades.”

Bortodlad mulljord
Ett enklare projekt var den 18 ha stora sjö som skapades vid Måsebo naturbruksskola i Gamleby.

”Mossmarken där var nerodlad, så att de ideligen körde fast med tröskan. Där var det en naturlig dämningspunkt vid ett sprängt utlopp, så blev enkelt en fungerande sjö igen.”

Största enskilda projektet hittills är den 23 hektar stora Brosjön vid Säffle och där var 101 markägare involverade under anläggningen som skedde i flera steg.

I dagsläget är ytterligare bortåt 500 hektar på gång runt om i landet, bland annat en 32 ha stor sjö nära ett brukningscentrum utanför Karlstad.

Lagändring önskvärd
Överhuvudtaget har myndigheterna lättat på regelkrånglet runt nyanlagda sjöar, men det har hittills mest handlat om föreskrifter för stöd och mindre om förenkling av regler och bestämmelser.

”Så det är en viktig bit för lagstiftarna att ta itu med om det ska bli riktig fart på återställandet. Tanken är ju att de nya sjöarna ska fungera som utjämnande element – ta hand om tillfälliga kraftiga vattenflöden, minska klimatgasavgång och bidra med bevattningsmöjligheter när det är torka. Plus förstås att fungera som kväve- och fosforfällor.”

En mer långsiktig politik för åtgärderna behövs enligt Morgan.

”För det är viktigt att de inte bara följer dagspolitiken. Ett tag var åtgärder mot övergödning i fokus, sedan följde grundvattenbildning och nu är det klimatet det handlar om. Det behövs mer långsiktighet och ett helhetsgrepp där alla nyttor av vårmarker och sjörestaureringar vägs in.”

Smygande förändring
Morgan konstaterar att människan genom åren har förändrat landskapet betydligt mer än vi egentligen ser.

”Utdikningar och uträtningar av vattendrag har helt förändrat landskapets förmåga att ta vara på vatten. En stor del av dagens rödlistade arter är beroende av våtmarker – som vi har tagit bort.”

Det är en ”osynlig” förändring eftersom den sker stegvis.

”Ett exempel är ett dikesprojekt på Kållandsö i Vänern. Diket skulle rensas och för att hitta nivån på dikesbotten utgick vi från 1940 års lantmäterikarta. Det visade sig då att dikesbotten enligt den låg i ögonhöjd – så mycket hade marken där sjunkit på dessa år! Hela tillståndet hängde så att säga i luften.”

Så det är en smygande förändring som pågår hela tiden. För naturen är den snabb, men inte för folk i allmänhet.

Hittar i byråkratin
”Vem tänker idag på att 80 procent av våtmarkerna i Skaraborg är borta? Utvecklingen har varit liknande över hela landet, men nu verkar en ändring vara på gång. Målet är att 100 000 ha våtmark i skogen ska återställas.”

Morgan själv riktar sig i mest till markägare och hjälper dem att komma vidare i byråkratin med sina projekt. Det gör Naturvårdsgruppen genom totalentreprenader. I en sådan tar de hand om allt – från att ta fram idén och söka tillstånd och medfinansiering till att anlägga våtmarkerna. Stödet man kan få idag täcker cirka 90 procent av kostnaden, i vissa fall 100 procent, och det talas om att höja det ännu mer.

”Det gäller bara att kombinera olika potter för att optimera det och det är sådant jag hjälper till med. Ofta blir dessutom resultatet att lantbrukaren faktiskt får bättre ekonomi efter en åtgärd, dels i form av skötselersättning, dels genom att åkrarna runt de nya vattnen blir bördigare.

Många fördelar
Morgan radar upp fördelarna: Grundvattenbildningen ökar. Avgång av klimatgaser från torven minskar eller upphör. Ofta blir våtmarker till och med kolsänkor. Möjligheterna till bevattning för­bättras. Flödesutjämning vid både skyfall och torka. Erosionen i diken nedströms minskar och kräver minde rensning.

Det skapas naturliga reningsverk som förbättrar vattenkvaliteten nedströms eftersom de tar han om både fosfor och kväve. Dessutom är det billigare än reningsverk. Den biologiska mångfald som våtmarker bidrar med är enorm och naturen svarar snabbt och tacksamt efter anläggning. Möjlighet till fiske och bättre jakt ökar eftersom sjöar drar till sig vilt.

”Och så gillar folk vatten! Det gör något positivt med oss. Men det är viktigt att det blir rätt och att varje anläggning är anpassad till sina förutsättningar och den omgivande miljön.”

Dikesunderhåll
Morgan presenterade sin verksamhet vid ett möte som arrangerades på gården Stora Bjurum utanför Skara. Det var Vattenrådet Vänerns Sydöstra Tillflöden som stod för värdskapet och fokus låg egentligen på underhåll av diken.

Oklarheter om vad man får och inte får göra brukar ju resultera i att man… inte gör någonting. Ett stort problem på det här området är bristen på konsulter – de få som fortfarande är lokalt aktiva är ofta mellan 70 och 80 år gamla.

Av Ulf C Nilsson