När olyckan är framme: Ur askan växer nya möjligheter

Brand, storm eller översvämningar kan totalförstöra en byggnad eller en hel gård. Men ur askan växer nya möjligheter, och det går att förbereda sig genom att fundera igenom framtida behov och se över sitt försäkringsskydd. Detta och mycket annat diskuterades på Lantbrukets Affärers byggnadsseminarium.

Klockan var nio på kvällen den 25 maj för två år sedan och vi hade samlat personalen i trädgården för en grillfest när brandlarmet gick,” berättade Jacob Bennet, Slättängs gods, på Lantbrukets Affärers byggnadsseminarium den 26 oktober. ”När vi kom fram fanns det inget vi kunde göra för att stoppa branden, en timme senare var hela byggnaden övertänd och vid midnatt var den nedbrunnen.”
En brand är bland det otäckaste som kan hända på ett lantbruk. Människor, djur och stora värden står på spel. På Slättäng var det spannmålsmagasin, halmlager och en anläggning för framställning av RME som gick till spillo.
”Vi förlorade värme, el, vatten och vår första prioritet var att få en tillfällig infrastruktur på plats. Därefter gällde det att få en uppfattning om skadorna och vilka värden som gått upp i rök.”

”Det finns stora möjligheter till förändringar vid ett återuppförande både när det gäller funktion, placering och utformning”, menar Per-Arne ­Mattsson, Mattsson & Stockzelius Agritektkontor.

300 bränder om året
När olyckan är framme är kanske ­känslan av katastrof och förlust den ­första, men faktum är att den också innebär möjligheter.
”De senaste åren har vi haft ungefär 300 bränder per år i lantbruket till en försäkringskostnad på cirka 300 miljoner kronor”, berättade Per-Arne Mattsson, Mattsson & Stockzelius Agritektkontor. ”Förra året var det 360 bränder och i första kvartalet i år 67 bränder.”
Brandskador och återuppbyggnad av lantbruksbyggnader är ett av de ­vanligaste uppdragen för en ”agritekt” och Per-Arne har varit med om ett stort antal sådana projekt. När känslorna lagt sig och det blir dags att blicka framåt gäller det att se möjligheterna.
”Det handlar – som så ofta annars – om att tänka efter före.”

Framtida behov
Vid en genomgång med försäkringsbolaget gäller det att inte bara titta på vilka byggnader som står där, utan vad du skulle vilja ha på plats om det mot förmodan skulle brinna. Det är inte självklart att ersätta en mjölklagård med en mjölklagård eller en maskinhall med en maskinhall.
”Sedan ska försäkringen anpassas till det och inte till vad som står där nu. Det innebär också att du har en handlings­beredskap. De flesta har nog fullvärdesförsäkring av slentrian och som förutsätter att bygganden ska åter­uppföras. Men ett alternativ är att välja så kallad förstarisk, där du får ut ett belopp motsvarande värdet och som ger större frihet.”
Fullvärde innebär inte att den gamla byggnaden ersätts med en helt ny, utan att ersättningen motsvarar det återstående värdet efter avskrivningar. En förstariskförsäkring kan ge samma ersättning, men har upp till 40 procent lägre premie.
”Det finns stora möjligheter till förändringar vid ett återuppförande både när det gäller funktion, placering och utformning. Det gäller att ta vara på de möjligheterna och rätta till sådant som inte kunnat åtgärdas i de befintliga byggnaderna.”

”Min erfarenhet är att saker och ting löser sig, människor ställer upp och systemet fungerar när olyckan är framme”, konstaterade Jacob Bennet, Slättängs gods.

Orsak: okänd
Per-Arne Mattsson tog också upp olika brand­orsaker.
”Den vanligaste orsaken är okänd, i nästan hälften av fallen hittas ingen ­entydig förklaring till hur branden uppstod”, förklarade Per-Arne. ”I de fall orsaken är känd börjar de flesta ­bränderna antingen i en värmepanna, på grund av elfel eller med uppsåt – anlagda bränder alltså.”
”Vi måste också vara mer obsrvanta när det gäller de brandrisker som kan uppstå genom användning av nya material och ny byggnadsteknik. En sak vi behöver bli mer uppmärksamma på är uppladdningsbara batterier, som har visat sig vara en riskabel företeelse. Vi har alltmer elektronik och elektrisk utrustning både i stallar, hallar och personalutrymmen. Dessa måste placeras och hanteras på ett säkert sätt.”

Cellplast ny risk
När det gäller nya byggmaterial är det främst den ökade användningen av cellplast eller frigolit som Per-Arne vill lyfta fram.
”Det är en tickande bomb. Polystyren och polyuretan börjar mjukna och kan antändas redan vid låga temperaturer, 200–250 grader, polyuretan avger dessutom giftiga gaser redan vid den ­temperaturen. Speciellt knepigt är sandwichkonstruktioner, där väggen kan stå kvar men den mellanliggande cellplasten har smält, förgasats eller brunnit. Dessutom kan branden sprida sig genom krypbrand inne i elementen.”

Blicka framåt
”Vi fick aldrig någon förklaring till varför det började brinna,” sade Jacob Bennet. ”Misstankarna riktades mot halmpannan och sedan mot elfel. Vi valde att blicka framåt och lade ner mycket arbete på att samla inspiration och idéer. Du ska leva länge med det du bygger och förhoppningsvis ska det leva länge efter dig. Därför försökte vi även tänka på vad byggnaden skulle kunna användas till när den inte längre hyser en spannmål­s­anläggning.”
Jacob delade också med sig av sina erfarenheter från branden och upp­förandet av den nya byggnaden.
”Min första erfarenhet är att saker och ting löser sig, människor ställer upp och systemet fungerar. Det du kan göra i förväg är att se till att ha ritningar och annan dokumentation på plats. Använd kameran till att dokumentera. Fundera och se möjligheterna samt lägg tid och resurser på att förberedelser. För min del var det också självklart att vara engagerad i bygg­processen, något som tar tid och även prövar dig som person”, avslutade Jacob.

Av Lennart Wikström