Mörkad affär upprör KLF:s medlemmar

Styrelsen och ledningen i KLF har sålt föreningens största tillgång utan att fråga medlemmarna eller utreda några alternativ.

Hemlighetsmakeriet och avsaknaden av alternativ har upprört medlemmarna när Kristianstadsortens Lagerhusförening och Swedish Agro bildat ett gemensamt bolag kring föreningens anläggning i Åhus. Flera av dem Lantbrukets Affärer talat med anser att detta skadar föreningen.

I början av november förra året nåddes media av meddelandet om att Kristianstadsortens Lagerhusförening, KLF, och Swedish Agro bildar ett gemensamt driftsbolag för spannmålsterminalen i Åhus.
I­nformationen var ytterst knapphändig och vid samtal med medlemmar visar det sig att de hade lika lite information. ”Allt vi fått reda på är det som stått i p­ressmeddelandet.”
KLF har en unikt stark position på sin hemmamarknad med 70 procent av spannmålsleveranserna, mycket i kraft av att finnas på plats lokalt och att ge sina medlemmar bra betalt. ”Det finns en stark KLF-anda som bygger på stort förtroende”, som en medlem uttrycker det.

Kronjuvel
Som något av juvelen i kronan har föreningen tillgång till ett numera sex hektar stort område i Åhus hamn, något som gör det möjligt att exportera och få bra betalt. Den befintliga anläggningen börjar bli något till åren med behov av nyinvesteringar. Dessutom behöver utlastningen flyttas för att kunna ta emot fartyg med större djupgående.
Samtidigt är det väl inte någon som är något sånär insatt i branschen som kunnat undgå att se hur Danish Agro via Swedish Agro flyttat fram sina positioner i landet och vuxit fram som något av det tredje blocket vid sidan av Lantmännen och Svenska Foder. Det kanske har varit särskilt tydligt på maskinsidan, men förvärvet av Kalmar Lantmän med tillgång till hamn har också varit ett tydligt steg i den strategin.

Skapar konkurrens
Men på marknaden i Skåne är det svårt att konkurrera om du inte har nära till egen produktion eller hamn. KLF hade redan ett samarbete kring inköp via DLA. Med dessa bitar i pusslet var det kanske inte så överraskande att danskarna vände sig till KLF med en förfrågan om att få tillgång till anläggningen i Åhus, frågan var väl bara när – och kanske i ännu högre grad hur.
”Vi välkomnade när Swedish Agro köpte Kalmar”, säger Pål Nilsson, ord­förande i KLF. ”Jag är för konkurrens och vågar säga att vi är ett levande bevis för vad konkurrensen betyder för lantbrukaren. Vi räds inte heller Swedish Agro. Däremot finns det områden i Skåne som de inriktar sig på och där tillgången till en hamn i närheten är en förutsättning för att kunna konkurrera.”

Valt sida
Enligt Pål var det alltså inget kontroversiellt när frågan om ett samarbete kring anläggningen kom.
”Vi behöver investera i styrsystem och även bygga ut hamnläget så att vi kan ta in större båtar. Det här är ett sätt att dela på risken och minska exponeringen för föreningen. Det finns ju näraliggande exempel där föreningar investerat för mycket och därmed blottat sig för övertagande.”
Betyder det att ni valt sida i den uppdelningen av marknaden som håller på att växa fram?
”Visst har vi valt sida. Du kan säga att vi går ihop med tredje blocket. Men samtidigt är det inga vattentäta skott till de andra aktörerna, vi har till exempel ett utmärkt samarbete kring foder med Lantmännen.”

Hälften av dubbel kapacitet
Samarbetet kommer att bedrivas i ett gemensamt hälftenägt bolag som också tar över tomträtten i hamnen. Anläggningen är planerad att få fördubblad kapacitet till 100 000 ton, vilket i alla fall rent matematiskt inte innebär någon ökad kapacitet för föreningens medlemmar, eftersom man bara kommer att äga hälften. Utbyggnaden förväntas vara klar till skörd 2019 och uppskattas kosta mellan 75 och 100 miljoner kronor.
Väldigt lite av detaljerna kring s­am­arbetet har kommit ut, och Swedish Agro har krävt full sekretess under förhandlingarna. Fortfarande är det mycket som är belagt med sekretess, exempelvis en för medlemmarna så central fråga som köpeskillingen.

Stort missnöje
Efter att ha talet med flera medlemmar i föreningen är det tydligt att det finns ett stort missnöje med hur den här affären har skötts. Rent formellt finns det inget i föreningslagen eller i föreningens stadgar som säger att styrelsen måste begära medlemmarnas tillstånd för att göra ens en affär av den här storleken, men många anser att styrelsen borde ha gått ut till medlemmarna först.
”Rent demokratiskt i en medlemsförening gör man inte en sådan här grej utan att förankra”, säger en medlem som Lantbrukets Affärer pratat med. ”Jag känner mig helt åsidosatt och har förlorat förtroende för föreningen.”

Sålt ut största tillgången
”Styrelsen och ledningen har sålt ut vår största tillgång utan att fråga medlemmarna eller utreda några alternativ”, säger en annan. ”Jag är säker på att medlemmarna hade ställt upp med förlagsinsatser för att täcka upp en egenfinansiering om vi fått frågan. Plötsligt är KLF inte längre säljbart med det här bolaget.”
”Ett så viktigt beslut som att sälja till en konkurrent borde ha involverat medlemmarna”, säger ytterligare en annan vi pratat med. ”Ur ett affärsmässigt perspektiv är det idiotiskt att låta en konkurrent komma in i Åhus. Om det finns mer affärer att göra i området så borde KLF ha gjort dem och inte släppt in en konkurrent. Mitt intryck att de har sålt anläggningen till ett fördelaktigt pris till det gemensamma bolaget och helt enkelt ger bort medlemmarnas pengar.”

”Plötsligt är KLF inte längre säljbart”

Hoppas på diskussion
”Det är ingen hemlighet att det finns medlemmar som är kritiska”, svarar Pål Nilsson på citaten från medlemmarna. ”Jag har full respekt för att folk bryr sig och engagerar sig, men som vi bedömde det kunde vi inte gå ut och prata om det. Det kanske hade blivit en affär ändå, men inte under de här villkoren.”
Ni har stämma den 2 maj. Räknar ni med att den här affären kommer upp då?
”Jag hoppas på en diskussion på stämman”, svarar Pål. ”Det har varit nästan lite för lugnt tidigare år. Det som kommit fram efter affären har vi tagit till oss och vi kommer att inleda ett dialogarbete, där vi vill se framåt, var ska vi vara om tio år.”

Av Lennart Wikström